Förlossningsberättelser!

Ja, roligt att läsa om tvillingfödslar!

Jag blev igångsatt i v 37+2 eftersom jag var öppen 4 cm. Fick värkstmulerande dropp + att de tog hål på hinnorna och jag började få lite onda värkar vid 11-tiden då jag var och åt lunch.

Andades lustgas, vilket ju var riktigt underhållande. Hade en japansk student på förlossningen, så jag sa att nu skulle vi alla prata engelska så att hon förstod. Jag var lite snurrig. Sa att jag var "like a planet going arund the sun" och "this is like in te movies". Det var många inne i salen - sköterskor, läkare och barnmorskor.

16.07 kom tvilling 1, Freddie 47 lång och 2910 tung, och 10 minuter senare kom tvilling 2, Filip 44 lång och 2234 tung, med rumpan först. Det gick väldigt snabbt att få ut nr 2 :) Han var liten och medtagen och fick lov att få hjälp med andningen och lite vård på neonatal. 

Sist kom det jobbigaste och tråkigaste - att sys. Men men - med två nya bebiisar får man väl stå ut med sådant. 

Jag hade en jätterolig förlossning och hade kunnat föda 10 barn på rad. Fantastisk upplevelse, även om det gjorde lite ont emellanåt. Thank God för lustgasen!        

Ja, ut ska ju barnen och ut kommer de ju på något sätt. :) Ligger ettan med rumpan först är det väl snitt som gäller har jag förstått. När min första hade kommit ut så ökade de på det värkstimulerande droppet så att livmodern skulle dra ihop sig snabbt, och krystvärkarna kom nästan direkt då tror jag. Han var ju ute 10 minuter senare :) Det gick mycket snabbt och nästan smärtfritt med nr 2.

Hej tjejer! Kul att läsa om fler tvillingförlossningar.

Så här gick det till för oss. I vecka 37+2 satt jag på kvällen i köket och larvade mig med soduku - totalt uttråkad! Helt plötsligt utan förvarning går vattnet och klockan var då 21:30. När vi ringde in till förlossningen blev jag beordrad att lägga mig ned eftersom tvilling1 inte var fixerad. Min man fick packa ihop det sista till väskan och det gick väl..... sådär. 23:00 kom vi in till förlossningen och när de skulle undersöka om det verkligen var vattnet som gått så bara skrattade dem för det rann floder och sa att den där undersökningen behövs nog knappast. Vid 02:00 var jag öppen 4 cm och började med lustgas. Vid 06:00 var jag öppen 8 cm och barnmorskan var alldeles säker på bebisar innan hon gick av sitt pass. Tji fick dem kan jag lova! Ettans huvud hade satt sig på tvären på väg ned och nu gick det långsamt långsamt. Vid 10-tiden sattes värkstimulerande dropp. Då hamnade tvilling etts navelsträng i kläm och hjärtljuden gick ned så allt fick avbrytas. Vid 11-tiden gjordes ett nytt försök och sen trälade vi, trälade och trälade med en allsköns massa positioner för att få ettan att komma ned. 13:00 kände jag krystvärkar och 13:32 föddes Lova - 45 cm lång med en vikt på 2575 g. 13:52 föddes Ronja i säte - även hon 45 cm lång med en vikt på 2680 g. Vid 16-tiden flyttades vi upp till vanliga bb och två dagar senare fick vi äntligen åka hem tillsammans med den stoltaste storasystern i världen.

Jasså, fick du prova olika positioner? Jag fick bara ligga på rygg för att de skulle kunna hålla bra koll på båda barnen. Ja, det är väl olika från sjukhus till sjukhus, eller från barnmorska till barnmorska kanske.

Ja, det kan säkert skilja sig åt. Jo, jag fick både stå upp och ligga på sidan. Vi hade skalpelektrod på Lova och ctg på Ronja. Men det var ett himlans strul med den där dosan så den fick mestadels in Lova ändå ;)

jag hade legat inne i 2 veckor innan de satte igång mig p.g.a havadeskapsförgiftningen.

blev igångsatt 10:30 måndagen den 15/11-2010 (jag hade tippat på att de skulle komma då).var i v.37+0.Jag och min man fick gå en runda för att försöka få igång förlossningen.
runt 17:00 började få molande värk.
ett par timmar senare kom en sköterska och lindade mina ben i bandage p.g.a allt vatten i benen.
fick sen min spruta mot blodförtunnande.

