• Anonym (illamående)

    illamående - psykiskt/fysiskt

    Hej
    Jag är kvinna, snart 30 som lidit av illamående genom större delen av mitt liv. Fick veta att jag hade magkatarr i tidiga tonåren och sen kom och gick illamåendet fram till 20års åldern. DÅ förvärrade problemen avsevärt. Illamående efter varje måltid har jag varit så långt tillbaka jag kan minnas men när jag passerade 20 började jag få grova illamående-attacker. Dessa kom nästan alltid eftermåltid och jag gick då från att må bra till att en våg av illamående vällde över mig på en sekund. Det yttrade sig i spy-känslor (likt magsjuka), kallsvettningar, skakningar/kramper i hela kroppen pga av att jag spände mig så mkt och ibland dommningar i benen. Till detta kom även en EXTREM trötthet som gjorde att jag inte kunde står på benen utan satt eller låg och vaggade eftersom jag så fort jag höll mig still kände att jag skulle kräkas. Eftersom det alltid kom efter måltid och jag hade magkatarr sedan tidigare så förstod jag att det var fysiskt.

    Läkarna gjorde dock en ny gastroskopi som inte visade ngn magkatarr denna gng och gjorde bedömningen att jag helt enkelt hade en sur mage. Med tiden började jag utveckla en slags fobi för dessa illamående attacker. Eller nej inte fobi, det är fel att säga men en slags panikkänsla och ångestkänsla kommer varje gng jag mår grovt illa. Jag känner inte så i det vardagliga illamåendet utan detta kommer bara när jag får mina "illamående-attacker". Så fort jag mår bra från illamående är jag glad och mitt vanliga jag igen vilket såklart är positivt. Men det är så konstigt hur humöret förändras så snabbt. Jag kan sitta hur glad och positiv som helst och så får jag en attack och så vips så känns hela tillvaron mörk och grå och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Eftersom paniken och ångesten dyker upp i samma stund som illamåendet fick det mig att börja undra vad som var hönan och vad som var ägget. Det fysiska eller psykiska? Jag har ju hört och läst att man kan må illa vid ångestattacker och att dessa attacker kan uppstå utan att man vet varför eller ens förstår att det är ångest.

    Nyligen fick jag dock efter mkt utredning en diagnos, jag har en magsjukdom och vet nu alltså att det är fysiskt. Jag funderar dock ändå på att jag blir så psykiskt påverkad av dessa attacker -  i just de stunderna. Jag har även lättare att få attackerna om jag upplever en inre stress, tex om jag ska göra ngt nytt (även om det är roliga saker) eller om det går en läskig film på tv (även om jag inte tkr den är otäck kan jag börja må illa!?) Det måste ju betyda att även om problemet är fysiskt så har det gjort mig så stresskänslig att jag börjar må illa så fort jag utsätts för en   oro, om än undermedveten?
    Är det ngn som känner igen sig? Kan ni känna ångest när ni mår illa? Nästan en panik/katastrof känsla som kan leda till tankar som "hur ska det nu bli med det och det" "jag kommer inte kunna göra ditten å datten". "tänkt om jag mår såhär när jag ska på intervju, kommer aldrig kunna genomföra den då". osv Också en väldigt stor ensamhetskänsla, som att ingen förstår hur jag mår. Även fast jag VET att jag lever ett bra liv, det finns miljarder med människor som har det jobbigare än mig och jag är absolut ingen "tyck synd om mig- människa". Är medveten om att detta problem är en fjärt i rymden, i de stunderna är det dock svårt att tänka så.

    Snälla ni, dela med er av era erfarenheter av illamående. Oavsett om det handlar om sjukdomar, graviditet eller andra faktorer. 

    Har ni tips på hur man ska tänka i dessa stunder för att lättare genomleva dem rent psykiskt så är de mer än välkomna!

     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-18 22:23
    Vill bara förtydliga att jag i min presentation menar att när illamående-attackerna kommer så är det nästan alltid efter måltid, inte att jag får dem efter nästan varje måltid. Dock mår jag som sagt i regel illa efter jag har ätit men som tur är handlar det oftast om hanterbart illamående. När det är så pass illa så att det blir till attacker så sker detta då och då och med ojämna mellanrum, kan ibland svara svårt att förstå varför det kom "just idag", andra ggr kan jag se samband.

