Normalt sätt behövs inte k-vitamin varken oralt eller i spruta.
www.alternativjournalen.se/obesprutat/kvitaminet-3467767
"Vi vet att en baby som föds fysiologiskt (menas säkert vaginalt/Lindas anm) utan något ovanligt födelsetrauma och med en hel navelsträng, och som bröstmatas, får exakt den korrekta mängden med K-vitamin, satt av Naturen. Problemet är att om babyn föds med exakt rätt mängd K-vitamin, så kan tillsatt K-vitamin öka koagulationsfaktorerna utöver den sunda nivån. Detta överskott av koagulationsfaktorer kan orsaka andra problem, såsom ökad risk för hjärnhinneinflammation eller PSD (plötslig spädbarnsdöd).
Där har vi det alltså svart på vitt. Vi vet redan att nästan alla fall av PSD är orsakade av vacciner, nu vet vi också varför det finns barn som dör i PSD redan på BB fast de är ovaccinerade. Eller ovaccinerade, ja det är ju en definitionsfråga. De är injicerade med K-vitamin, och man kunde gott kalla det för K-vaccin.
Dr Joseph Mercola är en mycket känd hälsoguru i USA, och om ni inte redan är bekanta med honom är det dags att stifta bekantskap nu. I mars detta år publicerade han en intervju med en av världens främsta forskare kring K-vitamin, ni kan lyssna på intervjun och läsa den här. (Det kan hända att sidan kräver registrering i form av e-postadress.) Anmärkningsvärt är att forskningarna från Storbritannien, som på 90-talet visade en höjd risk för barncancer hos dem som fått K-vita, förkastas. Jag själv kan inte ta ställning till hur det ligger till med den saken. Ni kan läsa mer om dessa studier påhttp://www.vaccination.inoz.com/VitaminK.html
Å andra sidan hävdar ändå Mercola och den intervjuade experten att K-vitamininjektionen är totalt onödig. Det talas mycket om de tragiska följder smärtan har. Man påtalar också det orala K-vitaminet som säkert och tryggt. Samtidigt påpekar man att om mamman ser till att äta mat rik på K-vitamin och/eller ta tillskott under slutet av graviditeten förses barnet via moderkakan med tillräckligt K-vitamin och därmed behövs inga tillskott alls för barnets del. Å andra sidan påtalas i denna artikel att det inte spelar någon roll hur mycket K-vitamin mamman äter, naturen ser ändå till att reglera K-vitaminhalten till ett minimum hos barnet. Alltså torde den låga halten ha en funktion.
Kirsten Nisted kan vara något på spåren, för hon skriver så här:
Den mänskliga kroppen bär inom sig två polära funktioner. Den ena som formar, förhårdnar, och den andra som är upplösande. Dessa två processer finns även i blodet. Där är det viktigt med balansen mellan koagulerande faktorer (förhårdning) och fibrinolysen (upplösandet). Blir koagulationsprocessen för stark blir det trombos, hjärtinfarkt eller cancer; blir den upplösande kraften övervägande blir det en blödning.
Under de 3-4 första dygnen har barnets blod en låg halt av K-vitamin men den ökar under denna tid till normalvärdet, det vill säga den upplösande kvaliteten är övervägande. Samtidigt sker en nedbrytning av röda blodkroppar. I fosterlivet har barnet dubbelt så många röda blodkroppar, då det är nödvändigt för syresättningen och man säger att barnet har tjockt blod. På tredje dagen efter förlossningen har blodet en normal koncentration av röda blodkroppar. Detta är en upplösande process och försvåras kanske av K-vitamin som har en förhårdnande kvalitet."
Låter som ett jättebra tips.
