ADHD hos bebis? Eller vad annat kan det vara?

Jag vet att många kommer tycka du är galen som ser en diagnos i ditt barn när hon är så liten men med facit i handen så hade våran son också tidiga tecken. Han va också väldigt aktiv och krävande som bebis.
Ville aldrig ligga på golvet vid babygym mer än korta stunder sen blev han ledsen. När han väl kunde sitta i gåstolen så va han mycket nöjdare för då kunde han ju vara uppe och sen ta sig runt på egen hand. Men vi fick pallra upp med kudde runt från början för han va inte riktigt stadig för att sitta utan i den.
Men han va ganska tidig, gick när han va 9½ månad och började tidigt komma upp själv överallt. Alltid varit väldigt intensiv.
Jobbigast va nog nätterna för han hade jätte svårt att komma till ro och vi kunde hålla på flera timmar innan han somnade. Såhär va det nästan varje natt så vi försökte ju flera olika sömnmetoder, bla. en variant på 5mm för vi va helt slutkörda. Han har fortfarande problem att komma till ro och är under utredning. Dom har inte satt diagnos men skriver att han har många ADHD symptom och det finns ärftlighet från oss båda. 

Tråkigt att du söker diagnos på ett så litet barn.... låt henne få utvecklas på sitt sätt innan en massa diagnosprat...

Och JA, jag vet vad jag pratar om, ena sonen har svår ADHD och den lilla är autistisk... 

Alla bebisar är ju olika både vad gäller sömn o utveckling så försök att inte se din dotters beteende som något negativt

Min äldsta pojke har fått adhd-diagnos ganska så nyligen (är idag nio år) o han var superlugn som bebis.
Det var först i femårsåldern som jag började märka hans problematik o desto tydligare blev den ju när han började skolan.
Men han har hur som helst upp till ca fem år varit en jättelätt kille att ha att göra med; aldrig någon som har lagt sig på golvet o skrikit o aldrig varit svår att ha med.
Han var inte speciellt tidig med att lära sig gå heller, som exempel.

Hans lillebror däremot var jättetidigt med att gå, o har alltid varit ett litet yrväder! Tar gärna till gråt o skrik när han inte får som han vill
Skulle dock inte se detta som ett tecken på adhd - om om det vore så så lär ju det märkas längre fram ändå!

Njut av din bebis o oroa dig inte.
Alla barn är olika o sover också olika mycket eller lite - häng inte upp dig på att hon skulle ha någon problematik, det lär nog visa sig med tiden ändå.

Kan det vara för lite sömn som är del av problemet?
Det verkar vara så att för lite sömn kan ge oro och svårighet att vara lugn, fast man kan tro att det borde vara tvärt om. Mönstret blir mycket svårt att bryta.
¨
Min äldsta var lite likadan, sov extremt lite och han var aldrig still när han var vaken. Viftade med benen och armarna hysterisk hela tiden. Han ålade redan vid 4,5 månaders ålder... Vet att någon av mammorna i min mamma-grupp sa att han nog hade ADHD- inte så kul.

Nu är han en superenergisk 3,5 åring, men helt normal. Sover 11-12 timmar på natt, mot 7-8 totalt på dygnet första året.

Bara för man vill prata om det så betyder det ju inte att man ser allt negativt. Ibland kan det vara skönt att veta att det finns fler som haft intensiva bebisar för överallt får man höra och läsa att man ska ta det lugnt och njuta av den lugna bebisperioden och kan ju säga att den lugna perioden infann sig aldrig med sonen
Jag tror att hade vi vetat då att sambon hade ADHD tex. så hade vi kanske sett sonens sömn på ett litet annorlunda sätt. Troligen kanske inte ens använt oss av sömnmetoder eftersom det möjligen låg en annan problematik i botten.
När sambon fick sin diagnos så föll ju vissa bitar med sonen på plats och både vi och dagis kunde se att det kunde ligga samma problematik hos sonen.

Nej, jag tycker det är bra att få prata om sina funderingar och bara för man pratar om det så betyder det ju inte att det ska sättas diagnos. 

Min son har ingen diagnos (mig veterligt) men han var extremt aktiv och på som bebis.
Så det kan säkert, som Moonis skrev, vara tidiga tecken som man ska ta på allvar. Men minst lika troligt så har du helt enkelt begåvats med en väldigt alert och krävande unge!
Min son var inte still mycket som bebis, och vi föräldrar fick aldrig en lugn stund. Han sov inte särskilt mycket och var morgonpigg så vid femtiden gick vi oftast upp. Sen var det fullt ös hela dagen och han skulle vara med hela tiden, överallt. När han lärt sig åla fram var han sur för att krypet inte funkade, när han lärt sig stå var han fortfarande inte nöjd utan tjurig för att han inte kunde gå osv. Idag är han en helt vanlig snart-sjuåring och det är aldrig någon inom skola eller förskola som knystat om att han skulle ha någon diagnos. Även om han är påhittig, energisk och väldigt social och framåt

Moonis - Så mycket värt att få läsa om din son. Känns som att man ses som en hispig mor som letar fel (är ju inget fel, bara speciell utmaning) men det är ju jag som är hemma med lillan och som vet mest hur hennes dagar ser ut. Verkar vanligt med det här att barn som utvecklar adhd ofta står och går tidigt. Sen kan det ju å andra sidan vara så att ett energifyllt barn blir hemskt frustrerat av att inte komma upp och det är därför det även blir gnälligt.

Philippa - Så himla onödigt inlägg, tycker att det är ganska uppenbart av det jag skriver att jag försöker möta min dotters behov snarare än sätta diagnos. Har stött på flera föräldrar till barn med speciella behov som verkar tycka det är jobbigt att prata diagnos och det är ju tråkigt om de känner sig dåligt bemötta av sjukvård, skola eller annan instans.

Mia maria - Självklart får man hänga med i dotterns utveckling och se vad som händer, förhoppningsvis kan hon bättre finna sig till ro. Sen får man inte hänga upp sig på diagnoser men det tycker jag inte att jag gör. Men oroa mig gör jag visst, för just nu går hela min familj på knäna och vardagen fungerar inte. Märker på lilltösen att hon inte mår bra och då tycker jag det är min skyldighet som hennes förälder att ta reda på om det är några speciella utmaningar hon har som man kan hjälpa henne med.

Sancia - Ja precis, sömnen har vi funderat mycket på också om det kan vara nyckeln till hennes beteende helt enkelt. Men sen är det mycket annat bland det jag försökte beskriva ovan som jag har svårt att förklara med just sömnbrist.

Gladskit - Åh det är precis så jag hoppas det är med lilla dottern. Vad härligt att det ordnade sig så fint med din son och att han mår bra nu!