  • Svar på tråden illamående - psykiskt/fysiskt
  • Sötsnöre

    Jag lider av ångest som i sin tur orsakar fysiska symptom i form av framförallt yrsel, men även illamående och dålig mage. Flera gånger om dagen stannar jag omedvetet upp och "känner efter" hur jag mår och om jag kommer klara resten av dagen.
    Jag går i KBT för att "rena tankarna" och det främsta rådet jag kan ge är; FÖRSÖK tänka på någonting annat när oron dyker upp! Jag kör som ett slags "minimeditation" då jag sätter mig ner/står och lutar mig mot en vägg, slappnar av och bara räknar 1, 2, 1, 2 i takt med andetagen. Tar bara ett par sekunder så har jag både lugnat ner mig och glömt bort vad jag tänkte på.

    Förstår att det är riktigt handikappande och det är så lätt att isolera sig i och med rädslan över att börja må dåligt. Men att bara sitta hemma är det sämsta man kan göra.. Har du fått prata med någon kurator el. dyl?
    Ångesthanteringen kör jag hos kuratorn på vårdcentrale, guld värt med tankar och idéer som hjälper en till ett något sånär normalt liv;

  • Anonym (illamående)
    Sötsnöre skrev 2013-01-18 21:18:16 följande:
    Jag lider av ångest som i sin tur orsakar fysiska symptom i form av framförallt yrsel, men även illamående och dålig mage. Flera gånger om dagen stannar jag omedvetet upp och "känner efter" hur jag mår och om jag kommer klara resten av dagen.
    Jag går i KBT för att "rena tankarna" och det främsta rådet jag kan ge är; FÖRSÖK tänka på någonting annat när oron dyker upp! Jag kör som ett slags "minimeditation" då jag sätter mig ner/står och lutar mig mot en vägg, slappnar av och bara räknar 1, 2, 1, 2 i takt med andetagen. Tar bara ett par sekunder så har jag både lugnat ner mig och glömt bort vad jag tänkte på.

    Förstår att det är riktigt handikappande och det är så lätt att isolera sig i och med rädslan över att börja må dåligt. Men att bara sitta hemma är det sämsta man kan göra.. Har du fått prata med någon kurator el. dyl?
    Ångesthanteringen kör jag hos kuratorn på vårdcentrale, guld värt med tankar och idéer som hjälper en till ett något sånär normalt liv;
    En dietist som jag pratade med över tele föreslog att jag skulle be min läkare om remiss till kurator. Även om mina problem är fysiska i grunden som påverkar de ju mig psykiskt. Och det du säger om att det är lätt att isolera sig stämmer mkt väl. Förr var jag väldigt spontan och gjorde saker impulsivt, nu börjar jag oroa mig över en tripp eller, middag lr liknande långt innan för "tänk om jag kommer må illa". Är dock noga med att i så hög utsträckning som möjligt inte avstå från att göra saker på grund av rädsla för att må illa då jag vet att den psykiska spärren bara skulle bli värre.
    Tack för dina tips :) 
  • Sötsnöre

    Jaa, det är så otroligt lätt att skapa katastrofscenarion i huvudet långt innan och stressen byggs bara upp ju närmre händelsen kommer. Fick då rådet av kuratorn att tänka "vad är det värsta som kan hända?".
    I mitt fall är ofta svaret "att svimma" då jag har dåliga blodvärden i grunden. Nästa steg är att föreställa sig ett sådant scenario, ex.; svimma på tåget, det finns mycket folk där, NÅGON kommer definitivt notera detta och ev. tillkalla ambulans eller på något sätt hjälpa till.
    Eller; bli illamående på jobbet, det finns toaletter, gör dina behov, det går över.

    Kan inte påstå att det alltid fungerar, med jag jobbar på det! =)

  • Anonym (illamående)
    Sötsnöre skrev 2013-01-18 22:11:21 följande:
    Jaa, det är så otroligt lätt att skapa katastrofscenarion i huvudet långt innan och stressen byggs bara upp ju närmre händelsen kommer. Fick då rådet av kuratorn att tänka "vad är det värsta som kan hända?".
    I mitt fall är ofta svaret "att svimma" då jag har dåliga blodvärden i grunden. Nästa steg är att föreställa sig ett sådant scenario, ex.; svimma på tåget, det finns mycket folk där, NÅGON kommer definitivt notera detta och ev. tillkalla ambulans eller på något sätt hjälpa till.
    Eller; bli illamående på jobbet, det finns toaletter, gör dina behov, det går över.

