7 åring som ritat i soffan..

Puffar och hoppas på något svar i alla fall! :)
 

Jag hade blivit asförbannad först och främst och sedan krävt en förklaring. Sen vet jag inte vad jag hade gjort riktigt

Säger han varför han gjorde det?

Jag hade nog blivit arg, ja, men jag hade försökt att prata med min dotter om varför hon gjorde så. Att tex skrika/skälla och bara ge bestraffningar tror jag inte ett dugg på. Då blir hon bara rädd för mig och det vill jag inte. Jag vill att hon ska ha förtroende för mig och våga vara ärlig, alltid.

Självklart hade jag berättat för henne att man inte får rita i soffan och talat om varför man inte får det, så vi kunde ha en diskussion kring det. Hon får berätta sin sida och jag min och sedan kan vi komma fram till ett gemensamt beslut om att inte rita mer i någon soffa. Det har fungerat bra när det gällt andra saker.

Jag hade pratat med honom om varför man inte ska göra så och klart han hade förstått att det inte var bra. Sedan hade jag tänkt att soffan är bara en soffa, bara saker.

Skulle med största sannolikhet inte ge någon ologisk konsekvens eller straff eftersom jag inte tycker att det hör till god uppfostran. Beroende på dagsform och hur barnet i övrigt är skulle jag endera bli extremt chockad, så att jag inte ens skulle bli arg utan mer bara stamma fram till barnet "men herregud, vad GÖÖÖR du?!" Sedan skulle jag självklart fråga varför och försöka förstå handlingen. Om jag skulle bli arg skulle jag förmodligen skrika och gorma ett tag innan jag sedan frågar varför. Antagligen skulle jag så snabbt jag fått fattningen igen ta fram lämpligt rengöringsmedel och säga till barnet att nu får han allt torka bort det där igen.

Någon vidare konsekvens än att han får försöka tvätta bort det skulle förmodligen inte ges. Men det beror som sagt också på bakgrund, har han åtskilliga gånger skrivit och ritat på inredning och möbler så skulle jag såklart ta bort sådana pennor och säga att han inte får använda dem förrän han lärt sig hur de ska hanteras. Sedan skulle vi prata väldigt mycket om det för att få fram orsaken till beteendet.

Han hade fått hjälpa till att ta reda på hur man får bort det och sedan hade han fått hjälpa till att utföra åtgärden/åtgärderna. Vi hade också pratat om varför han tyckte att det var en bra idé att rita på soffan och vad det var som gjorde att han fattade beslutet att göra så. Sedan hade vi snackat om hur han bör göra i stället. 

Jag hade sett till att själva fixandet av soffan tog astråkigt lång tid. Kanske hade jag också passat på att beklaga mig över saker som vi kunde ha gjort i stället med som vi nu gick miste om.  

Jag hade visat att jag blev arg och besviken och pratat om varför han gjorde det. Sedan hade han fått hjälpa till att försöka göra ren soffan och lova att rita bara på papper i fortsättningen. Jag tycker att det räcker så.

(Nu utgår jag från att det handlar om en engångsföreteelse och ett tillfälligt hjärnsläpp. Är det ett återkommande problem eller något han gör med flit för att provocera måste man förstås gräva djupare och hitta orsaken till det.)

Jag hade förklarat för barnet att man inte får rita på möbler och sedan hade jag lagt undan pennorna en tid som straff (och självklart förklarat varför).

Nu är ju min son 3år och lyckades gå lös på en soffkudde med tuchpenna. Som många andra sagt, vi städade undan tillsammans så gott det gick. Tog diskussionen att man målar inte på några möbler utan BARA ENDAST OCH UTESLUTANDE på papper.. Och så ställde vi undan pennorna och nu ett tag fram över ritar vi tillsammans vid bordet. 

Tack för alla svar! Ja, det är inte första gången. :) Han ska såklart få städa efter sig. Vi pratar också om varför, när han kommer hem, för detta upptäckte jag nu och han är i skolan. Tycker det där med att få det att ta aslång tid var bra..! Tack igen!

Om det inte var första gången hade jag definitivt ballat ur och typ dragit in veckopengen i typ 6 månader eller nåt med motiveringen att han får betala det han sabbat.

Jag har funderat på det jag med, att han får betala.. För det svider och är ju relaterat till att han förstör. Någonstans tycker jag nog att man måste få lära sig att när man väljer att handla på ett visst sätt så får det konsekvenser. Han är ju inte 3 år längre utan 7. Stor skillnad..  

Är det ett upprepat beteende så beror det ju på något. En rimlig konsekvens är absolut att hans veckopeng får gå till tex rengöringsmedel istället och att han då blir utan veckopeng några veckor pga detta. Samtidigt är det också viktigt att komma underfund med varför han gör detta. Är det för att få uppmärksamhet? Är det något han känner sig missnöjd med? Vid vilka situationer gör han det? Du upptäckte det inte förrän nu säger du, alltså gör han det ju när du och alla andra är upptagna med annat, eller?

Jag hade också tänkt olika beroende på om det var första gången dottern ritade på fel ställe eller om det hade hänt upprepade gånger. Vid en engångshändelse hade jag helt klart gjort som skogsvitter och fläta. Jag kan inte se att något straff skulle hjälpa varken mig eller dottern. Jag hade förklarat att jag blir arg och besviken och att man verkligen inte får rita på soffan eftersom den blir förstörd då. Jag är också expert på att få städandet att ta lång tråkig tid samt att betona vad mycket kul vi skulle kunna ha gjort med tiden/pengarna om soffan inte hade blivit ritad på. För det är ju det som är sanningen liksom, om än lite förstärkt.

Om dottern hade ritat på fel ställe upprepade gånger hade jag tagit bort pennorna och förklarat attt hon får använda dem igen när hon blir stor nog för att kunna hantera dem. Jag hade möjligen även låtit henne vara med och betala förstörelsen med sin veckopeng. Inte under en massa veckor för det blir nog oöverblickbart för någon i hennes ålder, men i alla fall några veckors veckopeng. Oftast brukar jag dock förvarna om kommande konsekvens innan jag inför den, typ första gången säga att om det här händer igen så kommer du få vara med och betala vad det kostar.