Hon vill inte ha sex, hon vill ingenting..

Visa henne inlägget, ibland kan skrivna ord förklara mer än talade ord. Du förklarar väldigt bra i inlägget vad du känner.
Om hon inte efter det är villig att möta dig halvvägs så är något fel. Hon kan ha fått en förlossningsdepression eller så har kärleken dött.

Finns det någon anledning till att situationen är som den är?

Tex att barnet kräver extremt mycket tid från mamman?

Har du diskuterat problemet med andra pappor som kanske upplevt samma sak och evt känner dig och din sambo?

Hur har det varit med fysiska ömhetsbetygelser innan ni fick barn?

 

Jag tror dina chanser "att låsa upp henne" på egen hand är mycket små. Det verkar som om ni har hamnat i låste positioner. Du som inget annat vill än att få tillbaka som hon var förut. Du försöker närma dig henne på alla de sätt du kan komma på. Hon känner sig pressad hela tiden (för hon är fullt medveten om hur det ligger till) och varje litet försök från dig (kram, puss, smekning) tolkar hon som att du i förlängningen förväntar dig sex (fast du kanske inte gör det). Och hon klarar inte av att berätta vad problemet ligger. Eller så har hon gjort det men du har inte förstått.

Ta kontakt med Familjerådgivningen där det finns terapeuter som kan leda er rätt ut ur denna negativa spiral. Åtminstone få er att våga prata öppet och rakt emot varandra. Terapeuten är inte där för att säga vem som har fel eller vad ni skall göra. Den finns där för att ni själva skall våga berätta hur det känns och själva hitta en lösning på ert problem.  

Jag känner starkt med dig TS, jag förstår precis hur du känner det... Jag och ex-sambon hade det så med, utan att ens ha barn ihop! Det gick helt enkelt inte längre, hon var deprimerad, och vi bröt upp med varandra. Nu går hon i terapi.

Oh gud, det hade nästan kunnat varit jag som var din tjej.. Förutom att jag inte blir arg på min sambo. Haha. 
Kan försöka förklara lite hur det är för mig, kanske inte alls är så för din tjej dock...

Nu vet jag inte hur gammalt ert barn är än, vårt har ännu inte fyllt ett. Sen han föddes är min sexlust totalt bortblåst!
Jag vet inte om det kan ha med att jag ammar och mina hormoner spökar. Eller om det är så att jag tar hand om ett barn hela dagarna så jag inte orkar ta hand om min kille också .Det känns som man knappt har nån tid att ta hand om sig själv, man tänker på andra hela tiden. Barnet klänger på mig hela tiden, vi samsover även så inte ens då, på natten,  får jag och min kropp vara i fred!

Det är så svårt att förklara. Men jag tror att det är jobbigt för din tjej med.. Jag i alla fall saknar min sexlust så oerhört! Det är jätte jobbigt att inte vilja, att stöta bort sin kille hela tiden. Samtidigt vill man ju inte bara "ställa upp". Det blir ju fel det med. Däremot så inser jag jämt när min sambo och jag haft sex hur mycket det betyder, och hur mycket jag saknar det.. Men det är just att komma dit. Att orka mysa, kyssas, smekas.. 
Ibland är det jobbigt bara han vill ge mig en kram. Jag känner att jag vill ha tillbaka min kropp, bli min egen människa igen! 

Dock lever jag på hoppet att det blir bättre. Ju äldre vårt barn blir desto mer självständig blir han.
Så ge inte upp, kämpa. Det är en tuff tid med en bebis. Men jag tror att står båda parter ut kommer man starkare ur den. För som sagt, jag tror det är lika tufft och jobbigt för din tjej som har mist sin lust.. Men jag tror även att ni måste försöka prata öppet om det. Så ni båda vet hur den andra känner..

Lycka till. : ) 

Jag är som din tjej - men jag är man. Förut ville jag hela tiden men lusten har helt försvunnit. Jag känner det är en period i livet just nu. Det är mycket. Mycket i huvudet och många jobbiga tankar. Lusten försvann med det. Jag älskar min fru och hoppas att hon har tålamod med mig. Jag vill ha sex och närhet  - men bara tanken på att hon skulle komma mig nära gör att det kryper i hela kroppen. Men jag vet att det är en fas jag måste igenom. Jag skulle inte fixa att tvinga mig till något. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna så här eftersom jag har varit den som tidigare längtat mycket efter närhet. Nu är jag själv där.

Jag tror du har allt att vinna på att bara vänta ut och finnas där i vardagen. Röj hindren...  Ha tålamod och möt henne med det som tynger.

Min fru är likadan, jag har försökt prata om det i 15 år, men hon vill inte prata om det, parterapi ledde ingenstans.
Det är svårt att ändra någon som inte vill ändra sig, så dina möjligheter är nog begränsade. Jag tror det bottnar i en ovilja att göra något som den andre vill. snålhet , typ

Håller med det vissa redan sagt. Visa henne inlägget. Du skrivet jätte vackert och känslofyllt. Det du skriver går rakt in i hjärtat. Skriv ett brev och ge henne det innan hon går till jobbet (eller någon annan gång då hon får läsa det i lugn och ro utan tex barn som stör och disk som ska göras). Då kanske hon förstår hur du mår.

Du kanske inte ska lägga så stor vikt vid sexet när du tar upp det med henne, då blir det lätt att hon bara tycker du är en snuskgubbe. Säg att du saknar kramar och pussar, säg inte att du saknar sex. Du saknar ju faktiskt främst närheten och inte just sexet och då är det dumt att ta upp sexet överhuvudtaget.