45 år, helt ensam utan vänner!!
Ja, som rubriken lyder...jag är 45 år och har inga vänner! Är ensam nästan jämt förrutom då mina barn är hemma varannan helg. Jag står snart inte ut att ha det så här längre!! Gråter ibland också.
Varför är det så svårt att hitta nära vänner? Okej, jag har väl ganska taskigt självförtroende när det gäller att ta kontakt, men tycker det är så knepigt när man vill bli kompis med nån. Det är ju liksom inget man frågar bara...vill du bli min vän?
Känns också som om de flesta i min ålder redan har fullt upp på kompisfronten. Finns väl en gräns för hur många vänner man har tid att umgås med också.
Finns det fler här som känner och har det som jag?