Bebis i säte, rumpan fixerad - någon med erfarenhet?

Jag var i samma läge som dig när jag väntade min son.
Och vi hade ett planerat ks, och jag hade en oro att "tänk om han vänt sig?" och jag skulle få vända och åka hem.

Nu fick jag dock värkar 1 vecka tidigare, åkte in och dom kollade såklart hur han låg, självklart i säte.
Vi fick göra ett ks, som nu istället kallades för akut ks. Men som var precis som det planerade. Jag var vaken, det var lugnt och sansat, och ingen stress innan.

Om din bebis fixerat sig, så tror jag inte du behöver vara orolig att bebis vänt sig tills dess att ni kommer in för ert planerade ks.
Lycka till! :)

Tack för svar och lugnande ord  Jag känner som en besatt på magen om den "hårda bollen" är kvar, d.v.s. huvudet, himla stressande beteende.

Allt handlar väl om kontroll för min del. Innan hade jag en typ av kontroll, jag skulle föda vaginalt inom ett datumspann och jag hade uppstakat hur jag önskar att saker och ting går till runt omkring.

Nu har jag ett datum, full koll - skitbra. Men risken att få vända i dörren, åka hem, sätta sig och vänta tills Gud vet när innan en vanlig förlossning startar stressar mig.

Så om en läkare gör en helomvändning från att "lilla damen, vi SKA försöka vända på ditt barn" till "vill ni att vi bokar snittiden idag" så bör hon således vara rätt säker på att rumpan är fixerad?

En rumpa (säte) kan inte fixera sig på samma sätt som ett huvud men det kan vara väl inställt.

Okej, men så pass fixerad att rumpan blir kvar där? Hur kan hon h menat när hon så fixerad då? Hon fick liksom. inget grepp/tag om rumpan alls vad jag förstod.

Säkerligen olika rekommendationer på olika landsting men mig veterligen så får man, om man vill, föda i säte. Det gäller väl främst omföderskor medan förstföderskor rekommenderas snitt.

Självklart grubblar jag över bebisen läge, det lär jag väl göra tills nästa UL om 13 dagar.
Kan någon bolla med mig? Jag har ritat lite fint i paint hur jag känner bebisen.
Den röda bulan är antagligen(?) huvudet, den har alltid varit huvudet hittills men jag undrar ju såklart om det nu kan vara rumpan. Den sitter kvar på samma ställe som vid ultraljudet och då var det huvudet. Där har bebisen suttit med huvudet så länge jag har känt den.

Det som känns annorlunda är de blå cirklarna jag ritade. Jag har känt händer eller fötter däruppe bredvid huvudet tidigare i graviditeten, det är bara det är styrkan har ökat markant nu. Det liksom trycker utåt ordentligt och bökar och gnor. Där vet jag sedan senaste ultraljudet att min moderkaka sitter också så även om den dämpar böket så är det bök där. Kan det vara händer? Är det så starka? Axel? Fötter så högt upp fast rumpan är i bäckenet?

Hickan känns på ungefär samma ställe, där jag ritat. Det är också strax där ovanför som BM hör hjärtljuden, eller ja, i jämnhöjd med min navel på den sidan. Där har hon lyssnat och hört under hela graviditeten, senast i måndags.

Så, jag udnrar väl egentligen mest över de blå cirklarna. Att det är händer eller fötter känner jag men så starkt och är placeringen rimlig om bebisen fortfarande "sitter i bäckenet"?

Tillägg, inga rörelser har väl egentligen flyttat på sig, det är bara styrkan i det blå som känns väldigt annorlunda.
Som nu, det bökas med någon lem vid den undre av de blå cirklarna!

Hur gick det för dig. Jag sitter i samma tankar. Vill inte komma dit och vända i dörren har både fixat barnvakt (som tagit ut semester för att passa lilleman) Sen har min man fixat semester så han inte missar Kejsarsnittet. Men tänk om man kommer dit och den har vänt sig så får man gå hem igen...

Bebisen satt kvar så jag snittades som planerat. Förlossningen drog visserligen igång ett dygn innan så det blev ett turbulent sista dygn där.

Är din bebbe också fixerad med rumpan?

Nej bebisen hade vänt sig för någon dag sen så får en varginal förlossning :)

Min BM hade missat att barnet låg i säte, så väl på förlossningen inställd på marginal förlossning fick vi beskedet om akut kejsarsnitt. Väldigtomtumlande då det i te funnits i mina tankar, dagen innan var jag på mvc och fick veta att allt såg bra utmärkt huvudet fixerat etc. Med en timmes förberedelser och information rullades jag in i operationssalen. Dåjag haft en smidig/lätt vaginal förlossning innan, så här jag att jämföra med. Snittet var ingenting i jämförelse, enkelt, snabbt och smärtfritt. Jag vår uppe och gick några timmar efter, hade ingen smärta eller blödning av snittet etc. Slutade med smärtstillande dagen efter op. Så i mitt fall var det väldigt positivt, om vi skulle skaffa en 3e och jag hade fått välja, så skulle jag föredra ks. Det kändes även tryggt att ha en hel grupp med människor som toghand om både mig och barnet.

Finns knappt läkare som "hjälper till" med sätes födningar längre pga alla risker för både mamman och barnet och anses därför säkrare med KS. Sen vill dom gärna inte göra KS därför dom kollar en även innan man ska föda så barnet ej har vänt sig. Alla har ju olika erfarenheter av KS.

Min bebis låg med fötterna vid huvudet, barnmorskan prata om att man kanske kunde försöka och "går det inte" sådan man ju alltid snitta. Jag brand om att få prata med läkare, och hon så att det medför större risker, att jag spricker större omfattning, att barnet fastnarvoch får syrebrist etc. Då vår valet kanske givet att välja ks. Ja jag må ha haft en värdig tur som inte haft några komplikationer alls, det gick även smidigt med min förra vaginala förlossning. Så givetvis är det individuellt, jag tycker dock att en marginal för, ordning var en större upplevelse, just att det känns så mäktigt att man klarat av det. Men ks kändes i det läget som det säkraste, och det varbinte en tiondel så jobbigt, för mig.