Ibland kommer tanken "Tänk om ägget inte hade delat sig, undra vem av mina tvillingar jag hade fått - eller hade jag fått ett helt annat barn?"
Har ni andra tvillingföräldrar också tänkt såhär någon gång, eller är det bara jag som är konstig? 
Visst har man tänkt så
Fast i vårt fall var det inget ägg som delade sej, vi fick två tbx
Nä, du är inte konstig 
Jag har tänkt den tanken många gånger.
Om ägget inte hade delat sig, hade det då blivit ettan som fötts?
Absolut har tanken dykt upp då och då! Har ibland funderat på hur livet skulle sett ut med två barn istället för tre som vi har. Planen från början var ju att vi skulle ha en "standard"familj med två barn men ett syskon blev två på en gång när tvillingtjejerna kom...
Men självklart vill man ju inte vara utan något av sina barn! Men visst snurrar tankarna ibland.
(Självklart får man gnälla, man har bara sitt eget att jämföra med.)
(Självklart får man gnälla, man har bara sitt eget att jämföra med.)
nu har vi förvisso tvåäggs, men tanken har slagit mig några gåner att om bara ett ägg hade fäst, undrar vem som skulle varit vår son då. för som ni säger ettan behöver ju faktiskt inte vara just ettan.
Vilken intressant tanke TS. Jag är enäggstvilling och har inte funderat på det. Om jag ägget inte delat på sig så borde det ju rimligtvis blivit en flicka som ser ut som mig och min tvilling men att det skulle vara jag eller hon tror jag inte. Frågan blir ju då lite filosofisk. Vad är JAGET. Vi är ju väldigt lika både utseendemässigt men också i vårt sätt att tänka samtidigt som vi har våra små olikheter. Karolinska institutet bedriver ju tvillingforskning. Undrar vad experterna säger. Och om man är enäggs så är ju ingen 1:a...
En annan knäpp tanke för oss som har tvåäggs... Kom båda från samma äggstock, eller olika? Hade de sällskap nerför äggledaren??
Jag funderar mest på om 1:an verkligen heter XXXX det kanske var 2:ans namn egentligen?
De är enäggs
Jag väntade först trillingar, två enäggs och en tvåäggs. Den ena enäggstjejen dog i v 18. Självklart blev jag ledsen över det, men trots allt så förenklades situationen betydligt. Ibland svävar tanken förbi att vi skulle haft en till som S, men det är ju inte direkt så att jag går och saknar det barnet eftersom jag aldrig har haft det hos mig. Likaså kommer jag ju aldrig att få veta om S hade varit annorlunda om hon haft en enäggstvilling med. Tur kanske att tillvaron är så pass hektisk att det inte finns så mycket tid till funderingar..!