Barnens pappa klarar ej struktur och stress

Varför lägger sej barnen så sent? Tycker du att han ska stanna hemma från jobbet för att de ska få sova tills de vaknar eller vad menar du? Hur kan barnen bli ledsna om de sover?

Går det att strukturera på något sätt? Tex sätta fasta tider när man bör gå upp och hur lång tid saker kommer att ta osv? Och kanske plocka irodning lite innan så det bara är för honom att tex se till att barnen kommer till skolan steg för steg?

Jadu, pappan klarar inte att lägga barnen i tid på grund av att han inte har någon struktur. Hos mig är läggtid vid halv åtta-åtta. Självklart ska inte pappan stanna hemma från jobbet. Men om man börjar med att lägga barnen i tid på kvällen, väcker de tidigare på morgonen så får barnen en chans och pappan kommer i tid till jobbet ;)

Jag tycker inte det är schysst mot barnen att lägga dem vid halv elva kvällen innan, tro att de ska orka upp tidigt på morgonen och vara åkklara fem minuter efter de har stigit upp ur sängen.

Har försökt men det verkar inte som att barnens pappa kan ta in informationen. Ska han justera läggtider efter ett lov till exempel så kan han börja med att de ska lägga sig tidigare när de stigit upp sent i stället för som de flesta gör väcka lite tidigare ett par dagar innan skolan börjar osv.

Många sådana småsaker där han inte ser mönster. 

Han låter som en kompis till mig som har adhd.  Hon ser inte heller mönster, typ tider för måltider och läggdags. Men hon får hjälp och stöd i sitt föräldraskap, kanske ditt ex behöver något likande eftersom det går ut över barnen? Tror du det skulle gå bättre om någon annan förklarade för honom?

Jag misstänker att han har en npf-problematik då vår son har det och jag ser tydliga likheter. Men då jag skrev om svårigheter i föräldraskap med hänvisning till det i en annan tråd fick jag höra att de med diagnos minsann är lika bra föräldrar som andra osv. Därför skrev jag tråden här enbart utifrån faktiska situationer. Barnens pappa ser inte att han har svårigheter och skulle absolut inte ta stöd utifrån.

Ja, klart man kan vara en lika bra förälder för det, så länge man ser till att barnen mår bra, vilket inte verkar vara fallet här.  Du måste nog prata med någon, kanske du kan få till stånd ett samarbetssamtal via familjerätten?

Min kompis är föresten en skitbra mamma, men som sagt, hon behöver lite hjälp för att få vardagen att flyta och när hon får det så minskar stressen/bråken/konflikterna automatiskt.

Jomen precis, han är en bra pappa när det inte blir så här. Men problemet är att han har noll självinsikt...