    Kan inte påstå att det alltid fungerar, med jag jobbar på det! =)
    Det låter som att du är på god väg tycker jag:) Du har grunden: att du vet hur du ska hantera det.  

    Det är otroligt hur kropp och knopp hör samman. Som i mitt fall, jag mår illa pga min magsjukdom men de ggr illamåendet blir riktigt starkt blir jag stressad och då mår jag ÄNNU mer illa (antagligen pga stressen många ggr) SÅ allt går liksom in i varandra. Handlar väll om den berömda onda cirkeln ;)
  • Anonym (illamående)

    Vill bara förtydliga att jag i min presentation menar att när illamående-attackerna kommer så är det nästan alltid efter måltid, inte att jag får dem efter nästan varje måltid.  Dock mår jag som sagt i regel illa efter jag har ätit men som tur är handlar det oftast om hanterbart illamående. När det är så pass illa så att det blir till attacker så sker detta då och då och med ojämna mellanrum, kan ibland svara svårt att förstå varför det kom "just idag", andra ggr kan jag se samband.

  • Uniqie
    Sötsnöre skrev 2013-01-18 22:21:29 följande:
    Minst sagt! Lycka till iaf =)
    Tack, detsamma! :)
  • Moonis

    Vet precis vad du går igenom för dom senaste åren har jag haft det så du beskriver. Jag fick läggas in för att jag inte varken kunde dricka eller äta för illamående och man kände sig magsjuk utan att kräkas.
    Andra förstår nog inte riktigt på vilket sätt det tar för det tar både fysiskt och psykiskt.
    Nu har jag haft ångest sen innan och läkaren ville avfärda det som psykiskt efter att olika tester inte visade på något fel. Men krävde sen av nya läkaren att kolla laktos och gluten och det visar sig att jag har en primär laktosintollerans. Sen fick jag IBS diagnos också.
    Men måste säga att Stomacol har varit min stora räddning, vet inte hur dom fungerar men dom har gjort min mage mycket mer stabil och har inte lika mycket illamående längre. Testade att vara utan men på tredje dagen va magen kass hela tiden igen så nu vågar jag inte vara utan. Tar även Prolaktas och probimage.

    Men något jag inte heller kan vara utan är Lergigan comp. Dessa är dom enda ( i alla fall av dom vanliga) som fungerat mot detta illamående så dom är min livlina när jag får en sån attack.
    Innan fick jag sitta med huvudet ut från dörren hela natten för att inte spy medan Lergiganen hjälper inom någon timme.

    Men får väll säga det att det misstänks att jag kan lida av EDS (bindevävssjukdom) och många med detta får ofta en IBS diagnos. Ska kolla upp detta snart.

    Har du något du tar?

  • Moonis

    Just det, jag va verkligen i botten ett tag och allt va verkligen svart. Låter kanske som jag prackar på folk detta (rekommenderat dessa böcker i flera trådar) men räddningen va Själarnas resa och själarnas öde av Michael Newton. Det finns en anledning att vi får gå igenom olika prövningar och detta får oss att växa och utvecklas.
    Det känns inte så meningslöst då och det gav mig lite tröst i allt det svåra när det kändes som mest mörkt.
    Just därför vill jag dela med mig av detta för det kan kanske hjälpa någon mer som känner att det stundvis känns meningslöst och jobbigt.

  • Anonym (illamående)
    Moonis skrev 2013-01-18 22:39:51 följande:
    Vet precis vad du går igenom för dom senaste åren har jag haft det så du beskriver. Jag fick läggas in för att jag inte varken kunde dricka eller äta för illamående och man kände sig magsjuk utan att kräkas.
    Andra förstår nog inte riktigt på vilket sätt det tar för det tar både fysiskt och psykiskt.
    Nu har jag haft ångest sen innan och läkaren ville avfärda det som psykiskt efter att olika tester inte visade på något fel. Men krävde sen av nya läkaren att kolla laktos och gluten och det visar sig att jag har en primär laktosintollerans. Sen fick jag IBS diagnos också.
    Men måste säga att Stomacol har varit min stora räddning, vet inte hur dom fungerar men dom har gjort min mage mycket mer stabil och har inte lika mycket illamående längre. Testade att vara utan men på tredje dagen va magen kass hela tiden igen så nu vågar jag inte vara utan. Tar även Prolaktas och probimage.

