• Anonym
    Äldre 7 Feb 12:43
    3205 visningar
    4 svar
    4
    3205

    var går gränsen för otrohet, överreagerar jag?

    Hej - detta blev visst lååångt....
    Detta är bakgrunden:
    Min sambo o jag sedan 4 år har haft mkt upp o ner, mkt känslostormar, mkt bekräftelsebehov från båda sidor.
    För honom är sex jätteviktigt, liksom all form av beröring.
    Jag har nog (?) inte samma behov av det, mitt välmående, min sexlust och behov av beröring triggas av att känna intimitet och vänskap och en känsla av att han vill mej väl, att jag är viktig för honom och att vi har en gemenskap som bygger på ärlighet.

    Jag har nog hela tiden känt en oro att han inte är ärlig i alla avseenden, men tänkt att jag överdriver och att man inte behöver känna alla delar av varandra och att jag är alltför känslig för detta.

    För ett par år sedan fick mitt förtroende för honom sig en liten törn när han blev väldigt tajt med en kvinnlig kollega, de var ute på natten o delade sexfantasier, hon ringde på nätterna osv. Jag funkade dåligt med det och förklarade varför. Han viftade bort det, han var inte intresserad av henne, jag accepterade. Tack o lov fick hon barn och deras kontakt har inte riktigt återgått även om de fortsatt träffas, chatta och dela känslor. Han berättar bara inte om det längre och jag har lyckats att inte tänka på det särskilt mkt.

    På senaste tiden har vi haft det tufft tillsammans, jag har inte känt mej sedd och uppskattad, samma sak för honom. Ingen av oss har fått tillräcklig bekräftelse på våra olika sätt. Vi har ändå haft sex, men inte tillräckligt för honom, jag har inte kramat o kysst honom i tillräcklig grad. Jag har känt att han struntar i mej och hur jag mår och kör sitt eget race vilket minskar min lust att ge det som han behöver.

    Häromdagen upptäckte jag att han registrerat sig på en dejtingsajt. Jag konfronterade honom med detta och han sa då att det var för att han skulle leta reda på en särskild kvinna (som han haft kontakt med och varit sexuellt intresserad av precis innan vi blev ihop) för att runka till bilder av henne.
    Jag känner mej så otroligt besviken och mitt förtroende för honom bara rasar, men han viftar bort det med att det är som att titta på vilken porr som helst, förutom att han vet att hon finns "där ute" och "är på riktigt". 
    Men varför har han gjort det i smyg då? och varför söker han upp henne NU, 4 år senare? och var går gränsen för vad som är ok? är det ok om han skulle be henne skicka fler bilder? ta mer kontakt?

    Jag känner mej sviken. För att han har varit oärlig o lurat mej. Känns som attt han är redo att lämna mej och börjar tänka på hur det var när han var singel innan vi träffades. Jag känner att han inte respekterar mej som partner eftersom han vet att detta skulle göra mej ledsen och därmed gjort det i smyg. han säger att det beror på att jag inte gett honom den mängd beröring och sex som han behövt.

    Han skulle ALDRIG tolererat detta från mej, han är svartsjuk och tydlig med det. Han tycker att jag är skruvad och i stort sett frigid när jag emellanåt sagt att jag behöver fantisera om sexuella miljöer för att tända sexuellt, för att få igång lusten. Jag har aldrig tänkt på andra män när vi har sex, han å sin sida har varit tvungen att tänka på andra kvinnor under flera år i sin förra relation (säkert med mej med, men han har naturligtvis inte sagt det till mej). Det tycker jag är oärligt, klarar man inte att han sex med sin kvinna utan att blunda o tänka på någon annan så kanske man ska vara ärlig och släppa henne, så hon får en chans att uppleva nån som uppskattar henne?

    Han hävdar att jag överdriver, att detta inte är otrohet. Han säger att han är ledsen att jag blev sårad, men visar inte att han förstår varför. Det gör mej rädd. Var finns empatin och medkänslan och respekten för sin partner och VÄN då?

