Hej igen ekke!
Har läst lite i din blogg och förstår att det har varit ett stort steg för er att tänka på att byta land. Jag kan berätta att vi också var väldigt inställda på ett helt annat land till att börja med och att vi dessutom hade ytterligare ett drömland, där vi hade vistats en längre tid, som tyvärr var omöjligt för oss pga väntetider m.m.
Jag hade många tankar om Kina innan vi bestämde oss och hade svårt att känna att det var "mitt/vårt" land. Det är fortfarande mycket som jag upplever är svårtillängligt i den kinesiska kulturen och kanske inte passar mig som person, MEN, det viktigaste är ändå vår son och att vi har fått den stora gåvan och lyckan att bli föräldrar till just honom!!
Genom olika facebookgrupper håller jag nu sakta men säkert på att lära känna både Kina och vår sons provins. Det har ju också gått ett par intressanta serier på SVT om Kina nyligen ("Kinas mat" och "Kina om Kina").
Jag har förstått nu att man faktiskt inte behöver ha en relation till landet innan adoptionen, man får det liksom på köpet och det är ganska fantastiskt! Vi längtar redan efter att kunna åka tillbaka till Kina!!
Även om vi inte ännu har blivit ett med landet känner jag desto starkare för sn-adoptioner från Kina. Det är många barn som väntar och med rätt kunskap och förberedelser finns det många sn som inte behöver innebära några större bekymmer i vardagen. För oss, liksom för många andra jag känner, har vår barnets sn inte inneburit så mycket extra insatser från oss, det har hittills mest handlat om att brottas med de utmaningar som kommer sig av själva adoptionen, tidiga separationer och ett liv på barnhem.
Förlåt mig att jag frångick din fråga nu och kanske svarade på sådant som redan är självklart för er. Jag är bara glad över att kunna dela med mig av våra erfarenheter och om du har fler funderingar får du gärna fråga här eller inboxa mig.
Lycka till med ert val!