Irit/akut regnbågshinneinflammation hos barn

Vår son fyller 7 i sommar och fick diagnos irit på båda ögonen för snart två år sedan. Han har egentligen inte varit fri från iriten sedan dess. Eller, den har varit borta i några dagar för att sedan komma tillbaka. Han har behandlats med diverse olika droppar cortison och trycksänkande samt pupill vidgande  Han har ingen annan sjukdom enligt utredning på barn. Även pupill vidgande droppar och antivirus medicin. Han har i dagsläget medicinering med tre olika ögondroppar, antivirustabletter( Aciclovir)och metotrexat som vi ger honom i spruta en gång i veckan, han prövade först med tabletter med dessa hjälpte inte. Nu har han på den senaste medicinerna hållit sig frisk i några veckor men fått återfall igen när vi drog ned på medicinerna.

Det hela började med att han var röd i ögat och ljuskänslig tog ett par veckor innan vi sökte vård för vi trodde det var förkylning. Vårdcentralen hade ingen aning vad det var så han fick direkt fara till ögonspecialist. 

Så det är vår historia så långt...  

Tack för ditt svar!

Låter kämpigt, vet att läkaren förvarnade om det, att iriten skulle komma tillbaka när man avslutade droppningen. Just nu är vi för första gången sedan diagnosen droppfria just för att se hur det utvecklar sig. Skulle varit på återbesök i förrgår men sonen lyckades bli magsjuk precis då så vi fick omboka och den tiden blev inte förrän 18 mars. Jag tittar i ögonen hela tiden för att se om det börjar bli rött eller om pupillerna blivit oregelbundna igen.

Vi sökte från början i tron om att det var ögoninflammation, han blev röd i ena ögat en dag (vi trodde han gått något i det bara eftersom det inte varade), efter två dagar blev även det andra ögat rött så då gick vi till vc. Därifrån blev vi direkt skickade till St Eriks Ögonsjukhus här i Sthlm där iriten konstaterades. Då började droppningen med kortison 1 gång/h all vaken tid så vi fick ha honom hemma från förskolan i drygt två veckor. Sen drogs droppandet ned till 4 gånger/dygn och då kunde han äntligen få gå till förskolan igen. Vi har också fått komplettera med pupillvidgande och det är först nu vi har sett att hans pupiller kan bli små igen. Så han slipper vara så ljuskänslig.

Vår son har inte haft någon förändring i tryck, har er haft det alltså? Har han glasögon? Vad har läkaren sagt om allt det här, att det händer ibland eller kan de se någon orsak? Tycker det blev en väldans uppståndelse när vår pojk kom in till ögonsjukhuset då det var tre olika läkare som ville se på honom. Utredning på Astrid Lindgrens visade inget annat avvikande vilket var väldigt lättande, men det kommer ske återbesök en gång per år för att följa upp. Har ni fått något sådant?

Mycket text blev det, men jag har inte stött på någon med liknande erfarenhet så jag kan inte låta bli.

Hoppas din son mår ok under omständigheterna, att ta sprutor kan ju inte vara så kul för honom stackarn..

Tack igen för svar!

Tack själv man känner sig lätt ensam i denna situation och det verkar inte finnas någon självklar patientförening heller. Efter ett tag blir allt detta vardag och man får tänka att det kunde varit värre. Sonen kontrolleras regelbundet på barn trots frisk i övrigt. Det är rutin så snart man påbörjar metotrexat behandling eftersom denna kräver att man går och tar blodprov med vissa mellanrum för att kolla levervärden mm. Han har inte glasögon, fick ganska dålig syn på ett öga en tag men då fick han träna med piratlapp och fick ordning på synen på ett par veckor. Han har visst fått sammanväxningar i ena ögat som de inte lyckats få bort men tydligen kan man ordna detta när han blir äldre , man kan se detta när han tar pupillvidgande, pupillerna vidgas då inte lika. 

Dessa pupillvidgande droppar är det enda han verkligen hatar och det är en plåga att tvinga honom ta dem. Egentligen ska det vara två gånger i veckan men vi klarar inte alltid det... Det är en tålmodig och klok son vi har men det märks att det inte är lätt alla gånger och han önskar att han bara behövde borsta tänderna innan han går i säng. Vi hade tur och de droppade honom på dagis när det var som värst så vi har inte behövt vara hemma så mycket. Fast det tar ju sin tid ändå med läkarbesök nästan varannan vecka och oftare emellanåt samt blodproverna som medicineringen kräver. Jag tvekade lite att svara på ditt inlägg eftersom vi har det som vi har det. Hoppas att ni får en lättare resa!