00:10 gick vattnet.ringer på klockan och bm kommer in.får hjälp in på toan av min man.försökte sova när vattnet gick och hela sängen blev blöt.
 Inne på toa hjälper min man att få av mig alla bandage.bm bädda rent. efter någon timma blir jag undersökt och det körs ctg. 2 cm öppen.efter ett par timmar tar jag en dusch för att lindra smärtan från värkarna.Min man tjata på mig och fråga om jag inte är klar snart.gå ut efter en stund.

försöker fokusera på andningen. runt 05:30 får jag komma in på förlossningsavdelningen (låg innan på kvinnokliniken).är öppen 4cm. testa lustgasen som jag använder flitigt fram till krystvärkarna.runt 9-10 så tar bm hål på hinnorna.vattnet forsar ännu en gång ur mig :P.

12:44 föds William,Bert,Gösta 3050g,48cm 12:50 föds Isak,Karl,Gunnar  2615g,46cm.16/11-2010.

fick en liten bristning som de fick sy.

vi blev kvar 8 dagar. de behövde sondmatas,amingen fungerade inte,solas,värme och mitt blodtryck skulle gå ner,vilket det inte gjorde.
     
    
         

kul att läsa era historier, men lite arg blir jag när jag läser om igångsättning för att man var öppen 4 cm, för det fick då inte jag ^^

Fick först komma på igångsättningsförsök 18 jan 2011. de satte dropp och jag var öppen 4 cm och mogen. (hade då varit öppen såpass någon vecka) men droppet gjorde inte något mer än att jag fick starka sammandragningar. låg hela dagen från morgon till kväll med dropp och ständiga värkar varje minut. vid 21 på kvällen fick jag gå till patienthotellet, kontroll dagen efter och hemskickad. hade då havandeskapsförgiftning och däför jag skulle bli igångsatt men visste inte att det skulle bara vara ett försök.
Kom hem och mådde sämre än någonsin med tanke på att vi inte fick barn då heller, kan ju tillägga att vi fick höra från v 30 att det bara var några få dagar kvar. de försökte komma för tidigt många gånger =)

fredag 21januari var jag hos BM och blev därifrån skickad till förlossningen pga havandeskapsförgiftningen hade blivit värre. åkte in och jag sa att jag åker hem igen nu om ni inte sätter igång det på riktigt. läkaren lovade mig då att nu skulle vi få våra barn och inte åka hem innan de hade kommit. men de skulle avvakta till på lördag.

så kom lördag morgon 22januari v 38+6. de skulle sätta värkstimulerande dropp, men några timmar efter hon satt det (ca 5 timmar senare) så hade jag fortfarande inte fått så mycket till värkar, men min arm var helt uppsvälld =) visade sig att hon hade missat så en annan sköterska fick sätta droppet. detta var vid 14 tiden på dagen.
Vid 15,30 ungefär så kom de in och kollade till mig, och jag var förtfarande öppen bara 4 cm men som tidigare lika mogen så då tog de hål på hinnorna. jag ringde till min mamma för tnkte att det tar nog en stund så behöver inte stressa sambon ännu.
inte ens 30 min efter de tagit hinnan så började det göra väldigt ont så fick ringa sambon och han kom så fort han kunde (han hade 10 mil att åka så tog ca timmen)
sambon kom vid 17 tiden ungefär och öppnar dörren precis i samma stund som de kollar hur öppen jag är, 6 cm för tillfället. tiden gick och värkarna blev värre. hade inte en sek mellan värkarna utan nästa värk började innan första gått över.
vid 18,20 ringer jag på sköterskan och säger jag tror det är dags. min bm var precis på rast sa hon men hon skulle komma om några minuter. de trodde mig inte när jag sa att det var på gång. de kände och ja mycket riktigt jag var helt öppen.

i mitt landsting sa de att de hade som rutin att klippa vid tvillingförlossningar för att kunna hjälpa tvillingtvå vid behov så de klippte och krystvärkarna startade 18,25.
18,43 kom första killen ut, och det var underbart att få en paus från det onda, men lika snabbt som jag fick honom på brsötet flyttade de honom till pappa och tog hål på andra hinnan. kände att värken kom och krystade. kände att värken var på väg över men tänkte att inte faan skall jag få så här ont en gång till så tog i så mycket det bara gick så han kom på första värken-
18,51 var vi tvåbarns föräldrar =)

Just ja, lustgas var det jag fick som smärtlindring då provsvaren inte han komma tillbaka innan det var för sent att sätta ryggmärgsbedövning. Men lustgasen först funderade inte som den skulle. de trodde mig inte först men upptäckte snart att det stämde. de bytte någonting och jag fick lustgasen. ett andetag så funkade den inte längre. till slut fick de byta till andra uttaget med lustgas så först då äntligen fick jag hjälp =) men det var först när klockan var runt 18-18,15 de fick ordning på den =)

Dohgon, jag ska lindra din ilska :) Jag var inte bara öppen 4 cm. Den ena tvillingen hade haft lite dåligt flöde i navelsträngen också. Så det var också av den anledningen som de valde att sätta igång mig.

