Är det verkligen lika kört för mig som det känns?

En LÅÅNG historia kort....
Har bott och jobbat utomlands (USA) , kom hem till sverige Juli 2010 och inget före det räknas  -  september 2010 började ett projekt  för återrehabilitering till arbetslivet (fick ersättning från Försäkringskassan och sista månaden från soc då jag inte var berättigad till a-kassa eller annan ersättning)  -  fick jobb på ett boende över sommaren 2011  -  hösten 2011 började jag en utbildning på folkhögskola (fick bidrag från CSN då jag inte ville ta lån)  -  våren 2012, två veckor innan skolan slutade så opererade jag mitt knä och blev sjukskriven fram till 8 oktober (fick ersättning från försökringskassan)  -  den 5 oktober efter ett par dagars illamående plussade jag   -  jag var inskriven på arbetsförmedlingen och letat jobb men illamåend tog över och jag övergav ideen att kunna jobba då jag knapt klarade att vara hemma själv pga extremt illamående och kräkningar (gått utan ersättning då jag inte är berättig a-kassa)  -  är i vecka 23 nu och mår rätt så bra förutom foglossningar och att vid ansträngning känns det som jag får sammandragningar och illamående  -  hoppas dock på att kunna hitta något jobb då min föräldrapenning kommer att bli helt värdelös 7300 :-. Min sambo vill naturligtvis inte stressa mig och säger att allt löser sig då han har en lön på ca 21000 efter skatt....  Den korta tiden som är kvar känns det inte som att jag kan få anställning någonstans, och även om jag gör det är jag så orolig att jag ens klarar av det..  Vad ska jag göra ? Något råd ? I värsta fall senario har jag funderat på att söka någon form av syselsättning iaf för när det är dax för BF har jag gått hemma ett helt år!! Mer än rastlös...