Saxat härifrån:
kolhydrater.ifokus.se/articles/4d716240b9cb462244070a52-olika-anledningar-till-att-man-inte-gar-ner-i-vikt
(Men den sidan var så smal och jobbig att läsa på)
Jag kommer här att beskriva dom vanligaste orsakerna till att man inte går ner i vikt på LCHF, varför det är så, och vad man kan göra år det. Äter du LCHF i viktminskningssyfte utan att gå ner i vikt så läs och se om du tillhör någon av grupperna (eller kanske flera). Den här artikeln är till viss del baserat på teoretiska vetenskapliga kunskaper, men mest på vad jag har läst här på kolhydrater ifokus dom senaste månaderna.
De som har bantat
För en del kan det ta ett tag innan viktminskningen kommer igång. Detta gäller speciellt om man tidigare i livet har skadat sina kroppar med bantning genom att äta mindre, dvs. en svältdiet. Alla dieter där man går hungrig, även om det bara är lite, är svältdieter.
Dels så skadas kroppen av sådana dieter eftersom den gör allt för att få energi. Bland annat bryter den ner muskelvävnad till socker, och går ner i sparlåga för att använda så lite energi som möjligt . Dessutom blir kroppen osäker, och mer benägen på att hålla på fettet, för att säkra tillgång till energi ifall det skulle bli svält igen i framtiden.
Därför går man väldigt lätt upp efter man slutat med en svältdiet. Om man då försöker med en annan lite senare så blir det såklart samma resultat, men då går man upp ännu mer efteråt, och kroppen blir ännu osäkrare. Det är det som kallas för jojo-bantning.
Om man har gjort på det sättet så måste man se till att kroppen kan reparera skadorna, och övertyga den om att det inte är svält på gång, så den vågar lätta lite på reservlagren. Detta gör man dels genom att ge den bra byggstenar att reparera sig igen (bra fetter och proteiner), dels ge den mycket mat och övertyga den om att det inte är någon risk för svält igen. Det är olika hur lång tid det kan ta, för en del tar det bara ett par veckor. För dom flesta kanske ett par månader. Men det finns enstaka fall där det tagit mycket längre tid, kanske ett år, eller ännu längre. Bästa sättet att övertyga kroppen om att det inte kommer bli någon svält är att äta mat med hög fetthalt och lite kolhydrater.
De som är insulinresistanta.
Det finns dom som är kraftigt insulinresistanta, det vill säga att cellerna i kroppen är vana vid höga halter av insulin, eftersom man ofta äter mat med hög halt socker och snabba kolhydrater, att dom inte reagerar på det längre. Dom personerna kan ha en del svårigheter med viktnedgång. Detta gäller i stort sett alla som har varit kraftigt överviktiga (mer än 50 kilos övervikt) i flera år. Även diabetiker och dom som höll på att få diabetes (utan att veta om det kanske) har det här problemet.
Att vara insulinresistent innebär att varje gång man äter något som höjer blodsockret (dvs. kolhydrater) så måste kroppen utsöndra enorma mängder insulin för att få kroppen att reagera och ta hand om blodsockret. Och eftersom insulin även är det hormon som signalerar till kroppen att fettet ska lagras istället för att förbrännas, så har man ofta svårt att gå ner i vikt även på en lägre gräns kolhydrater än andra.
Det är dom som är i den här gruppen som kan behöva minska sitt kolhydratintag till så nära noll som möjligt för att kunna få viktminskning. Normalresistenta får inte lika hög insulinutsöndring och klarar därför högre del kolhydrater i maten. Att bli insulinresistant tar några år, det är troligtvis därför unga personer har mycket lättare att gå ner i vikt. Har man väldigt stor övervikt så brukar kroppen släppa på vikten i alla fall, eftersom den då lätt kan göra sig av med den, så det här kan vara ett problem man märker av en bit in på sin viktminskning, om det då blir svårare att gå ner (men det kan också vara en vanlig platå, vilket man bör misstänka i första hand). Om man är insulinresistent så kan man gå upp i vikt väldigt lätt om man ökar på kolhydratandelen igen.