Kul att läsa om andras förlossningar, är ju lite speciellt med twins:) Här kommer en låååång historia!

07.30 Vi kom in till förlossningen på morgonen och CTG övervak kopplades. Barnmorskan kollade hur mycket jag öppnat mig från hinnsvepningen dagen innan och det var 3 cm! Trodde inte att man kunde öppna sig utan att man kände värkar alls....

09.45 Efter ett par timmar tog barnmorskan hål på första fosterhinnan, hon satte också skalpelektråd på tvilling 1.
Sen var det dags för det härliga, beryktade synto-droppet! Då hade jag känt lite molande smärta, som mensvärk börja smyga sig på... Vi satt och myste på rummet och tog promenader i korridoren.

13.30 BM ökade på synto-droppet med 20 minuters mellanrum, nu kändes värkarna mer och mer, hade svårt att hälsa på personalen som skulle jobba kväll. Fick bara fram ett anstängt leende som nog mer såg ut som en hemskt grimas.

14.00 Pust och stånk, värkarna känns ganska jobbiga och jag får börja med lustgas/syrgas 30/70. Sicken bra gas det är!

14.00 - 16.00 Kämpar genom varje värk, mannen hjälper till bra, han manar på att andas rätt och masserar ryggen. Provar alla möjliga ställningar, liggande i sängen, sittandes på sängkanten och stå med gåbord.
Barnmorskan undrar om jag vill ha EDA men jag känner att jag klarar av det här fint med lustgasen!

17.30 Nu börjar det bli riktigt jobbigt, jag tror att jag var inne i övergångsfasen, eller vad den heter. Står på knä i sängen och lutar mig över ryggstödet och skriker och stönar i masken. Det var skönt att ha den att skrika i! Får prova att öka till 50/50 på lustgasen, men sänker igen för jag blir alldeles för snurrig, känner att jag måste fortsätta ha koll..
Första synto-droppet är slut och BM kopplar på mer. Nu börjar det trycka nedåt lite grann och jag misstänker att det snart är dags....BM kollar och jag är öppen 10 cm! Härligt, värkarna har verkligen gjort effekt.
BM tillkallar läkaren, för nu börjar det närma sig.....jag får lägga mig i benstöd och det är dags att börja krysta. Det var mycket jobbigare än jag trodde. Nog visste jag att man skulle ta i allt vad man hade, men man skulle ju trycka ännu lite mer! Känner inte några riktiga krystvärkar utan trycker på när värken kommer på CTG och det gör ont.

19.15 Läkaren säger att det nog är dags att ta klockan, för jag har krystat så länge och de är rädda för att värkarna ska avta tills att tvilling 2 ska ut. Jag tänkte att va skönt, nu kommer ena tvillingen snart!
Det gör rätt ont när han försöker få dit den där klockan, jag sprack ganska mycket då och nu tappade jag all kontroll på allting, jag vrålade rakt ut och andades hysteriskt i lustgasmasken.
Tyvärr så fick han göra om det hela för att klockan lossnade. BM ruskade tag i mig och sa, "nu måste du hjälpa till!" Jag krystade allt vad jag hade och efter två krystvärkar kom min lille tvilling! Läkaren behövde inte dra hårt i klockan utan hjälpte mest till att vrida barnet rätt, barnet hade inte ens något märke på huvudet efter.
Han halkade över min mage till min man och jag hann bara säga "Hej lille älskling", sen gick de ut med honom och maken till barn-teamet som väntade utanför.
Den andre läkaren kopplar på UL på magen för att se var tvilling 2 är. Han ligger med benen nedåt. Läkaren mellan mina ben sticker in handen för att känna efter. Har får bara tag i en fot och den andre läkaren försöker vända barnet utanpå magen.
Det händer ingenting. Jag känner samtidigt hur hela magen sjunker ihop och alla värkar bara slutar. "Hjärtljuden går ner!" hör jag en av läkarna säga och han som sitter mellan benen försöka vända tvilling 2 från insidan, ja, insidan (!!!!) Den känslan var helt sjuk, jag känner barnet vridas runt inne i magen. Nu har jag full panik och bara vrålar och vrålar av skräck och smärta. Inte så skönt att ha en arm uppkörd i ett nyförlöst underliv.....