    Vad tycker du? 
    Är jag överdriven, bör jag bara gilla läget igen och återigen inse att jag överreagerar?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-07 21:03
    Denna fråga är med i Känsliga rummet också, där den är lite "vidareutvecklad".

    www.familjeliv.se/Forum-4-51/m68708439.html

  • Svar på tråden var går gränsen för otrohet, överreagerar jag?
  • Tommy parter­apeute­n
    Äldre 3 Mar 17:16
    #1

    Hej
    Detta är inget som det går att rycka på axlarna åt. En relation kan se ut i princip hur som helst så länge båda är nöjda och båda är överens. I er relation  är du uppenbarligen inte nöjd och det verkar som din partner inte beaktar det som du tycker är bekymmersamt och dina behov. När jag läser ditt brev får jag verkligen ett intryck av att han inte respekterar dig vilket är allvarligt i en relation. Du ska nog markera dina behov och önskningar starkare så du inte hamnar i ett läge där du underkastar dig för mycket. Om han inte är beredd att ta hänsyn till dig ska du nog fundera på om du ska fortsätta din relation.
    Hälsningar
    Tommy 

  • Äldre 3 Mar 17:26
    #2

    Hej!

    Jag tycker absolut inte att du överreagerar. Du skall ta dina känslor och reaktioner på allvar. I ett parförhållande är förtroendet en nyckelfråga, det går inte att komma ifrån det. Att vara förtrolig med en tredje person så att man pratar sex och känslor och dessutom är hemlighetsfull med det kan inte vara OK såvida inte båda i relationen är helt överens om det. Jag tror dock inte att det fungerar. Det som hände mellan honom och hans kvinnliga kollega har sårat dig mycket och det verkar inte som om din partner har förstått det. Det är för mycket begärt att du skall lägga det åt sidan utan hans förståelse. Det är också viktigt att det inte upprepas. Man måste lära sig av sina erfarenheter och ta hänsyn i en relation.

    När det gäller era olikheter så är inget rätt eller fel. Ni har olika behöver och behöver förstå och respektera det. Du skall absolut inte ta på dig skulden för att han gör som han gör. Att sakna medkänsla och empati i en relation blir inte bra, tvärtom, det behöver vara mycket av det.

    Ta dig själv på allvar och lita på ditt eget omdöme. Ni har en del att jobba på annars finns det risk att känslor försvinner och att det spårar ur.

    Hälsningar
    Gerd  

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 8 Mar 19:37
    #3

    Hej och tack för input båda två!

    Det har nu gått en tid sedan den här "händelsen" och vi har  pratat en hel del om det som hände och även vad som föranledde just detta.
    Som jag skrev i inlägget tycker min partner att han inte fått den fysiska bekräftelse han behöver och det gör honom arg, frustrerad, ledsen och förtvivlad.
    Har har sagt till mig att han förstått att det var dumt, men hävdar ändå att det inte är någon skillnad mot att titta på vilka nakenbilder som helst.
    Jag är mest förtvivlad över att han vill diskutera  formerna, när jag tycker det är smygandet, hemlighetsmakeriet och att han gör det bakom min rygg som är det läskiga.
    Mitt förtroende fick sig en knäck, jag tog det känsligare än vad jag hade trott.
    Jag är dock beredd att försöka fortsätta, jag är ganska så bra på att gå vidare och jag kan tolerera att det blev fel, alla gör misstag ibland, men det måste få ta den tid som krävs.

    Det som är svårt nu (3 veckor efter) är bara att hitta lusten till honom, önskan att få vara nära och känslan av att vilja vara intim och kärleksfull mot honom. Den vill inte komma och jag tror att det kommer ta tid.
    Jag behöver nog komma över tröskeln att lita på honom, känna förtroende och att han vill mig väl, men det är svårt. Han har bråttom och vill ha det NU och blir arg och sur när jag inte kan, att jag inte kan ge besvara hans beröringar och att jag inte söker fysisk kontakt med honom.
    Jag känner mej fortfarande "öm" på något sätt, eller långsint sur, jag vet inte vilket.
    Jag har försökt förklara varför men han förstår inte. För honom är sex inte kopplat till vänskapskänslor på samma sätt som för mig.
    Jag KAN bara inte kyssas o kramas när jag inte känner att han är min vän som vill mig väl och som ser mej och vill mitt bästa.
    Vi får se vad det blir av det, just nu är vi lite skakiga tillsammans , men båda vill och vi försöker verkligen vara snälla och vi vill båda klara av detta och fortsätta tillsammans.

    Återigen, tack för input! 

  • Äldre 10 Mar 16:14
    #4

    Hej!

    Det är positivt att ni vill klara av det tillsammans. Förtroende är A och O i ett förhållande.
    Även om din partner har ett annat sätt att se på saken än du så behöver han förstå din upplevelse och dina känslor. Det han har gjort har inneburit en skada för dig och han måste inse det, visa hänsyn och empati och viktigt, inte upprepa beteendet.

    Hälsningar
    Gerd   

Svar på tråden var går gränsen för otrohet, överreagerar jag?