Min mamma ingen förebild

Jag har inte min mamma som förebild. Jag har gjort helt andra val i mitt liv. Min mamma gick bara klart gymnasiet för att hennes föräldrar "tvingade" henne. Hon skaffade barn under gymnasietiden. Skaffade fler barn. Var hemmafru under många år, för att senare skaffa ett deltidsjobb. Redan där så har jag vetat sedan tidig tonår att jag inte skulle vilja leva mitt liv som hon gjort. Som vuxen ser jag också andra saker hos henne, och hennes livsval, som jag rent ut sagt ogillar. Men jag har inte det minsta dåligt samvete över det...? Jag har sedan länge insett att min mamma valde det liv hon själv ville ha. Jag kan tycka att det är tragiskt att hon senare verkar ha ångrat sig, men hon valde ändå helt själv och var under många år nöjd med sitt liv. Det kan jag respektera och beundra. Att din mamma kanske har förändrats efter pensionen kan ju bero på att hon inte är så nöjd med sitt liv, men inte orkar ta tag i någon förändring - av någon anledning, psykisk eller fysisk? Här kanske du kan stötta henne, om du misstänker att det kan vara så. Annars så får du acceptera att det är som det är. Och kanske kan du ändå uppskatta att din mamma har uppfostrat dig som hon har gjort, att du är den person du är delvis pga henne, och försöka se alla bra saker hon har gjort även om du inte ser henne som en förebild så som hon lever nu?

Låter som om din mamma lever ett deprimernaden liv, som om hon slutade leva för länge sen. Och når hände kanske då som gjorde att hon gav upp?

Kalrt man inte behöver ha sina föräldrar som förebilder. Jag har massor med lolika personer som mina förebilder. Det behöver inte vara fel på ens föräldrar för att man har andra som förebild. Man kan ju vara en helt annan personlighet och ha helt andra drömmar än sina föräldrar.