19.32 Läkaren får tag i båda benen och drar ut bebisen och under ett sista vrål så är tvilling 2 född!
Jag får inte se barnet utan de springer ut med honom till barn-teamet. Min man är kvar där ute med barnen.

Tvilling 1   2630 g    47 cm
Tvilling 2   2995 g    48 cm

Glömde skriva att jag blev igångsatt v. 38+3 :)

AJ! Att som nyförlöst få en en arm som rotar efter tvilling 2 känns inte som någon hit.

Ja, men visst är det sjukt att man kan öppna sig utan att känna någonting. Andra berättar hur de kämpat och kämpat med värkar och har knappt öppnat sig alls, medan jag inte alls märkt av mina 4 första centimetrar. 

Hej. Våra tvillingar föddes 36+5. Värkarna startade kl 19.30. då vi har 30 min till första sjukhus åkte vi direkt. Kom dit och var 6 cm ..eftersom detta sjukhuset är för litet för att kunna hantera komplikationer ville de helst att jag födde på det större som ligger 40 min bort. Blev ambulans färd dit. När jag kom dit var jag 9cm, ul för att se att första fortfarande var fixerad rätt. Vatten bröts. Ctg medans jag stod och gunga lite. Kände krystningar och hoppa snabbt upp i sängen, tösen föddes 22.30 utan att ens barnmorskan hann med. Lades på mitt bröst medans ul och vattenbrytning på tvilling 2. Pojk föddes 2minuter efter och lades på bröst. Båda ammades innan de togs till neonatalavdelningen för tösen hade lite lågt blodsocker. 2 dagar senare åkte vi hem. Var mkt lugnt och härlig förlossning var totalt 5 personer i rymmer (inkl jag och min man).

12/9 var jag i v36+5 och hade haft mycket förvärkar i en månad:

Blev lite paff själv över att allt gick så fort helt plötsligt. Satt på toa och försökte tömma min förstoppade mage, när jag kände något flytande och varmt. (inte mycket) blev lite rädd att det var fostervatten, så jag ringde sambon och sade att han skulle komma hem och hämta 7-åringen på skolan på vägen. Klockan var då 15.30. Själv tog jag cykeln till dagis och hämtade småtjejerna. Sedan satte jag mig ute och försökte känna efter om jag kände någon värk. Sambon kom väl vid 16.15 och allt var fortfarande rätt lugnt och jag satt och kände efter. Typ 10 minuter efter kände jag att jag var så stressad av det hela och att jag kanske haft en ganska rejäl sammandragning att vi tryckte in barnen i bilen och åkte mot mina föräldrar, samtidigt som jag ringde. Pappa var hemma med sin gipsade fot, så jag tänkte att vi äter kvällsmat där, för då har vi barnvakt vid behov och mina föräldrar bor kanske 7 min från sjukhuset. Väl i bilen hade jag kanske 5 värkar som gjorde rätt ont. När vi kom fram till pappa och jag ställde mig upp gjorde det väldigt ont, så vi bara kastade in barnen och åkte vidare till sjukhuset.

Väl där stod en hel kommite och väntade på oss, jag hade ringt från bilen, så vi blev invisade på ett rum och BM och BM.student kopplade upp ctg och hittade fina hjärtljud. Jag trodde väl fortfarande att det hela skulle lägga sig, för värkarna var inte jättestarka längre. Efter bara en liten stund ville de kolla hur öppen jag var, för läkaren som var bakjour var på väg hem och ville veta om han skulle stanna kvar. Jag hoppades väl på ett par cm öppen eftersom jag inte hade haft jätteont. Tog tid innan jag fick domen, för BM kände först, men ville inte säga något innan studenten kännt.  (De frågade mig såklart om det var OK att båda kände). Studentens dom var" jag känner ingenting och BM nickade" Jag blev helt knäckt, alla dessa förvärkar och inte en enda cm öppen. Det tog ett bra tag att fatta att jag var fullt öppen 10 cm, utan att ha märkt det. Sådant händer ju bara för andra. Hinnblåsan på tvilling ett buktade ut, så vete sjutton vad det var för vatten jag kännt.

Eftersom jag var fullt öppen, så gjorde de båda läkarna UL-koll på hur de låg. Ettan med huvudet först och tvåan tvärs över. De kom också överens om att försöka styra ner tvåans rumpa när ettan kommit, för det låg bäst så till.

Sedan låg jag där med ctg och det hände inte så mycket mer. De gav mig, antibiotika venöst, för det får man tydligen på rutin om barnen beräknas bli prematura. De blandade öven ihop värkstimulerande dropp för säkerhets skull. Jag passade även på att fråga lite om jag fick föda på knä, för det har jag gjort förut och inte fått några bristningar. De tyckte det var Ok, först, men sedan kom de på att det var dumt eftersom tvilling 2 måste styras rätt, vilket jag accapterade. Vill ju inte ha ett barn som fastnar snett. Jag bad dem även hålla emot ifall bebis kom fort, för det har jag läst skall vara bra mot bristningar.

