Misstänker starkt att min dotter, 3 år, har adhd. Vad gör man i mitt fall för att orka?
Hej. Vad gör man i min situation, ensamstående med två döttrar 3 och 4 år, varav den yngsta har det extremt jobbigt med sig själv och suger ur mig all energi och även storasyster är trött på lillasyster.
Yngsta har varit överaktiv redan sedan hon började sparka i magen. När hon föddes var hon orolig och ville amma hela tiden, sprattlade och gnällde och slog på bröstet under många månader. Hon var endast lugnt med bröstet i mun, fast inte alltid det heller, hon höll hårt i mina bröst och jag tvingade henne att sluta amma när hon var 1,5 år och redan gått på dagis i flera månader. Hon tog avslutet med amningen jätte hårt och gallskrek i flera dygn och jag var nära bristningsgränsen.
Hon har alltid varit extremt ivrig och nyfiken. På BB lyfte hon på nacken dagen efter födseln för att se sig omkring, vilket barnmorskorna påpekade med stor förvåning. Hon gav sig 17 på att försöka ställa sig upp välldigt tidigt och hon gick vid 8,5 månader. Storasyster gick strax före ettårsdagen och jag tyckte att DET var ganska tidigt.
Sen har det bara fortsatt. Hon röjer från att hon vaknar tills att hon somnar. När hon var yngre somnade hon plötsligt överallt av utmattning, vid matbordet, bland leksaker, uppklättrad på möbler osv. Sen vaknade hon efter ett tag och orkade fortsätta röja.
Jag misstänker att hon har ärft adhd efetr sin pappa som själv misstänker att han har det men aldrig gjort nån utredning. Det riktiga problemet har kommit det sista året. Hon är extremt stark och hennes vilja är obeskrivlig. Flera gånger om dagen har hon raseriutbrott och jag får höra att jag är dum och ful osv. Varje dag sätter hon sig emot allt. Hon vill inte borta tänderna, ha på sig kläder, duscha, tvätta håret, sitta på stolen vid matbordet, hon ska stå och äta, hon vill inte gå när vi har bråttom, hon vill inte ha bälte, inte sitta i barnstolen, det är skrik och bråk hela dagarna om allt. Storasyster som är ett år äldre håller för öronen och säger: gud vilken bråkig lillasyster jag får ont i öronen! Och hon får ont i öronen. och jag också. När vi ska gå över vägen vill hon INTE hålla i handen. Jag tar hennes hand ändå och då blir det farligt på ritigt för då sliter hon sig och springer snett över vägen och jag måste springa efter i panik och då går 4-åringen ensam istället.
När jag ska hämta dom på dagis så har jag klump i magen innan jag går in på dagis för jag vet att det kommer bli pinsamt inför alla andra föräldrar och personal när jag måste hålla fast henne i ett grepp och hon hysteriskt spjärnar emot. Påklädningen kan ta 20 minuter på henne och jag är genomsvettig, snart orkar jag inte det. Det har hänt att jag lyft upp henne och vi gått ut i kylan utan hennes ytterkläder och skor som storasyster får bära och hon sparkar och sprattlar i min famn och jag försöker få henne till bilen och där får jag ej på henne bälte.
Vill inte proppa i henne adhd medeciner men kommer jag bli tvungen? Finns det verkligen barn som är så här hela småbarnsåren och plötsligt lugnar sig och inte alls har diagnos?
Och vad ska jag göra för att stå ut? Kan jag få hjälp, avbelastning? Pappan har bara umgänge vh och ska inte ha mer för han mår inte så bra. Men hon är lika dan där och dagis har också berättat att hon har det jobbigt med sina utbrott ibland där.