jobbiga APT möten

Hej!

på mitt jobb har vi arbetsplatsträff var 14 dag i 4 timmar. Det är ett fysiskt och psykisk krävande arbete.
 När någon i arbetsgruppen gjort ett misstag, mindre eller större så ska det ju tas upp på ett ATP.

på mitt jobb går  det till så här: Chefen berättar för all personal att XX gjort fel. berättar precis vad som hänt, konsekvense och åtgärder. Övrig personal utalar sig med ord som; men vi bestämde ju att vi skulle gör det på ett annat sätt varför gjorde du inte det då??,  Hur tänkte du nu?  , Men så får man väl inte göra! Inte så konstigt att du inte kunde utföra din uppgift eftersom du inte gjorde som var bestämt, osv osv.

Man har gjort ett fel/ misstag och man får sitta inför en grupp på 15 personer och bara ta emot. Man känner sig dum, orolig och stressad över att man gjort fel och sen känner man sig utlämnad när man sitter ensam i en grupp och det ska diskuteras jättemycket. man hamnar i ett försvarläge och vill förklara sig varför man gjort som man gjort.

Jag tycker att min chef ska tala med med personen/personerna som gjort fel i enrum.   Sen om det blir ändrade rutiner eller nåt annat för att misstaget inte ska kunna upprepas ,kan det berättas på ATP.   

  är det någon som vet hur det ska gå till när någon gör fel?

Jag är tacksam för alla disskutioner och tips

  
 
     

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-25 09:13
jag måste få berätta att vi ändå har en bra chef.men det är ändå hon som bestämmer och hon tycker att vi ska göra såhär. Vi är oxå en bra arbetsplats med många som jobbat där länge. Men alla är så insyltade och även jag när det gäller utsattheten på ATP. Man är så van vid det så att ingen reagerar på att det inte är bra. min reaktion kom för nån vecka sen när det var jag som blev utsatt. Jag har gjort ett misstag. Chefen tog upp det på ATP som en punkt och sen diskuterades mitt misstag i en halvtimme. Jag fick höra så mycket saker och sen fick jag även höra från de som ALDRIG skulle göra en sån dum sak. enligt chefen har alla rätt att säga sin åsikt och det är ju rätt. Men det kan oxå bli så fel. Jag blev så ledsen och kände mig så dum. Men jag gör inte saker med flit. Jag tänker på alla andra (10 år tillbaka i tiden) som fått sitta som jag och bara ta emot. Jag har försökt att ta reda på hur det ska gå till med sånt här eller rekomedationer hur man kan göra. men jag hittar inte. Känner att jag vill göra en förändring.