Kan inte sluta gråta efter separation
Hej allihopa! Jag skriver här med en förhoppning om att kunna få råd och stöd från er som varit i liknande situation.
Jag är en 25-årig tjej som för ca två månader sen separerade från min dåvarande kille. Vi var ihop i fyra år och bodde ihop i tre år. Jag tyckte att vi hade det jättebra och han var gullig och romantiskt på många sätt. Ingen fick mig att skratta som han, han var min bäste vän. Helt plötsligt en dag när jag kommer hem från jobbet så faller allt. Han älskar mig inte längre., och vill göra slut.
Jag har nog aldrig mått såhär dåligt. Jag flyttade hem till mina föräldrar och där bor jag fortfarande. Har inget jobb men söker för fullt, trots att motivationen liksom inte finns där. Vissa dagar gråter jag hela tiden och känner mig så sjukt ensam. Har kommit på mig själv med att bli bitter, vilket jag avskyr hos mig själv. Känns som att jag har gått från att ha det "perfekta livet", att alltid vara glad, till att förlora all glädje och lycka, och att jag nu dessutom är avundsjuk på mina vänner som verkar leva underbara liv, med 50 likes på facebook varenda dag, typ.
Är det någon som förstår hur jag menar? Jag vill inte vara såhär, men jag är det ändå. Jag pratar med en kurator varannan vecka ungefär, men vet inte om det hjälper. Jag skäms över min sorg och min deppighet, därför låtsas jag vara glad när jag pratar med vänner. För jag vill inte att dom ska tröttna på mig. Ibland känns det som att jag inte kan prata om sorgen.
Jag är en otroligt trygghetstörstande person, som gärna har mysiga hemmakvällar 7 dar/veckan, ungefär. Och det är ju underbart när man är ihop med någon. Men nu är jag singel och måste gå ut och vara social, hur ska man annars träffa någon ny längre fram i livet? Nej, jag har tappat all lust, vill inte ens träffa vänner. Vill bara tillbaka till mitt gamla liv. Skulle verkligen vilja höra era historier, kanske kan det ge mig ett litet ljus i mörkret.