Hur hanterade ni trotsåldern som kom med att barnet trotsar,skriker, gråter, tjurar osv osv? Det har kommit i perfekt läge till min graviditet och jag orkar inte med detta. Jag klarar inte av det.
Hur ska jag hantera det på bästa sätt? Snälla hjälp mig.
Sök på trådar som detta i sökfältet, finns massa bra tips. Lycka till!
Vet inte om det är rätt, men muta...
Orkar man inte som förälder så får man göra det bästa av det hela.
Är själv höggravid med en trotsig treåring. Beroende på situation får jag reagera olika. Vissa stunder funkar det kanon med att bara ignorera. Bara säga "jag ser att du är arg och du får gärna vara arg. Men det ändrar inte på något". Så går han runt här och skriker och tycker livet är orättvist en stund. Är man borta får man oftast bestämma en gemensam handlingsplan innan man går in på ICA eller dyl. Vi brukar göra så att han hjälper mig hämta varor/köra hjulkorgen så vi kommer igenom affären så kan han få en Pixiebok eller åka på 5krs bilen efteråt. Brukar mota olle i grind om man säger så.
Ibland är det ju så att barn får vara arga, ha tråkigt och tjura. Så länge de inte slåss eller gör sönder saker kan jag känna. Speciellt hemma. Livet är liksom inte alltid kul. Jag brukar vara rätt ärlig med att säga att jag ser och hör vad han säger och hur han känner men att just nu är mamma trött och har ont och behöver vila lite. Eller laga mat, städa eller vad det nu kan vara. Vill han vara med (i köket) får han gärna diska, göra sallad eller duka. Men jag kan inte gå och leka med honom. Likadant när han trotsar vid matbordet, han behöver inte äta. Men man sitter med vid bordet. Brukar räcka med att ignorera honom när han börjar gnälla om att allt är äckligt osv..
tack och lov har min aldsta son precis gatt ur trotsaldern, men han var extremt jobbig fran 1,5 ar aldern till 3,5..vi trodde det aldrig skulle ga over....skrek och grat jamt, var nastan aldrig nojd, slangde leksaker, slogs..nu 2 ar senare ar han varldens lugnaste .)
Förbered barnet på vad som kommer och vad som förväntas av det.
Låt barnet vara arg, ledsen eller tjurig så länge det inte beter sig illa.
Ta hellre barnet ur situationen än att ta en diskussion mitt i ett utbrott. Det får komma tillbaks när det lugnat sig.
Orkar man inte får man välja sina strider. Säg hellre ja på en gång än att låta ett nej bli till ett ja senare osv.
Nån speciell situation som är extra jobbig?
Förberedelse. Förbered alltid barnet på vad som ska komma. Bilder eller ritberättelser är extra plus.
Välj dina strider. Säg inte nej om du inte menar nej på riktigt och är beredd på att bråka om det. Tänk på vad du prioriterar som viktigt.
Låt barnet välja. Det mesta går lättare om barnet får göra egna (åldersanpassade) val. Givetvis får barnet inte bestämma allt men att själv välja (inne)kläder, vilka vantar barnet ska ha eller andra två-vals alternativ (banan eller äpple?) går bra.
Ingen stress. Ta bort så många stressmoment som möjligt i er vardag. Barn går ofta i "baklås" när det blir för stressigt och då blir inget gjort.
Lek. Nästan alla aktiviteter går lättare om de leks fram istället för den vuxna motsvarigheten. Det kan vara omöjligt att gå till dagis, medan att hoppa/dansa/springa kan gå utmärkt.
Och ibland går inget alls, oavsett vad man gör.
Ett bra tips för tjuriga barn i alla åldrar (och även för en del karlar 
) är att de inte får chansen att säga nej.
Man ställer alltså en fråga som det inte går att svara nej på utan att det blir löjligt.
T ex: Vill du ha den gula eller gröna tröjan idag? Om barnet svarar nej, så upprepar man bara vänligt frågan samtidigt som man säger att det bara finns dessa att välja på.
Ställ t ex aldrig frågan "Vill du gå ut?", utan istället "Nu ska vi gå ut, vill du gå till lekparken eller till skogen?".
Rent generellt har det även funkat hemma hos oss att vi vuxna sagt ifrån om vi varit irriterade, men, obs, utan att vara arga eller skälla. Bara ett bestämt: "Nu är jag trött på det här tjafset".
Jättemånga bra tips du fått. Se till att alltid hålla blodsockret uppe, i ned en banan helst innan utbrottet börjat. Hungriga barn lika med bråkiga barn. Det samma gäller trötta barn.
Bästa knepet är att involvera barnet så mycket det går. Låt det hjälpa till att handla/läsa kartan i bilen/laga o bestämma mat osv. Var konsekvent o ha rutiner.
Jag har faktiskt t o m haft en grin-o-gråt-tavla bara för att åskadliggöra för sonen hur ofta han grät o har utbrott. Jag förklarade kort o gott att gråter han bara 1 gång/dag fick han en guldtia (att åka bil på i affären), gråter han mindre än 4 ggr/dag fick han en godis på kvällen. Sedan räckte det oftast att snällt "varna" när ett utbrott var på gång "tänk nu på grin-o-gråttavlan, du vill väl inte ha fler sträck där?". Första dagen fick han 14 streck (rejäla utbrott, smågråt skrev jag ej upp, ej heller om han tex gjorde illa sig). Andra 3, dvs han fick en godis o var jättenöjd. 3e dagen klarade han 1 gråtattack. Då var han jättestolt o fick en tia.
Därefter fick tavlan vila tills han 2 v senare började trilskas igen. Då körde vi tavlan några dar igen. Funkar bra som motivation o även han inser att han gråter FÖR ofta vissa dagar då det blir många streck.