De som är stressade.
Stress är en väldigt viktig faktor vad gäller viktnedgång. Om man har för mycket att göra på jobbet eller med studier, är orolig för något eller någon, sover dåligt, osv. så händer det en del saker i kroppen. En av dom sakerna är att stresshormonet kortisol utsöndras. Kortisol har flera funktioner i kroppen. Det är menat som en överlevandsmekanism som ska ge oss mer energi i stressfulla situationer. Bland annat så ger det oss mer energi genom att höja blodsockret, vilket ger insulinutsöndring. Vad det innebär kan ni läsa om i delen ovan, men kortfattat så ställer kroppen in sig på att lagra fett.
Dessutom kan det bli som en ond cirkel, för högt kortisol leder till dålig sömn, och dålig sömn leder till högre kortisol. Dessutom leder dålig sömn till att man klarar av dom andra stressande situationerna under dagarna sämre, vilket också leder till högre kortisol. Att bryta det här är svårt. Det enda som hjälper i längden är att få bort momentet som gör dig stressad från början. Om man har haft väldigt dålig sömn under en lång tid kanske man kan bli hjälpt av att med ett sömnmedel få sova bättre under ett par nätter i rad. Men om det har gått så långt så håller man på att bli utbränd, och bör i så fall ta och kolla upp sin hälsa ordentligt.
De som äter saker som hindrar viktminskning
Det kan vara svårt att veta vad maten består av, och ibland kan det slinka med saker i maten som inte är bra för viktnedgång, utan att man tänker på det. Om du är osäker kan du skriva upp vad du äter under en eller ett par typiska dagar och göra en tråd här på kolhydrater ifokus där du förklarar din specifika situation, listar vad du äter under en typisk dag, och frågar vad andra tycker om maten du äter. Det finns flera personer på forumet som är bra på det här. En vanlig sak som en del inte klarar är mjölkprodukter, på grund av mjölksockret (gäller inte smör, det klarar alla). En annan sak är nötter. Dom flesta klarar dom här sakerna, och klarar man dom ska man absolut äta dom, men du kan testa att ta bort en sak i taget i någon vecka och se om det gör skillnad.
De som äter för lite mat
En del är för fast i det "gamla" tänkandet att man går ner i vikt om man äter lite. Se del ett för att få reda på vad som händer med kroppen om man gör det. Om man äter för lite mat så går kroppen in i sparlåga, och snålar verkligen på energin, och försöker hålla kvar sina reservlager så länge som möjligt för att överleva vad den tror är en lång svår svält. Går man hungrig så utsöndras dessutom stresshormon i kroppen, se delen om det för vad som händer då.
Om du tvärtom äter för mycket så lagrar kroppen inte det så länge dina insulinhalter är låga. Insulinhalterna håller sig låga om man äter liten mängd kolhydrater och stor mängd fett. Då använder kroppen överskottsenergin på olika sätt, dels så får du mer energi och känner dig levande, dels så gör den om en del till värme, och dels så åker det ut den naturliga vägen. Så se till att äta ordentligt med mat, det är bättre att vara på den säkra sidan. Det allra bästa man kan göra för sin kropp är att lyssna på den. Ät när du är hungrig, och ät då tills du blir mätt. Då får kroppen så mycket den vill ha. Hur konstigt det än blir med mattider, osv. Mattiderna och mängden mat brukar jämna ut sig efter ett tag på LCHF, men i början kan det vara väldigt oregelbundet när och hur mycket man ska äta.
De som äter för lite fett (eller för lite protein)
Tar man bort kolhydraterna i en diet så kan man antingen fylla på med fett eller protein för att inte gå hungrig. Det är dom enda energikällorna vi har (förutom alkohol, vilket kanske är mindre lämpligt att fylla på med). Vi som förespråkat LCHF säger att man ska fylla på med fett istälet för att fylla på med protein. Det beror på att kroppen har lätt att omvandla protein till kolhydrater, och blir det för mycket protein kan en kropp som är van vid kolhydrater få för sig att göra just det. Och då är det inte en lågkolhydratdiet längre, även om man inte äter en massa kolhydrater, vilket kan leda till att viktminskning uteblir. Fett är den bästa energikällan vi har, så kör på med den.
