Hjälp! vårnad kring sonen.

Verkligen INTE. Barn ska för deras egna bästa inte bo varannan vecka när dom är under 2 år, tycker familjerätten.

Jag tycker du borde ringa FR och boka ett samtal med er två. 

Trodde först det stod 17 månader, och även då är det ej rekommenderat att ha vv. 

Ni kan fortfarande ha gemensam vårdnad, bara att ert umgänge ser annorlunda ut.  

Hos oss måste barnen vara 1 år för att få börja på dagis. Så nej då går han välja att vara fl sina veckor.

Men vilket alternativ vore bäst då? eller finns det bättre lösningar kanske?

Jo jag smsat pappan och ska fråga om han vill det.

Problemet mellan oss är att pappan inte vill släppa mig och han försöker ge igen för småsaker och hämnas vid olika perioder.

Inge vv boende innan 3 år. Har du varit hemma hittills? I så fall är du barnets 1:a anknytningsförälder och barnet bör bo hos dig. Man rekommenderar inte ens övernattning vid den åldern. Och dagis till en 7 månaders?? Det finns inte!!

Bara för nyfikenhetens skull; vad gör dig till en mer lämpad förälder än pappan i detta fall?
tror du inte han känner likdan't som du, dvs att han vill ha sin son hos sig så mycket som möjligt?

Om barnet har bott med er båda fram tills nu så är det ju inget som hindrar att sonen träffar sin pappa ofta, ofta - för att sedan utöka umgänget allt eftersom - o inom kort ha växelvis boende?

Har du fått alla föräldradagar eller ska pappan ha föräldraledigt?
När sonen väl är gammal nog att börja på dagis så funkar det finfint att pappan har honom på dagis under de veckor som han jobbar.

Jag vet att varannan vecka inte rekommenderas till barn under tre år, men det finns ju trots allt fall där det har funkat jättebra ändå.
Man kan ju även ha barnet 50/50 men i annan form än varannan vecka.
Man byter efter tre dagar tex, medan barnet är litet. 

Jag föreslår att ni bokar en tid för samarbetssamtal hos Familjerätten, så kan ni tillsammans med en tredje part diskutera hur det ska se ut för er o sonen framöver.

Lycka till! 

För att överhuvudtaget få in ett barn före ett års ålder på förskolan krävs dispens och ett väldigt tungt vägande skäl. Jag har hört om ett fall och såvitt jag förstod var mamman ensamstående och tvungen att jobba för att få ihop ekonomin när barnet var 9 månader. Dock är det inget jag skulle rekommendera, då ett barn har ett väldigt stort behov av en eller två nära vuxna då. I så fall får väl pappan också vara föräldraledig 2-3 dagar i veckan. Att lösa situationen med förskola bara för att hämnas eller få samma rätt är ju löjligt.

Som de andra skrivet är vv inget som är aktuellt för barnet, det är på tok för litet och har svårt att minnas den andre föräldern. Tag kontakt med familjerätten och boka ett samtal där ni kommer fram till bästa lösningen utifrån BARNETS bästa. Jag skulle tippa på att det blir du som är boendeförälder om du tagit hela föräldraledigheten hittills och att pappan kan ha umgänge med sitt barn flera kvällar i veckan. Vid ca 2 års ålder då barnet har lite mer språk tror jag min dotter hade klarat bo 2-3 dagar hos vardera föräldern. Sedan beror ju mycket på hur engagerad pappan varit hittills, är barnet vant att också bara ha pappan på natten, så kan säkert någon övernattning fungera också.

Vi separerade när tösen var 13 månader, men pappan var inte särskilt intresserad av att ha henne. Medan jag fortfarande bodde kvar i huset (1 vecka) hade han henne 2 kvällar i veckan plus lördag, men sedan blev det för jobbigt. I perioder uteblev han helt p g a psykisk sjukdom. Nu träffar han henne på sin höjd 8 timmar i 1 lördag i veckan. Dottern som nu är 25 månader pratar mycket om sin pappa och hade nog haft glädje av att träffa honom mer ...  

Håller med Brumma.

Vad pappan vill o inte vill måste ju han få bestämma själv.
Jag tycker att det låter ganska så sunt att pappan vill ha sin son på halvtid. Det är väl jättebra för lillkillens skull!

Sen är det ju lite tidigt att börja på dagis, men när sonen fyller ett år så passar det väl alldeles utmärkt att pappan har sonen mer, o då går det ju bra att han går på dagis.
De flesta arbetande föräldrar betalar ju för barnomsorg, o det måste ju som sagt pappan få bestämma själv om han vill göra.
Klart han vill ha sin son så mycket som möjligt, även om han jobbar.
Så är det ju för de flesta föräldrar!
Möjligheten för honom att ta f-ledigt kanske kommer sen när han har fått fast arbete?

Du får nog lägga dina egna känslor åt sidan o se det positiva i att pappan vill ha sonen på halvtid.
Är ni dessutom goda vänner o kommer bra överrens så underlättar ju det en hel del!
Ni har ju trots allt separerat o pappan har ju såklart sina önskemål om hur han vill ha sitt liv, o han ska inte behöva anpassa sig enbart efter hur du tycker att det "ska" vara. 

Det är ju dessutom lite skillnad på att komma hem till dig o umgås med sonen bara för att du är "schysst" o "låter" honom göra det varje dag om han vill, o att ha sonen på egen hand i hans eget hem.

Även fast det känns svårt o kräver en del "övning" så är det nog dags att släppa taget en smula o låta pappan träffa er son under de former han själv anser är bäst.