Idealisk åldersskillnad mellan syskon?

Minst 4 år mellan.
Då är det äldsta barnet så pass stor att denna förstår att bebisen behöver lite extra uppmärksamhet när den är liten.

Jag har 9 år mellan mina.
Jätteskönt tycker jag!

Har två åldrar som jag tycker är idealiska. 6 år mellan äldsta och mellanbarnet. 2 1/2 mellan mellanbarnet och yngsta. Mellanbarnet förstår mer än man tror om minstingens behov. Tycker det fungerar hur bra som helst med dessa åldersskillnaden.

Vi har 18 månader mellan våra barn och har fungerat bra för oss. Vi var visserligen hemma tillsammans i nästan 1 år efter andra barnets födsel vilket givetvis gjorde sitt, jag upplevde aldrig att vår äldsta tvingades växa upp för snabbt eller att hon kände sig undanskuffad. Det fanns ju alltid en förälder där för henne. Jag kan dock se hur det är bra för det äldsta barnet att vara äldre än så många gånger.

Jag tänker vara sådär äckligt pk och säga att alla åldrar har sina för och nackdelar. 
Jag tror det viktiga är att inympa en känsla av sammanhållning, att vi är en familj och vi ställer upp för varandra när det behövs. 
En känsla av att vara behövd och en del av något större än man själv och att man aldrig behöver stå helt ensam.
För mig som mamma till två vuxna barn som har den känslan gentemot varandra och som står varandra väldigt nära känns det jättebra, jag vet att dom kommer alltid ha varandra, även den dagen då jag är borta. 
Mellan dom är det 5 år, men jag tror det spelar mindre roll.      

fyra år

stora barnet har fått bli ompysslad i fyra år innan det är stort nog att lämna plats åt ett syskon. fyraåringen kan då hjälpa till med skötseln och förstår att bebisen inte kan vänta osv. behöver man amma så kan fyraåringen äta själv, gå på toa själv osv.

jag hade inte velat ha tätare i alla fall.   

4 år säger jag oxå.
Det är 4,5 år mellan mina.

Pluss ur stora syskonets perspektiv;
Det går att förklara och prata med en 4 åring.
Den känner att bebisen är väldigt liten och förstår att den inte klarar nått själv.
Kan hjälpa till med barnets skötsel mkt lättare och får då känna sig delaktig.

Ur föräldraperspektivet;
pluss att en 4 åring oftast kan göra mkt själv,äta,gå på toa,klä på sig själv,hämta saker själv.

4-5, då har första barnet fått sin 'egentid' och ser fram emot ett syskon :) det första är mera självgående. Min bästa vän hade 16 månader mellan sina och hon har haft det tufft. Själv har jag tre, 4-5 år mellan alla.

Det festliga är att alla här - oavsett åldersskillnad - anser att deras val är bra/bäst. Och kanske är det just så, dvs att åldersskillnaden inte är det väsentliga utan när man som förälder känner sig redo för och vill ha ett syskon.

Vi har tätt mellan våra två första barn - 16 månader. Det är ju helt underbart att se deras närapå symbiotiska förhållande. De är varandras stora trygghet i livet. De är idag 5 respektive snart 4 år. Å andra sidan är det 7 år mellan mig och min syster och vi har haft ett väldigt fint syskonförhållande......och det kommer att bli 4 respektive 5 år till vårt tredje barn. Jag ser fram med spänning emot det. Jag tror inte att min yngstas förhållande till sina storebröder kommer att bli vare sig sämre eller bättre pga den större åldersskillnaden, bara annorlunda . Jag tror faktiskt inte att jag själv kommer att tycka att det ena eller andra är bättre eller sämre utan att båda åldersskillnaderna kommer att ha för- och nackdelar. Men det återstår väl att se .

Det finns beteendevetare som forskat på detta och hävdar att 3-4 år är det bästa. Inte för stor skillnad men ändå så att varje barn får sin tid som minst i familjen och därmed möjlighet att utvecklas i lugn och ro utan att behöva konkurrera med en bebis. Men verkligheten är ju att sånt här inte kan planeras i detalj och i de allra flesta familjer blir det bra oavsett när syskonen kommer eftersom man anpassar sig.

3-4 år tror jag är idealiskt. Fast det viktigaste är såklart att föräldrarna känner sig redo för ett barn till och att man har tid och ork.

Olika stor åldersskillnad är olika bra i olika delar av livet. Det är mycket lättare för föräldrarna att få barn nr 2 om barn nr 1 är lite äldre. En 4-5-åring kan hjälpa till och har också hunnit vara barn på egen hand ett tag. Barnet äter själv, sover bra och har för länge sen lämnat blöjtiden. Men om det är så långt emellan är det inte säkert att syskonen blir tighta och senare under uppväxten är det rätt troligt att de har olika intressen och olika kompisgäng. I sämsta fall knyter de inte heller an till varandra riktigt bra och får inte den tighta kontakten för resten av livet. Långt emellan barnen ger också lång småbarnstid (bra eller dåligt?).

Kort mellan barnen (1-2 år) är tufft för föräldrarna när barnen är små. Man har två blöjbarn, två som inte sover osv. Men barnen blir nog ofta tighta. De delar intressen och vänkrets och lever nästan i symbios, då det äldre barnet inte minns tiden som endabarn. Sannolikheten ökar nog för att de ska hålla ihop även högre upp i åldrarna och som vuxna. Om det är kort mellan barnen är också själva småbarnstiden över snabbt.

Hur det blir kan man ju inte ofta planera, men jag tror absolut att det finns både för- och nackdelar med båda alternativen. Man får helt enkelt göra det bästa av den familjesituation man har!  

Som alla andra tycker jag att åldersskillnaden mellan mina barn är perfekt . Vi har 3 barn, 24 mån mellan ettan och tvåan och 26 månader mellan tvåan och trean. Tufft för oss föräldrar men barnen har så mkt roligt.

Vissa menar ju att det är fel mot barnet att låta det bli storasyskon tidigt för att det får så lite tid då det är yngst i familjen. Men jag skulle vilja lägga en annan aspekt på det. Tack vare syskonen har mina inte behövt vara på förskolan annat än för sin egen skull. De har gått ungefär ett halvår innan syskonet kom. Gick inte jättemycket då heller, men sen har de  gått ungefär 15 timmar tills syskonet varit 18 månader och vi börjat jobba igen. Jag har fått massor av tid med de stora barnen som jag inte fått om de fått syskon och de har varit mycket mindre på dagis och istället fått tid med förälder än om de inte fått syskon. Bebisar skriker ju inte hela tiden och vi har haft massor av bra tid ihop