Så varför äta protein alls? Jo, det behövs för att bygga upp kroppen och musklerna med. Och det behövs på en lågkolhydratdiet, eftersom en liten del av hjärnan inte klarar sig utan socker, så måste kroppen göra om lite protein till socker. Finns det inte tillräckligt med protein för det så tar kroppen till stresshormoner istället, och då kan det gå som jag beskrev tidigare i artikeln, med stress och utebliven viktminskning. Man ska alltså hitta en lagom balans mellan dom två.
Det finns flera olika sätta att mäta, och självklart är det väldigt individuellt. Du får testa dig fram och hitta ett sätt som passar dig. Man kan säga att man ska ta minst ca 1 gram protein per kilo kroppsvikt (mer om man tränar) per dag. Sedan lägger man till fett tills man är mätt. Ett annat sätt att mäta är att läsa på förpackningarna, och säga att mängden fett i gram ska överstiga mängden protein och kolhydrater sammanlagt. För en bit kött är ca 20% av vikten protein, fettmängden varierar. Ett tredje sätt är att tala om energiprocent, men då får man hålla på och räkna en massa (det är inte samma som procent av vikten). Då brukar man säga ca 20-30% energiprocent protein, och resten fett.
Vill man inte hålla på med att räkna så räcker det att veta att om man äter främst animalisk mat (kött, fisk, ägg, mejeriprodukter, osv.), och äter antingen feta köttbitar eller magra köttbitar med tillsatt fett (en god fet sås till exempel), så hamnar man alltid bra.
De som bygger muskler
För en del så visar sig inte resultaten på vågen direkt eftersom LCHF dieten får kroppen att bygga muskler, speciellt i början (utan att man behöver träna). Eftersom musklerna väger mer än fett kanske du minskar i t.ex. midjeomfång fast du står stilla i vikt eller kanske till och med gå upp lite. Lita inte på vågen, ta ett måttband och mät dig på ett eller flera ställen, så kommer du att se det verkliga resultatet, för antagligen har du förlorat i fettandel ändå. Så kolla i spegel, använd måttband, kolla hur kläderna sitter, osv. så ser du det verkliga resutlatet. Är du överviktig så kommer resultatet på vågen också till slut, när kroppen tycker du har lagom muskler. Jag tror inte någon tackar nej till större muskler, så det är väl bara positivt att det fungerar så här.
När jag ändå pratar om vågen, så vill jag säga att vikten från dag till dag kan variera väldigt mycket för en del utan att det betyder något. Kolla långsiktigt istället.Väg dig en gång i veckan, eller kanske till och med en gång i månaden, så får du se det långsiktiga resultatet. Om du är en sådan som vill rasa i vikt jättesnabbt så är LCHF inget för dig. Att gå ner i vikt för snabbt är inte bra för kroppen. Med LCHF går man ner i lagom takt om man är överviktig.
De som bara har liten övervikt
Om man bara har ett par kilo man vill bli av med, så blir det helt annorlunda. Då tar det oftast mycket längre tid att gå ner i vikt, eftersom kroppen antagligen är rätt nöjd med sig själv så som den är redan. Det är bara att vänta ut det, och varför ha bråttom? Njut av alla andra hälsofördelarna man får med LCHF istället, resten kommer med tiden.
Alternativt att kroppen redan har sin perfekta vikt, det är bara du som inte är nöjd med den av olika anledningar, t.ex. för att dagens ideal är skeva. Det är inget du kan göra något åt med LCHF, för LCHF är en viktnormaliseringskost där kroppen får precis den vikt den är avsedd att ha. Vägen man för lite så går man upp i vikt till exempel, eller väger man redan lagom så stannar man där. Däremot kommer antagligen det att omfördelas lite för dig i kroppen, så du får mindre fett och mer muskler, och det är ju bara positivt.