    Men något jag inte heller kan vara utan är Lergigan comp. Dessa är dom enda ( i alla fall av dom vanliga) som fungerat mot detta illamående så dom är min livlina när jag får en sån attack.
    Innan fick jag sitta med huvudet ut från dörren hela natten för att inte spy medan Lergiganen hjälper inom någon timme.

    Men får väll säga det att det misstänks att jag kan lida av EDS (bindevävssjukdom) och många med detta får ofta en IBS diagnos. Ska kolla upp detta snart.

    Har du något du tar?
    Vad tråkigt att höra, lider med dig. Låter som att det du gått igenom varit riktigt tufft! Har du kunnat arbeta trots ditt starka illamående?

    Jag har primperan hemma som jag kan ta, men äter dom inte till vardags utan tar bara när jag får "illamående-attacker" (fasen vad jag kör med det begreppet, men det är det bästa ordet jag använda för att beskriva det som sker då). Vet dock inte om de hjälper, tkr det är svårt eftersom illamåendet liksom inte försvinner bara jag stoppar i mig tabletten men tänker nog att det kanske blivit värre om jag inte tar den så på något vis hjälper den tog iaf. 

    Kan du berätta lite om medicinerna? Receptfria? Hur de verkar osv? Kanske ngt av dem jag borde införskaffa.

    Hur har dina illamåenden sett ut? Har du starka illamåenden ofta? är det molande och sen värre i perioder? Eller hur ser vardagen ut?

    Tack för att du tog dig tid att berätta, även om jag blir ledsen av att höra om det känns det skönt med ngn som förstår, och som vet hur jävligt det är att må illa.
  • Missciss

    Oj vad jag känner igen mig! Har oxå illamåendeattacker och är helt handikappad av det. Vågar knappt gå ut längre. Hinner inte skriva så mkt nu, men nu har jag favoritat tråden i alla fall. Men maila mig gärna, Moonis och trådstartaren!! (och andra). Vill veta hur det gått för er!!!

  • fivia

    Jag undrar vad det är för mag/tarmsjukdom du har? Har liknande symptom och har varit och lämnat prover och hoppas på att få buläkt med mina besvär.

  • annamartensson

    Hej! Jättetråkig att höra att du har det så extremt dåligt. Jag har liknande symptom och haft detta i över ett år. Läkarna har ingen aning om vad det är för nånting men gjort en gastroskopi och en massa tester som inte visar nånting. Det skulle kanske kunna vara mycket hjälpsamt om du skulle vilja dela med dig om vilken magsjukdom du har? MVH Anna

  • Moonis

    Har helt glömt att skriva ju men här kommer en liten uppdatering. Jag började utesluta både mjölk och gluten i min kost på egen hand och jag mår mycket bättre. Har ingen uppsvälld mage, inget illamående eller liknande längre om jag inte råkat få i mig lite gluten på något sätt. Verkar vara väldigt känslig för gluten så jag försöker hålla stenkoll men så fort det råkar slinka med något så märker jag det direkt.
    Så just nu tar jag inget för min mage förutom Lergigan comp mot illamåendet om olyckan skulle vara framme.
    Har även Holistic Laktozym mot mjölk om jag skulle vilja ta något med lite mjölk i. Den hjälper nämligen även mot proteinet i mjölken och det fungerar jätte bra. Men kan ändå inte få i mig för mycket för då blir magen ur balans ett litet tag men inte alls så illa som om jag skulle få gluten i mig.

    Så även om testerna inte visar på gluten, vilket det inte gjorde på mig heller så kan det vara värt att testa utesluta om inget annat fungerar. Men testa att utesluta en sak i taget.

  • Anonym (illamående)
    annamartensson skrev 2014-04-20 11:18:02 följande:
    Hej! Jättetråkig att höra att du har det så extremt dåligt. Jag har liknande symptom och haft detta i över ett år. Läkarna har ingen aning om vad det är för nånting men gjort en gastroskopi och en massa tester som inte visar nånting. Det skulle kanske kunna vara mycket hjälpsamt om du skulle vilja dela med dig om vilken magsjukdom du har? MVH Anna
    Gastropares heter den.
    Hur mår du nu? Kram
  • annamartensson

    Tack så jättejättejätte mycket för svar! Har nu provat att äta gluten och laktosfritt i ett par veckor och mår mycket bättre! Om det inte håller dock får jag fortsätta min jakt... tack så myclet för att ni ville svara, har gjort mitt liv tusen gånger lättare senaste månaden.

