Blir som man umgås?!

Jag förstår så väl vad du menar.
Jag är väl en normal person skulle jag tro. Jag är ensamstående med ett barn (separerade pga att exet var otrogen), jobbar, har inga skulder. Sköter mig och barnet och går ut på krogen 1 gång per månad om ens det. Hemma är det städat och ordning. Både barnet och jag är alltid hela och rena även om barnet har en del del secondhand kläder.

Min allra bästa vän är också ensamstående men med två barn och har olika pappor till barnen. Hon var varit i kontakt med soc till och från gällande försörjningsstöd samt sammarbete gällande ena barnets pappa och en npf diagnos gällande det andra barnet. Hon sköter sitt hem och sina barn så bra hon bara kan trots att hon själv är sjuk med svåra smärtor flera ggr i veckan. Det finns inget att klaga på när det kommer till henne.

Min vän i sin tur umgås med en tjej som jag väljer att kalla bekant då vi inte umgås själva men genom vår gemensamma vän. Denna tjejen har en hel drös med barn med olika pappor, hon har aldrig jobbat en enda dag, hon har klippkort på psyket och har tillslut fått en diagnos. Hon städar aldrig och det ligger kattbajs och använda blöjor lite varstans i hennes hem. Det kan vara mögel på glas och tallrikar innan hon diskar dom. Hon har bara vårdnaden om ett av sina barn, dom andra bor hos sina pappor. Hon är alltid i kontakt med soc om allt möjligt.

Jag vet att personer i vår lilla by har börjat snacka skit om mig och sprider rykten om att jag är ett socfall osv just för att dom tänker att man blir som man umgås. Det gör mig så förbannad att man enligt folk inte kan vara vänner trots att man är olika eller har olika "levnadsstandard".

Jag tycker att du ska fortsätta att umgås med Anna eftersom hon är din vän. Om folk sen vill snacka skit så är det väl dom det är fel på?

Ts kan jag ana en gnutta avundsjuka från din sida?

Jag känner igen mig i din vän "Anna" eftersom jag också har en otroligt slarvig och kaosartad person som nära vän. Min vän är dock inte riktigt lika extrem som "Bea", det har aldrig gått så långt att hon har fått några anmälningar på sig. Men hon har ett så smutsig och ostädat hem att ingen får hälsa på henne (hennes val), och jag tror inte att någon vill heller. Hon har också andra problem, men de tänker jag inte ta upp här. Trots dessa, på ytan, ouppskattade egenskaper så är min vän en av de snällaste och vettigaste personer jag har träffat. Hon är extremt klok och en otroligt bra vän. Hon har egenskaper som jag värdesätter, men som jag sällan ser hos andra människor. Därför fortsätter jag att vara vän med henne, oavsett vad andra har för bild av henne. För i själva verket är det inte de där dömande och ytliga människorna som jag vill ha som vänner.

Kanske den där Bea också har egenskaper som Anna värdesätter och därför är de fortfarande vänner? Om du slutade döma ut Bea, så kanske du också skulle kunna se dom. 

Har Anna blivit som Bea? Nej, det har hon inte.  Så varför skulle du bli som Bea?

Det som oroar mig är att folk tar det längre än till rykten, de har ju anmält även Anna flera gånger till både soc och länsstyrelsen. Visst visar deras uppföljning att det inte är något, men i en liten stad så hjälper inte det. Och kan ni ärligt säga att ni inte skulle bry er att i en liten ort få ryktet om er att ni vanvårdar både era djur och barn? Hatten av till er i så fall, men jag vill INTE ha det ryktet och det gör mig ont att Anna fått det ryktet.