Har drabbats av 25 års kris. Känner att jag har blivit gammal och inte blivit den jag velat utseendemässigt och karriärmässigt. Har inget bra jobb, ingen familj, dålig ekonomi.
Har utseende som jag inte är så nöjd. Blev inte så lång som jag hade hoppats på, inte ens kan jag odla fullt skägg.
Sen har jag börjat tänka på att alla i min omgivning börjar bli gamla och har ångest över de också.
Är de så här 25 årskrisen är? Är inte nöjd med ett skit!!!!!!
Nu är jag i och för sig tjej, men känner igen mig som fan, e totalt missnöjd med jobbet och familjelivet, utseende är väl de enda ja e nöjd med... Men fy fan vad det suger att bli gammal ... Fyller 25 om en månad och tror det e nån slags kris ålder, känns som att man borde kommit längre med typ allt:/
Det är extremt vanligt men sluta se åldern som ett mål, att man bör ha gjort vissa saker innan det!
Jag känner igen mig och hade den värsta ekonomiska krisen och var i din sits, den varade dessutom länge men när jag var 27 år gammal så vände rätt mycket i mitt liv.
Jag tror helt enkelt på att ta bort pressen och det finns folk som är 40 som inte heller vet vad de vill med livet och inte kommit dit de vill...tänk att du bara är 25 och det är ingen ålder.
Vänta nu. Tycker ni att ni är gamla när ni är 25!? Ni åker ju för sjutton fortfarande på ungdomsbiljett med SJ 
Skämt o sido. Jag hade också nån sorts kris när jag började närma mig 25. Inte nöjd med nånting.
Men så inser man att hey, det är väl för fan bara att ta tag i det man inte är nöjd med för att förebygga 30-års krisen.
Jag fyller 30 i år och är nöjd med allt förutom jobb. So what. Har en himla massa år framför mig och tänker inte sitta och deppa över något jag ändå inte kan göra nånting åt för tillfället.
Familj vid 25 är det inte många som har, och har man det så är man en ung familjebildare.
Men snälla, säg inte att ni håller på att bli GAMLA.
Usch. Vet hur det känns med 25-års kris! Vi ska ha klassträff till sommaren, 10 år sedan jag slutade nian och får sådan ångest över det ! Träffa alla som gjort en massa spännande saker. Utbildat sig. Rest. Fått bra jobb. Köpt fina lägenheter/hus. Skaffat familj. Jag har inte gjort något av det..
Känner mig så misslyckad och stressad! Känner mig som en 25-årig grå säck potatis. Urtråkig. Ointressant. Arbetslös, men jobbar timmar inom vården. Bor kvar på samma ort, på landet. Är tillsammans med min kille sedan 9 år, men vi har varken familj eller ett hus som vi äger. FAN vad jobbigt det är.. Vet att jag är ung, men känner mig gammal. Trist och grå.. Stressad!
Fast upplever ni er situation som dålig för att NI tycker den är dålig eller för att ANDRA har kommit "längre" än ni ?
Om ni själva trivs med den situation som ni befinner er i så bör ju andras åsikter inte riktigt vara av värde.
Hade ni för övrigt velat vara på samma ställe karriärmässigt som många av de ni känner tycks vara - eller tror ni bara det för att de har ett mer prestigefyllt jobb än ni har ?
Förstår era tankar - och tycker man ska försöka utgå från sin egen sits.
Är själv 21 och tycker också att många jämnåriga har kommit längre än jag - men you know what ?
- de kanske har 1039403490 ggr bättre förutsättningar. De kanske har VETAT hela tiden vad de vill bli. De kanske inte har någon mental funktionsnedsättning. Allt kanske bara har rullat på för dom.
.... Eller så trivs dom inte alls där dom själva befinner sig - och avundas omgivningen. 
Människan är ju som bekant typ aldrig nöjd.