Fler som får PANIK när era barn är sjuka?

Japp, vid magsjuka, det är det värsta som finns.

Har samma! Får ångest och kan inte äta eller sova eller något annat när barnen är sjuka. Hela jag skakar och kallsvettas. Framför allt innan sjukdomen "vänder". Tror alltid att det värsta ska hända! Vi hade några jobbiga vändor med första barnet som jag tror utlöste det...

Mår skit när barnen är sjuka. Dock inte lika allvarligt som din kompis men det är asjobbigt. Speciellt magsjuka och HOSTA hela nätterna igenom. Avskyr det!!!

Fy vad jobbigt, vet en i min närhet som kan må lite dåligt men oftast för att den hatar att vabba. kan det vara det som är problemet?

Nej vabba är inte problemet för mig. Det är hjälplösheten. Att man inte kan hjälpa,lindra. Att man inte får sova ibland på flera nätter. Att man får torka spyor byta lakan,oron när dom inte äter eller dricker. När dom är gnälliga och klängiga så man inte ens får gå på toa i fred. Frustrationen när dom hostar hostar hostar nätterna igenom och håller sig själva och alla andra vakna. Tristessen att man måste sitta inne i flera dagar. När man ser hur dåligt dom mår men inte kan ta bort det onda. Känslan av att det aldrig har en ände. Mm mm mm. Mao HATAR när barnen är sjuka. Sambon däremot är en klippa så han brukar ta det då han vet hur dåligt jag mår av sjuka barn! : (

Hon kanske kan börja med att prata med BVC, de brukar ju kunna hänvisa en vidare till någon typ av samtalskontakt. Har hon frågat där?

Viseversa känner igen magi måltavla det du skriver!

Frida G och Viceversa, ni beskriver lite av det min vän drabbas av. Hon tror på något sätt att de ska dö, framför allt av magsjukan. Fast hon VET ju att det är oerhört osannolikt, särskilt nu när de blivit äldre. Ändå kommer reaktionen.

Att ta kontakt med bvc var en bra idé. Mina egna barn har vuxit ifrån bvc, så jag tänker liksom inte på att de finns längre... det ska jag råda henne till att göra.

I går blev ett av hennes barn magsjukt, så det kommer ju ta några dagar innan det går att andas ut att sjukan är borta ur huset. Jag tror inte det är läge att diskutera det här med henne under den tiden, även om det är nu hon behöver hjälpen som mest, men hon är liksom inte mottaglig. Hela hon har panik och hon kan inte lyssna, det låser sig i henne. Men när det här är över, då vill jag ha något riktigt vettigt att ge henne.

Tack för era svar.