• Anonym

    Vet inte om vi passar ihop???

    Börjar känna mig mer och mer osäker på mitt förhållande Rynkar på näsan
    jag vill flytta ihop och prata om framtiden
    - han vill inte det
    jag gillar att ta ett glas vin lr en öl till maten på fredags kvällen
    - han ser inte vitsen att dricka öl om man inte tänker bli full
    när vi bråkar vill jag helst prata igenom det som hänt
    - han blir tyst, himlar med ögonen och sluter sig
    han spenderar helst helgen på lan hemma hos en polare
    - jag gillar att träffa vänner, träna, resa iväg, ta en kaffe på stan
    han köper helst färdig mat framför att laga eget
    - jag gillar att experimentera och laga mat tillsammans
    jag är försiktig med pengar och försöker spara in på det som går
    - han lägger gärna sina sista pengar på nya dataspel 
    jag försöker alltid få honom att känna sig uppskattad och viktig
    - han får mig att känna mig lågprioriterad 
      

  • Svar på tråden Vet inte om vi passar ihop???
  • MattiasFru

    Nu känns det som om du räknar upp de negativa delarna bara, så det är svårt att ge dig ett svar. Skulle kunna räkna upp något snarlikt med min make, men vi är lyckliga tillsammans ändå för att det finns så mycket positivt. Man behöver inte vara lika eller tänka lika kring allt. Det handlar väl mer om grundkänslan, finns den inte där så är det antagligen fel, känner du att du älskar honom och vill leva med honom trots dessa "nackdelar" så går de absolut att komma förbi :)

  • Anonym (exa)

    LÅter som killen jag dejtar nu.. OCh jag tänkte med
    om vi verkligen passade ihop. VI är verkligen som natt å dag. Kan man vara med någon man inte har en sak gemensamt med?

  • MattiasFru
    Anonym (exa) skrev 2013-01-23 18:38:15 följande:
    LÅter som killen jag dejtar nu.. OCh jag tänkte med
    om vi verkligen passade ihop. VI är verkligen som natt å dag. Kan man vara med någon man inte har en sak gemensamt med?
    Absolut.
  • Anonym (exa)
    MattiasFru skrev 2013-01-23 18:39:44 följande:
    Absolut.

    Utveckla tack
  • Anonym

    Kan inte komma på något positivt just nu

  • Anonym

    Eller ja en sak! Han har inte varit otrogen, det är bra. Men det vet jag inte säkert, han har ljugit så mycket

  • MattiasFru
    Anonym (exa) skrev 2013-01-23 18:43:15 följande:

    Utveckla tack
    Jag och min man är somsagt olika, och var ännumer olika när vi träffades. Det är snarare utvecklande och givande att vara med någon som är olik en själv än någon som är precis likadan. Och så växer man oftast ihop också, visst kanske inte killen vill ha barn eller vill flytta ihop nu (i TS-fall) men det betyder ju inte att han aldrig kommer vilja det, det kanske bottnar i något helt annat. Och sen behöver man inte göra allt tillsammans heller som par, jag vill resa till solen, min man är inte sugen på att resa alls, men skulle han resa så ska det vara till något klimat som liknar vårat. Så då reser jag med andra, och så får man kompromissa osv. Han älskar tv-spel, jag älskar att vara ute och vara social. Då får man kompromissa och få det att fungera. Han spelar sitt tv-spel och jag umgås med mina vänner, man behöver inte sitta ihop i höften. Finns grund-kärleken där så fungerar det, och det löser sig, och man hittar vägar. Och somsagt, jag skulle nog bara tycka att det var tråkigt att vara med någon som är som mig, vart är utmaningen i att leva med någon som bara håller med om allt? 
  • Anonym (Aj)
    Anonym skrev 2013-01-23 18:49:34 följande:

    Kan inte komma på något positivt just nu


    Du vet nog svaret på din fråga själv, det gäller bara att erkänna det.

    Som någon skrev, trots olikheter ska det ändå finnas en positiv känsla i grunden.
  • Anonym (exa)
    MattiasFru skrev 2013-01-23 18:51:27 följande:
    Jag och min man är somsagt olika, och var ännumer olika när vi träffades. Det är snarare utvecklande och givande att vara med någon som är olik en själv än någon som är precis likadan. Och så växer man oftast ihop också, visst kanske inte killen vill ha barn eller vill flytta ihop nu (i TS-fall) men det betyder ju inte att han aldrig kommer vilja det, det kanske bottnar i något helt annat. Och sen behöver man inte göra allt tillsammans heller som par, jag vill resa till solen, min man är inte sugen på att resa alls, men skulle han resa så ska det vara till något klimat som liknar vårat. Så då reser jag med andra, och så får man kompromissa osv. Han älskar tv-spel, jag älskar att vara ute och vara social. Då får man kompromissa och få det att fungera. Han spelar sitt tv-spel och jag umgås med mina vänner, man behöver inte sitta ihop i höften. Finns grund-kärleken där så fungerar det, och det löser sig, och man hittar vägar. Och somsagt, jag skulle nog bara tycka att det var tråkigt att vara med någon som är som mig, vart är utmaningen i att leva med någon som bara håller med om allt? 