  • Moonis
    annamartensson skrev 2014-05-10 10:51:11 följande:
    Tack så jättejättejätte mycket för svar! Har nu provat att äta gluten och laktosfritt i ett par veckor och mår mycket bättre! Om det inte håller dock får jag fortsätta min jakt... tack så myclet för att ni ville svara, har gjort mitt liv tusen gånger lättare senaste månaden.
    Låter toppen Skrattande Man får verkligen vara noga med just gluten för dom smyger in det lite överallt i matprodukter tyvärr men man lär sig vad man ska kolla efter. Sen tar det ett tag för tarmarna att läka efter gluten så det kan komma lite bakslag.
  • JimmyF01

    Hej allesammans!

    Fann denna tråden i jakt på lite svar om varför jag mår som jag mår.

    För dryga 2 veckor sen fick jag en illamående känsla där jag kände att jag kommer behöva spy, den kom verkligen från tomma intet. Efter den attacken så har jag fortsatt att må illa.

    Var hos läkaren 4 dagar senare för att se vad de hade och säga men allt jag fick veta var att jag troligen hade magkatarr och fick Primperan utskrivet. Gick de första 4 dagarna på Omeprazol då det fungerat mot magkatarr alla andra gånger för mig men jag märkte ingen som helst skillnad efter 4 dagar så slutade med dem igen.

    Under den kommande helgen spydde jag en gång och mådde allmänt piss mest hela tiden. 1 vecka efter första läkarbesöket spydde jag igen men denna gången med blodsmak och fick då lite lätt panik och åkte direkt till vårdcentralen för att få mer konsultation samt några tabletter som faktiskt fungerade. Bytte även läkare då den första var ... öhm ja, allt annat än bra. Han tog och kände på magen och kände att magsäcken var ganska öm. De tog även blodprov som visade att jag hade lite lägre hemoglobin än normalt. Denne läkaren tyckte att jag skulle börja med Omeprazol igen så lydde hans råd.

    Tog omeprazol direkt efter besöket tillsammans med Primperan men du jäklar vad det slog slint i skallen. Blev helt lealös och började se dubbelt. Även dagen efter tog jag dessa 2 tillsammans då jag tänkte att det kanske var en engångssak men samma sak hände då. Och då jag är truckförare så valde jag att dagen efter vara sjuk eftersom jag inte kände mig som en säker sådan. Samma dag som jag stannade hemma sjuk så brakade helvetet löst och jag spydde upp allt jag fick i mig. Dagen efter var inte mycket bättre och middagen var la egentligen det enda jag fick behålla. Igår började jag med att dricka nyponsoppa då det är det enda jag får behålla i magen. Middagen gick förlorad i vanlig ordning efter en timmes tid ungefär.

    Idag har jag faktiskt klarat mig fint och fått behålla all "mat" (nyponsoppa hela dagen och litelite kyckling med spenat) vilket känns skönt men det där illamåendet är där hela tiden.

    Den största anledningen till varför jag skriver här är för att jag börjar bli rätt sliten då jag spytt i snitt 2ggr per dag under 8 dagar nu så batterierna börjar verkligen ta stryk.

    Mig veterligen så vet jag inte vad som triggade igång det hela, är inte nämnvärt stressad mer än att jag är ganska trött på mitt jobb och söker annat men i övrigt så är det bara småsaker som jag behöver få gjort men inte mer än vanligt.

    Har inga andra symptom än illamående, inga smärtor eller något sånt alls.

    Har däremot att märkt att mina känslor de senaste dagarna varit som en bergochdalbana och tårarna kommer från ingenstans, likaså ångesten och stressen. Jag fattar kort och gott ingenting! :(

    Är det någon som har råd på hur jag kan gå till väga? Har inte gjort någon gastroskopi men fungerar starkt på att pressa läkarna lite till att få en remiss för detta. Finns det något bättre läkemedel mot illamående än Omeprazol (som jag inte tycker funkar alls!), Primperan och Ranitidin? 

    MVH
    Jimmy

Svar på tråden illamående - psykiskt/fysiskt