Har pappan rätt till umgänge efter så lång tid?

Han kan kräva umgänge, men inte vv direkt, utan det måste ju ske sakta, speciellt om han inte träffat barnet på 10år!

Och, är barnet så gammalt som 10år, har det rätt att säga sin mening med.

Det är barnets rätt att få träffa sina biologiska föräldrar, inte förälderns rätt att träffa barnet. Barnets bästa är det viktigaste.

Ni behöver inte kontakta familjerätten om du och pappan kommer överrens om ett umgänge själva, som fungerar.

Har du ensam vårdnad? Står han skriven som pappa? 

Det är ju alltid barnet som har umgängesrätt, inte föräldrarna. Din son är ju så pass stor att han kan välja själv om han vill träffa sin pappa eller inte. Vill han verkligen inte det låter det konstigt att någon skulle tvinga honom till det. 

Har ,mamman rätt till underhållsstöd efter så lång tid? 

Han står som pappan och jag har enskild vårdnad. Barnet vill inte träffa pappan som det ser ut nu iallafall. Sen är ju min oro att pappan inte skulle fixa att ha barnet där. Nu har jag inte träffat pappan på 10år men har hört från bekanta som känner honom att han fortfarande är aggresiv och har stora problem med sig själv. Detta är inget som vårt barn vet om eftersom jag har aldrig velat prata illa om pappan. Att han till viss del är sjuk vet barnet men inga detaljer eller så. Anledningen till att barnet inte vill träffa sin pappa är nog dels att det redan finns en bra och stabil "pappa" i barnets liv och dels rädslan kanske för att träffa någon man inte känner och kanske för att bli "lämnad" igen även om det såklart inte finns nåt minne av det första gången, är nog mer känslan av det.

Med tanke på alla pappans problem så lämnar jag absolut inte vårt barn till honom hur som helst, även om barnet velat träffa honom. Jag hade kopplat in socialen och familjerättsbyrån isåfall.

Viktigt kanske att tillägga att pappan har inte hört av sig till mig ännu utan det är bekanta som sagt till mig att han pratat om att göra det. Jag ville mest ha kött på benen innan det händer.   

Ett barn ska inte tvingas att träffa en förälder om det inte vill. Eftersom pappan inte varit närvarande eller delaktig alls på så många år så kommer det tas hänsyn till det. 
Ett barn ska inte bli tvingat till något som kan bli otroligt negativt för barnet.

Nu vet vi ju inte mer än vad ts har skrivit, men att döma av det, så är jag tveksam till att pappan kommer få igenom ett umgänge bara sådär 

Hej TS,

Pappan kommer inte att få igenom umgänge bara så där. Det kommer att ske grundliga utredningar av honom och ni ska dessutom kräva förberedande samtal med barnpsykolog. En barnpsykolog kan dessutom komma fram till att nej - det är inte alls bra för din son att träffa pappan.

Initiala möten kommer att ske endast mellan soc/familjerätten, dig och pappan. Sen kommer sonen att vara med, då blir det tex en fika. Vill pappan vara del i sonens liv kommer det att ske succesivt.

Du som mamma har dessutom ett ansvar att skydda din son. Om du märker att sonen mår dåligt av att träffa pappan, tex får återkommande mardrömmar, kanske börjar kissa i sängen om nätterna, blir aggresiv mot kamrater och sin omgivning, presterar sämre i skolan, blir introvert, inte vill prata... då är det ditt ansvar att flagga för detta och se till att mötena upphör. Blir det ett faktum, ta hjälp också hjälp av hans lärare så dom är observanta på om hans beteende förändras, också kompisars föräldrar.

Hoppas allt löser sig till det bästa!!

Tror inte att du behöver vara orolig faktiskt. Ditt barn är så pass stort att rätten tar hänsyn till dess vilja. Dom känner ju inte varandra. Kanske du isf kan föreslå att ni till en början gör saker ihop och så småningom kanske dom kan ses själva och göra saker ihop OM barnet vill. Men sova där och boende tycker jag inte är aktuellt och det tror jag inte rätten gör heller. När barn är 12 får dom väl dessutom välja själva vart dom vill bo? Nä. Tror verkligen inte du behöver vara orolig efter 10 års frånvaro.

Lånar lite din tråd .. ( hoppas de e ok ) har bara en liten fråga .. Ena förälderna till barnet har inte hört av sig de minsta på 5 år inte ett ljud och nu helt plötsligt vill denne ha umgänge för barnets skull ?! Sa att h*n kontaktat FR i våran kommun . Hör alltså inte av sig till mig alls o frågar hur barnet mår mm . 

Min fråga ?de ser ju även umgänge som att ringa ex , kan man be denne börja göra det för barnets skull inann de träffas några gånger bara  . Föräldern  är ju en nån som barnet inte känner alls ( bara vet vem de är då vi pratat om den ) Man kan väl börja så för barnets förberedelse att träffa personen ? 

Eller är de helt fel ?

Denna förälder är också väldigt " opålitlig" och kommer och går som H'n vill och behagar!  

Är det inte mer "krystat" att tala i telefon med ngn barnet inte ens känner??
Mina barn hade känt sig väldigt obekväma med att sitta o föra ett samtal med ngn de inte känner...
Jag hade tyckt det var bättre att träffas på lekplatsen, fika hemma ngn timme..
Utöka dessa småträffar allt eftersom?