    Ah nu förstod jag lite bättre och insåg att nycelordet är grundkärlek. Och det kanske är det jag är så himmal rädd för att vi inte har. Skulle vilja utvecka den mer med honom men eftersom vi absolut inte har ett enda gemensamt intresse, något att bygga på, verkar det hopplöst.
  • Bingo
    MattiasFru skrev 2013-01-23 18:51:27 följande:
    Jag och min man är somsagt olika, och var ännumer olika när vi träffades. Det är snarare utvecklande och givande att vara med någon som är olik en själv än någon som är precis likadan. Och så växer man oftast ihop också, visst kanske inte killen vill ha barn eller vill flytta ihop nu (i TS-fall) men det betyder ju inte att han aldrig kommer vilja det, det kanske bottnar i något helt annat. Och sen behöver man inte göra allt tillsammans heller som par, jag vill resa till solen, min man är inte sugen på att resa alls, men skulle han resa så ska det vara till något klimat som liknar vårat. Så då reser jag med andra, och så får man kompromissa osv. Han älskar tv-spel, jag älskar att vara ute och vara social. Då får man kompromissa och få det att fungera. Han spelar sitt tv-spel och jag umgås med mina vänner, man behöver inte sitta ihop i höften. Finns grund-kärleken där så fungerar det, och det löser sig, och man hittar vägar. Och somsagt, jag skulle nog bara tycka att det var tråkigt att vara med någon som är som mig, vart är utmaningen i att leva med någon som bara håller med om allt? 
    Det som känns positivt är väl att ni båda två fortfarande kan ägna er åt det som ni brinner för, förutom er kärlek. Jag har en känsla av att en del lätt hamnar i den situationen att man ger upp sina intressen förr eller senare i en relation. Efter ett tag så känner man att man saknaden av frihet att få göra mer egna saker.
  • MattiasFru
    Anonym (exa) skrev 2013-01-23 18:55:17 följande:

    Ah nu förstod jag lite bättre och insåg att nycelordet är grundkärlek. Och det kanske är det jag är så himmal rädd för att vi inte har. Skulle vilja utvecka den mer med honom men eftersom vi absolut inte har ett enda gemensamt intresse, något att bygga på, verkar det hopplöst.
    I början när man dejtar så kan man ju göra mycket för att få vara med den andra också? I början av mitt förhållande så spelade vi mycket bilspel tillsammans t.ex. för att det är det enda tv-spelet jag kan tycka är minimalt roligt, men mest för att göra honom glad och få vara med honom. Och sen så låg vi och kollade på amerikanska kärleksfilmer fastän att han hatade dom, men han gjorde det för att jag gillar dom och för att han då fick tillfälle att gosa ner sig i soffan och ha mig i famnen i två timmar sen en sån enkel grej som promenader är ju alltid trevligt, oavsett om man är någon promenerare eller inte, och så blir det oftast att man pratar mycket då också
  • MattiasFru
    Bingo skrev 2013-01-23 19:04:37 följande:
    Det som känns positivt är väl att ni båda två fortfarande kan ägna er åt det som ni brinner för, förutom er kärlek. Jag har en känsla av att en del lätt hamnar i den situationen att man ger upp sina intressen förr eller senare i en relation. Efter ett tag så känner man att man saknaden av frihet att få göra mer egna saker.
    Ja men så kan det nog vara, och det är ju livsfarligt för förhållandet. Man måste inse att man är två olika personer som väljer att leva tillsammans. Vi är två helt olika cirklar, men som överlappar varandra och det är där vi är vi. Men sen så måste jag ju respektera att han gillar tv-spel trots att jag tycker att det är en helt hjärndöd sysselsättning, och han får acceptera mina intressen. Vi är två helt olika människor och ska vara det också, sen växer man såklart ihop lite och får gemensamma rutiner och kompromisser, men jag skulle aldrig vilja att han slutade spela tv-spel, eller att han skulle tycka att det var jobbigt att jag åker iväg och gör grejer med mina kompisar i tid och otid även fast han inte gör det.
Svar på tråden Vet inte om vi passar ihop???