illamående - psykiskt/fysiskt
Hej
Jag är kvinna, snart 30 som lidit av illamående genom större delen av mitt liv. Fick veta att jag hade magkatarr i tidiga tonåren och sen kom och gick illamåendet fram till 20års åldern. DÅ förvärrade problemen avsevärt. Illamående efter varje måltid har jag varit så långt tillbaka jag kan minnas men när jag passerade 20 började jag få grova illamående-attacker. Dessa kom nästan alltid eftermåltid och jag gick då från att må bra till att en våg av illamående vällde över mig på en sekund. Det yttrade sig i spy-känslor (likt magsjuka), kallsvettningar, skakningar/kramper i hela kroppen pga av att jag spände mig så mkt och ibland dommningar i benen. Till detta kom även en EXTREM trötthet som gjorde att jag inte kunde står på benen utan satt eller låg och vaggade eftersom jag så fort jag höll mig still kände att jag skulle kräkas. Eftersom det alltid kom efter måltid och jag hade magkatarr sedan tidigare så förstod jag att det var fysiskt.
Läkarna gjorde dock en ny gastroskopi som inte visade ngn magkatarr denna gng och gjorde bedömningen att jag helt enkelt hade en sur mage. Med tiden började jag utveckla en slags fobi för dessa illamående attacker. Eller nej inte fobi, det är fel att säga men en slags panikkänsla och ångestkänsla kommer varje gng jag mår grovt illa. Jag känner inte så i det vardagliga illamåendet utan detta kommer bara när jag får mina "illamående-attacker". Så fort jag mår bra från illamående är jag glad och mitt vanliga jag igen vilket såklart är positivt. Men det är så konstigt hur humöret förändras så snabbt. Jag kan sitta hur glad och positiv som helst och så får jag en attack och så vips så känns hela tillvaron mörk och grå och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Eftersom paniken och ångesten dyker upp i samma stund som illamåendet fick det mig att börja undra vad som var hönan och vad som var ägget. Det fysiska eller psykiska? Jag har ju hört och läst att man kan må illa vid ångestattacker och att dessa attacker kan uppstå utan att man vet varför eller ens förstår att det är ångest.
Nyligen fick jag dock efter mkt utredning en diagnos, jag har en magsjukdom och vet nu alltså att det är fysiskt. Jag funderar dock ändå på att jag blir så psykiskt påverkad av dessa attacker - i just de stunderna. Jag har även lättare att få attackerna om jag upplever en inre stress, tex om jag ska göra ngt nytt (även om det är roliga saker) eller om det går en läskig film på tv (även om jag inte tkr den är otäck kan jag börja må illa!?) Det måste ju betyda att även om problemet är fysiskt så har det gjort mig så stresskänslig att jag börjar må illa så fort jag utsätts för en oro, om än undermedveten?
Är det ngn som känner igen sig? Kan ni känna ångest när ni mår illa? Nästan en panik/katastrof känsla som kan leda till tankar som "hur ska det nu bli med det och det" "jag kommer inte kunna göra ditten å datten". "tänkt om jag mår såhär när jag ska på intervju, kommer aldrig kunna genomföra den då". osv Också en väldigt stor ensamhetskänsla, som att ingen förstår hur jag mår. Även fast jag VET att jag lever ett bra liv, det finns miljarder med människor som har det jobbigare än mig och jag är absolut ingen "tyck synd om mig- människa". Är medveten om att detta problem är en fjärt i rymden, i de stunderna är det dock svårt att tänka så.
Snälla ni, dela med er av era erfarenheter av illamående. Oavsett om det handlar om sjukdomar, graviditet eller andra faktorer.
Har ni tips på hur man ska tänka i dessa stunder för att lättare genomleva dem rent psykiskt så är de mer än välkomna!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-18 22:23
Vill bara förtydliga att jag i min presentation menar att när illamående-attackerna kommer så är det nästan alltid efter måltid, inte att jag får dem efter nästan varje måltid. Dock mår jag som sagt i regel illa efter jag har ätit men som tur är handlar det oftast om hanterbart illamående. När det är så pass illa så att det blir till attacker så sker detta då och då och med ojämna mellanrum, kan ibland svara svårt att förstå varför det kom "just idag", andra ggr kan jag se samband.