Efter kanske 40 min, undrade jag om jag fick röra på mig om de räckte med de ctg kurvor de hade, och det gick bra att jag satte mig upp. Krystvärkarna kom direkt och jag lade mig på sidan, för jag tänkte något om att bebis inte kan komma om jag sitter på dens huvud. Efter en tio minuter, så tog de hål på hinnorna, för de buktade mest vid varje värk. Tre krystvärkar senare var huvudet uta och BM säger, titta den skriker redan och på nästa värk kom tjejen, som illvrålade. De torkade av henne och sambon klippte navelsträngen när hon låg på britsen. Under tiden fick jag vrida upp mig i gynposition och läkarna började med styrningen av tvåan. Väldigt lugnt och stilla, de följde också tvilling 2s hjärtljud med ctg dosan hela tiden. Jag fick upp bebisen på bröstet och gav henne en puss och tittade henne lite i ansiktet. Det var dock lite evårt, för hon hamnade ju väldigt mycket under min haka, då magen var ivägen längre ner. Så efter någon minut bad jag sambon ta henne, för vi hade hunnit se att det var en flicka. Hon lugna sig nästan dirket i hans armar.

Sedan visade det sig att huvudet på tvilling två var det som vridit sig ner och allt var ganska lugnt igen. Jag hade några små lösa värkar och läkarna förklarade att det var livmodern som behövde bli lite mindre innan den kunde börja på att jobba på att tvåan skulle ut. BM hade stoppat in handen för att känna hur huvudet låg hela tiden. Den hinnsäcken var också hel och de ville lämna den så också, tills huvudet låg bättre för att inga smådelar(händer fötter, navelsträng, skulle hamna i kläm)

Efter ett tag började jag få krystvärkar igen, men det gjorde ont på helt fel sätt när jag klämde, så både läkaren och BM sade att huvudet nog låg lite dumt, men borde ställa in sig, så jag låg och försökte att inte krysta och efter en stund hade bebis vridit sig rätt och jag kunde fortsätta. Någonstans där tog de hål på hinnorna också och jag fick krysta rejält ungefär lika mycket som med flickan innan han kom ut. Han kom tjugo minuter efter flickan.

Han gnydde och grymtade när han kom ut och jag fick upp honom på bröstet direkt. och de pysslade lite med mig och navelsträngen, som sambon fick klippa den också. Han låg en liten stund hos mig, men jag hade ju svårt att trösta och han lät inte nöjd, så vi bytte barn, där någonstans kom även moderkakorna ut.

Samtidigt som barnmorskorna pysslade med mig, så ringde de på barnläkaren, för de tyckte inte om pojkens grymtningar. Läkarne kom efter kanske 5 minuter och undersökte först pojken på rummet, innan de beslutade sig om att gå iväg med honom till akutbordet, för han hade det jobbigt med endningen. Allt gick dock väldigt lugnt till och de gick iväg med honom och sambon följde med.

Jag och lilltjejen blev ensamma kvar. (De frågade om det var OK), så vi låg och bekantade oss lite och efter en stund kom de och berättade att de trycksatte lungorna på pojken, för att han nog hade slem i så att de skulle öppna sig ordentligt, så att syresättningen blev bättre. Det kallades tydligen Neopuff. Efter en stund kom sambon och berättade att det hjälpte och han blev bättre.

Efter en timme fick vi tillbaka honom och han grymtade bara hälften så mycket. Efter en stund somnade han också efter att ha sugit lite. När han vaknade så lät han illa igen, så de tog en sväng till akutbordet igen och neopuffade vidare.

Vi blev kvar länge på förlossningen, för de ville se hur det gick för pojken innen de bestämde om vi skulle till NEO eller BB. Det blev BB tillslut och neopersonalen skulle komma och titta till honom ibland. Bägge barnen ammades där.

På BB hade de lyckats få fram ett eget tvåbäddsrum till oss, fast det var mitt i natten, så vi fick sätta ihop sängarna och sambon fick stanna. Det var tur, barnen var vakna mycket och de skulle också extramatas och blodsockerkollas eftersom de var prematura. (med en dag).

Vi blev kvr på BB i 6 dagar, först för att de var prematura var vi tvugna  att stanna 3 dagar och sedan hade den ena blåsljud på hjärtat så de ville ha honom där. De var dock pigga och krya barn hela tiden.