Någon med biologiska barn som adopterat?

Här är jag! Vår bio son var 8 år när vi var till Kina o adopterade ett barn till till familjen! Det flesta länder accepterar att man har barn sedan innan.

Storebror tyckte naturligt vis att det var både jobbigt och roligt med en lillebror och det tog längre tid än vi trott innan de knöt an till varandra. Det var dock inte så att det var storebror som stängde ute lillebror utan tvärt om, lillebror hade fullt upp med att knyta an till oss och struntade nästan helt i andra barn, även i storebror. Trots detta skulle jag vilja säga att det gått jätte bra.

Att ha ett biologiskt barn innan eller ett adopterat barn innan spelar absolut ingen roll, att få syskon o bli flerbarnsförälder är omtumlande för alla!

Vi adopterade lillebror från Kina när biodottern var 4,5 år.

Håller med Fabbemam om att det är omvälvande att utöka familjen, helt oavsett hur man gör det. Alla ska anpassa sig till nya roller och det tar lite tid.

Alla barn är ju olika och har olika behov som vi föräldrar ska förhålla oss till. Kanske är det lite mer förutsägbart om man får ett biologiskt barn eftersom man då börjar "från noll". Ett adopterat barn kan ju ha väldigt olika behov beroende på ålder, bakgrund och eventuella särskilda behov/diagnoser. Samtidigt kan det adopterade barnet behöva få behov tillgodosedda som har missats i tidig ålder, med andra ord kan det vara som att ha en bebis och ett större barn på samma gång. Man kan inte förvänta sig och kräva att det adopterade barnet ska kunna förstå och agera utifrån sin ålder vilket kanske kan vara svårt för ett äldre syskon att förstå.

Vår dotter har varit delaktig, på sin nivå förstås, i hela processen från att vi började utredningen så för henne har lillebror funnits med i tankarna och varit efterlängtad långt innan vi fick honom. Hon vet ju inte hur det är att få ett biologiskt syskon utan för henne är det här ett helt vanligt sätt att bli storasyster.

Egentligen tror jag inte att man kan säga så mycket om hur det är för biologiska barn att få ett adopterat syskon. Alla familjer och individer är unika och det är så många olika faktorer som spelar in.
Det viktigaste för oss i vår familj är att hela tiden sträva efter att ha ett barnperspektiv och att prata om det mesta. För oss är det också självklart att familjer kan se ut på och bildas på olika sätt och det försöker vi också förmedla till våra barn. För övrigt tror jag att vi har samma kramkalas, syskonbråk och rättvisediskussioner som vilken familj som helst.

     

Vårt biobarn var åtta när vi hämtade syskonet i Indien då 22 månader. Det äldre barnet o pappan var inte m på hämtresan. Vi valde att göra så av olika anledningar o det funkade bra för oss.
Det stora barnet förälskade sig i det lilla men tyvärr var det inte ömsesidigt förrän efter sju månader.
Inboxa gärna!

Nu har jag inte barn men däremot har jag 3 biologiska syskon och 2 adopterade. Det är två vackra flickor från kina och de är ju mina syskon precis som de andra. Med den äldsta var det inga problem, hon tog sig an oss allihop direkt och sög åt sig all uppmärksamhet som en liten svamp. Den andra var lite äldre när hon kom(16 månader) och det tog lite mer tid men med envishet och kärlek kommer man långt. Jag kan se delar av mig själv i dem precis som jag kan med mina andra syskon. Så, det som jag ville säga var att för oss var det inga större problem :) och alla vi syskon har en tajt relation.