Acrani

Hej! 

Vill först och främst säga att jag är verkligen ledsen för din skull! Jag har gått igenom samma sak (2009) så jag vet hur det känns, och det är verkligen inte roligt! 

Vi hade först inte tänkt titta på barnet, men blev rekommenderade av de på sjukhuset + kuratorn att göra det. Och det är vi verkligen jätteglada att vi gjorde! De hade lagt honom i en liten "säng" och hade tagit på honom en liten mössa. Han var så fin, så fin! Vi fick hålla honom och vi tog en massa kort. Jag tror verkligen att vi skulle ha ångrat oss om vi inte hade sett honom.

Angående själva förlossningen så tog den  ca 12 timmar. Man får mycket smärtlindring, jag fick bland annat morfin. Det tar tyvärr ont ändå. Det värsta är ju att man vet att det inte kommer att komma ut något levande barn... 
Min man var med hela tiden och vi for hem samma kväll. Mest för att vi ville sova i våran egen säng. Nu i efterhand kan jag dock tänka att det kanske vore skönt att stanna kvar över natten eftersom jag mådde pyton och spydde typ hela vägen hem från sjukhuset. Men det är ju säkert olika från person till person. 

Kuratorn (tror jag det var) hjälpte oss att fixa så att han kremerades och spreds ut på kyrkogården här i stan. Vi brukar gå dit med blommor och ljus ibland. För oss är han vårat barn, trots att han egentligen inte "räknas" som barn. Jag har  till exempel ett halsband där både hans namn och vår levande sons namn finns med. 

Hoppas jag kunde hjälpa dig lite. Förstår att allt känns superduperjobbigt just nu, men det blir bättre trots att det inte känns som det för tillfället. 

Kram 

Hej!
Min förlossning tog "bara" 5.5 timme. Och min kille valde att kolla och hålla vår dotter. Jag valde att avstå. Kändes inte bra i den stund. Men vi har massa kort och även fotavtryck av vår dotter.
För oss är hon oxå vårt barn. Vi kommer ha henne på samma kyrkogård som hennes farmor begravdes på för en månad sedan.

Tack så hemskt mycket för att du skrev.