Vi som planerar syskon åt våra änglar.

Hej!
Jag beklagar innerligt att ni förlorat er son! Det är så fruktansvärt och tragiskt att ingen som inte varit med om samma sak kan förstå precis hur det känns. Hur ska man orka leva vidare, tänker man. Men det gör man för man måste.
Jag förlorade min dotter för ett år sedan och 5 dagar. Hon var min första graviditet och dog i min mage i v 36 2 v innan planerat snitt. 
Vi fick pga KS order om att vänta minst ett halvår eller helst ett år innan vi försökte bli gravida igen.
Så efter 6 månader försökte vi igen och blev gravida på första försöket. Vi upptäckte detta på vår bröllopsresa i augusti och var överlyckliga! Tyvärr slutade den graviditeten i ett MA som stöttes ut i slutet av september. Det tog lite tid för kroppen att återhämta sig men nu försöker vi allt vi kan och jag är gärna med i denna tråd.

Får jag fråga vad som hände och varför din son inte klarade sig? Du behöver inte svara om du tycker det är jobbigt.
Kram  

Får man följa med här?? sitter i samma sits. förlorade vår  ängladotter i november - 12
sorgen är obeskrivlig. TOMHET SAKNAD ORÄTTVIST  vi har 2 andra missfall bakom oss v7- v 11..vi lyckas bli gravida men sen går det ej hela vägen... är på gång med en utredning här i malmö på RMC. har gjort en del testar och nu visar de sig att jag har höga antikroppar TPO TSH höldkörtlarna???. fattar inget?! ska på möte snart inväntar remiss. har läst att vissa får äta medicinen LEVAXIN? vi har fått order att vänta med graviditet tills dom har gjort all undersökning.. att vänta känns såååååååå jobbigt men antar det e de man måste göra nu.
 Vi hoppas verkligen att nästa graviditet kommer gå vägen vi längtar såå efter barn, igen. 

Här har du en som vill följas åt!

Beklagar förlusten för oss alla, förhoppningsvis får vi ett syskon och kanske fler syskon till våra änglar!  

Usch. egentligen hade man ju hoppats på så några som möjligt skulle vilja delta här. Det är ju så orättvist att vi är så många som förlorat våra änglar. Jag håller tummarna för oss att vi får ett plus snart :)

Ja så synd att så många får uppleva det som inte ska hända!

Ja vi är många fler än man tror! När jag förlorat min dotter så fick jag efteråt höra från alla möjliga håll om folk vars barn hade dött, som man inte hade en aning om! Och det har hänt mycket tråkigt med folk i min närhet också som fått avbryta pga skador eller där barnet dött i magen eller när barnet föddes, även skador i samband med födseln. Frågan är, händer det oftare eller är det att folk är mer öppna nu och pratar om det? Eller är det för att man har större nätverk av vänner och håller kontakt via facebook och liknande som man nu vet om fler? Vad tror ni?
Förr i världen vet jag ju att det inte var ovanligt att både barn och mor dog i barnsäng men man tänker liksom att nu idag med den kunskap och den bra vård vi har så händer det inte mera. Ack så fel vi hade! 

Beklagar verkligen din förlust av sonen!
Jag förlorade min son i augusti -2012 och vi väntar nu på remiss av provrörsbefruktning med preinplantatorisk genetisk diagnostik.
Väntan känns obeskrivligt lång, min första tanke var att bli gravid igen. Jag var desperat, men nu måste vi vänta.
Jag startade en blogg för någon vecka sedan, som en del av sorgebearbetningen. Det hjälper mig att skriva och jag bearbetar på så sätt hans månad på sjukhuset. Just nu har jag kommit till hans första levnadsdygn och ska ta mig fram till det ögonblick respiratorn kopplades ur, så småningom. Ett tufft jobb framför mig.
Om ni vill läsa:
Www.Omlivetefter.blogspot.se

Jag får också mycket stöd i den hemliga-Facebook-gruppen, kbt- och kuratorsamtal.

Stor kram

I min värld är det 99% av alla barn som dör istället för tvärtom. Har inte den riktiga statistiken på det, men nu har jag lärt känna många änglaföräldrar och den lilla klicken av människor har blivit min verklighet. Jag blir lite illa till mods när jag ser gravida ute. De känns som tickande bomber av kommande sorg. Jag önskar att jag, inför kommande graviditet, också skulle vara i en trygghetsbubbla, den som jag var i med båda mina barn. Men nu vet man många fler incidenter som kan förekomma iom änglamammorna och jag är livrädd för psd i magen och förlossningskomplikationer. När jag var gravid var jag nog mest orolig för down syndrom eller hjärtfel, men det är så mycket annat som kan gå fel.

Jag är också med i denna tråden. 
Mina tvillingar föddes i V.24. i augusti 2012. Båda flickorna dog. Den ena efter tre dagar och den andra i magen då moderkakan låg i vägen för henne. Hon var inte så stark så det tog 30 minuter bara innan hennes hjärta slutade slå.
Hade innan de tvillingtransfussionssyndrom så chansen var inte så stor heller. Opererade på sjukhuset i huddinge och operationen verkade ha lyckats, men inte :( 

Har försökt och försökt och fått ett missfall. Men nu är jag i vecka 7 och hoppas att allt ser bra ut och att "den" lille mår bra. Kan omöjligt vara två igen.
Gjorde en miss när jag var yngre och inte alls redo. Såg i V.13 att jag var gravid, 16 år gammal och även då med tvillingar. Min pojkvän ville inte alls ha barnen så jag hade inte så mycket att säga till om.

Kan man vara skapt enbart för att få tvillingar eller är det bara slumpen 2 gånger om?

Ska till min doktor jag hade den tidigare graviditeten på specialistkliniken i Borås 22 feb. Så är sjukt nervös nu!!

Håller alla mina tummar för er alla!! Vi förtjänar att vara lyckliga och få må bra vi också! 

Här är en till som vill följa med i tråden.

Jag förlorade min son 5 veckor gammal, han föddes 7 veckor för tidigt och kunde inte andas själv. Han låg i öppen respirator hela tiden tills det inte gick att göra något mer och han somnade in i min famn. 
Jag och min sambo vill nu göra honom till storebror och skyddar oss inte. Jag ska ha min mens nästa vecka tror ja- den är inte regelbunden sen förlossningen. Men jag hoppas på ett plus istället, känner inga symptom än men håller tummarna- för alla er andra också som hoppas och längtar..