bebis maj 12 skrev 2013-01-24 20:07:28 följande:
Hej...lite roligt att veta HUR knepig er sob vart med maten??
Vår son visade INGA som helst tecken på att något inte stod rätt till förrän efter han fyllde 2 år...innan dess åt han allt,pratade och utvecklades som han skulle..men sen började han över en dag matvägra..han åt fisk varje dag i flera månader,sen bara makaroner och pannkaka,samt gröt ibland..sen enbart hårdbröd och smarties (non stop) var hans förstärkare..men sen efter blodprover på min begäran så visade det sig att han är glutenintolerant..tog prover för att kolla om han hade näringsbrist..läkaren sa att han hade absolut inte gluten eftersom han levde på pannkaka....han hade inntte visat några tecken på att det skulle vara fel på magen eller så.Så efter biopsin stod vi där och visste inte vad vi skulle ge honom...glutenfria mackor...tog bort smarties eftersom det innehåller gluten..sen lever han nu på enbart mackor och dill chips..vi köper kartonger av chips
Jag har sett lite mer intresse för mat,men han äter inget annat än det jag nämde tidigare...
Det kallar jag att vara svår i maten..jag har helt enkelt gett upp..och hoppas att det kommer senare när han blir äldre...
Låter lite likt här... När han var bebis åt han glupskt av ALLT! Vi fick ibland stoppa honom för han överåt och kräktes. Omkring tvåårsåldern vände det och blev tvärtom, han plockade bort maträtt efter maträtt och på förskolan åt han i princip bara smörgås. Hemma provade vi oss fram och han åt gröt (bara sådan där pulvergröt för barn), fetaost, makaroner, köttbullar, tacoköttfärs, tacochips, väldigt hårt stekta hamburgare och pannbiff och pommes.
Nu äter han nästan allt, men inte ägg, spagetti, köttbitar, kyckling (äter dock kycklingburgare), soppor och annan ihopblandad mat. Han är fortfarande känslig för konsistens.
Vi har varit noga med att aldrig klandra honom för att han inte äter. Inte kommentera om han ätit med händerna (utan bara påmint om sked/gaffel) och försökt få en så trevlig stund som möjligt vid matsituationen. Mat ska förknippas med glädje...
Hoppas det vänder för er. Det är ju inget barn som är det andra likt, så det är svårt att ge råd. Man får gå på magkänslan och prova det man själv tror på och tror fungerar för sitt eget barn.