Tycker ALLA att livet är tråkigt?

Det är väldigt vanligt att man känner att livet är tråkigt under längre perioder i livet. Som nu när du har pressen på dig om ekonomin, och bitterheten växer mot din karl. Det är inte så konstigt.

Varför har din karl inga utsikter för jobb?
(är själv sökande)

Du behöver en drastisk ändring. En plan, en tryggare tillvaro

Småbarn växer, nu i sommar kommer han vara mer aktiv i div saker som görs.
Sambon borde ha chanser till sommarjobb?

Svaret på tristessens gåta är ENGAGEMANG.

Engagera dig i arbetet, samhällsfrågor, debatter. Åk iväg på saker, t.ex museum, föreläsningar. Skriv insändare. Ha full koll på arbetet och tänk inte "det där fixar väl dom andra". Gå kurser. Gå på Pilatesträning. Titta på dokumentärer. Läs alla regler, dokument, rättigheter och skyldigheter. Lär dig alla ministrarnas namn.

MVH    

Tack för ditt vänliga svar!

Ja, kanske är det normalt att känna som jag gör, det är mest det att jag aldrig känt så förut och är rädd att det är så livet "är" men att jag inte sett det förut...eller att det inte ska gå att "bota".

Han har inga utsikter för jobb därför att han har valt en helt hopplös karriär (biolog) där det knappt finns jobb, han ahr inte råd med körkort vilket krävs för alla jobb han kan söka, och han har gett upp  och söker inget heller. Om jag försöker få honom att göra något åt alltsmman blir han bara arg. Han har stagnerat.

Jo, sommarjobb har han varje år och sedan sprider vi ut de pengarna över resten av året. Inte så kul att gå arbetslös hela vintrarna oc sen jobba när man vill ha semester och göra roliga saker som alla andra, när man är 30 år, det känns mer ok när man är typ 15 att ha okvalificerade sommarjobb som enda inkomst. Arbetsförmedlingen gör inget och jag vet inte om det finns något att göra.

Ja, i sommar blir det säkert roligare, det är det jag lever på. Samtidigt gör det mig nervös att sonen förstår mer och mer vad som pågår under ytan. Igårkväll grät jag hela kvällen och försökte stänga in mig men sonen satt utanför dörren och ropade på mig så det går inte längre att dölja hur vi mår.

Jag har absolut inte tråkigt. Vardagen är inget som man bara ska ta sig igenom utan varje dag är en dag av det som är mitt liv! Ibland fastnar man i gamla hjulspår men då får man glädjas åt det lilla. Att ens barn har ritat en fin teckning, att köttfärssåsen blev extra god eller att den där uppgiften man tog sig an på jobbet till slut blev riktigt bra.

Vill man ha en förändring så får man själv se till att förändra något. Det är sällan som roligheter trillar ner från himlen bara sådär. Om ni inte umgås med vänner heller så är det svårt att bli inbjuden på fika eller middagar. Det kräver lite av en själv också.

Tänker man att man "aldrig kommer ha råd" så blir det nog så, för det är den inställning du har. What goes around comes around. Ändra ditt sätt att se på saker och du är en god bit på väg.

Din man borde också ta sig i kragen och försöka fixa ett jobb. Går man hemma länge så börjar man till slut tveka på sitt värde och sen är man fast i soffan som en stor betongklump som verkar hindra även resten av familjen från att utvecklas. Inte bra. Så det skulle jag sätta som prio ett.

Bra tips från Eisa också, bara bestäm dig för något. Ministrarnas namn var en sån sak jag körde ett år när jag hade som nyårslöfte att lära mig 12 nya saker. Januari blev typ lära sig mer om romarriket, februari lära sig mer om amerikanska presidenter, mars lära sig mer om Gustav Vasa osv. Historia har alltid varit min stora svaghet och det är faktiskt kul idag när man kan delta i diskussioner på ett helt annat sätt. Att låna böcker på biblioteket är dessutom gratis och även barn tycker om att gå dit så det tycker jag att ni ska göra!

      

Wow det här låter läskigt bekant. Var inte länge sedan jag satt där med två barn, utförsäkrad man, och levde på 12.000 i månaden. Och lite Asbergers är inte helt omöjligt det heller..

Det är jobbigt det där, när man känner att vart man än vänder sig finns det ingenting där. Man har små möjligheter att påverka sin situation på kort sikt. Svårt att åstadkomma saker när man inte har några ekonomiska marginaler.

Att engagera sig i saker, ja det känns lite som att säga till en deprimerad att lösningen är att bli glad.

Vad vi gjorde var att först gick min man och pluggade några rätt enkla kurser, sedan använde vi studiemedlen till att betala för körkort. Under tiden sökte jag och fick ett jobb med högre lön i Stockholm och vi hittade ett billigare boende ute på landet. Jag fick veckopendla och vara borta från barnen i ett par månader för att få jobbet som sedan är på distans, men det var det värt.

Med körkortet i handen fick min man lite ny energi och började söka jobb på allvar, nu har han precis haft tre jobbintervjuer.

Om din man är biolog men har svårt att få jobb på hemmaplan kanske han ska söka i andra länder i Europa. Får han heltidsjobb kan han ju veckopendla och på så sätt får han värdefulla erfarenheter som tar honom vidare. Och lite självförtroende. Men det är såklart svårt att få någon annan att lyfta på arslet...

Så första steget är nog att säga till din man att du inte står ut med att inte ha någon framtid och att du vill brainstorma olika alternativ och se vad han har för tankar och idéer. Att han är "butter" är ju knappast nån ursäkt. Vill han sitta och vara butter och leva på sociala och inte ha en familj eller vadå? Lite får man nog kräva att ens partner ska försöka bidra med.....

Att umgås med folk är överskattat i vilket fall som helst, det är aldrig nån som har tid med sånt. Fokusera på att fixa er egen situation först.

Vi får en stor summa pengar om en vecka och jag tycker fortfarande livet är ganska tråkigt just nu.

Blir bara minskad amortering liksom, eftersom man ska vara så jävla duktig och vuxen jämt.

Och inte kan vi bestämma oss för en resa eller nåt heller, vi vill olika.

Så länge man är någorlunda frisk och livet tickar på så är pengar bara....pengar.

Och slaskvinter är bara slaskvinter.

Alltså saker och ting är ju inte hyperspännande direkt livet lunkar på, men man får se till att göra det roligt! Göra roliga saker, saker man tycker om osv