Här stöttar och tipsar vi varann i kampen med trotsiga barn

här hör vi hemma känner jag, har oxå en 2 åring och väntar 2an 1 maj

Aha :) Vilka situationer är jobbigast för er?? Hur brukar ni lösa det??

Jag är lite orolig över att den störda sömnen kommer gå ut över mitt humör sen när bebisen kommit, och när man är farligt trött blir man ju inte direkt jättetålmodig och pedagogisk  så räknar med en hel del jobbiga dagar och många kamper med dottern.. 

För mig fungerar det bäst om jag väljer att se det hela som en utvecklingsfas istället för "trots"... och avleda, avleda, avleda... och använda ett positivt sätt att tilltala sonen. Alltså inte så mycket 'inte' och 'nej', utan mer förslag på alternativa lösningar.

Jag brukar också göra det för det mesta, säger inte ofta nej/inte och avleda funkar ju ganska ofta, men långt i från alltid. Ett tag fick jag t.ex alltid klä på henne framför tv:n, det funkar inte just nu. O vissa dagar har i alla fall jag helt slut på roliga idéer och tålamod. 

Men vi har faktiskt haft en ganska lång period nu innan när allt gått smidigt och hon varit gó och glad :)
Hoppas bara denna fas går över ganska fort :) 

här vill jag gärna vara med, och få någonstans att beklaga mig till dom so mgår igenom samma..

IM STARTING TO LOOSE MY MIND !!
har en dotter, 2 år, ett vilddjur i värsta tänkbara sätt.
nu har trotsen kommit. eller utveclingsfasen som tidigare inlägg lagt fram..
jag håller på att gå n i väggen. hon kör slut p åmig och min sambo under dubblpass, o då kan jag säga att det även kan vara så att vi kommer hem pigga från jobbet och slutar med att vi är slutkörda när hon är färdig med oss!!
vi har iiiiingen kontroll äver läget någon av oss, kort tålamod, irriterade mot varandra för att vi är helt slut, jag känner att jag inte vet vart jag ska ta vägen..

och jag drömmer om en unge till så småningom (om 2-3 år) men vet inte om jag orkar då hon trots allt sover nätter igenom men änå kör slut på oss, framför allt mig!!
snälla ge mig tips!!!!!

/Josefine

Jag har också en tvååring som börjat komma till trotsfasen. Det blir många utbrott, om saker inte görs på rätt sätt så blir hon galen. Vi avleder och avleder och åter avleder, men det är ju inte alltid det lättaste. Vi försöker välja våra strider men vissa saker bara måste ju göras. Man måste få en ny blöja när man har bajsat, man måste borsta tänderna. Det som fungerar bäst just nu är att låtsas göra saker med olika gosedjur och dockor. Vill flickan inte byta blöja så går vi och sätter på en blöja på nallen istället, och vips har hon gått till badrummet själv och glömt bort att hon inte ville nyss. 

Även i andra situationer kan man avleda på liknande sätt. Tex idag ville dottern absolut stå på en stol och hjälpa mig med maten. Det gick inte, för ja hade varma saker där. Jag förslog att hon skulle sitta vid bordet och lägga pussel (vilket hon älskar) men det ville hon inte alls. Jag hämtade dockan och ett pussel och sa sen att dockan ville ha hjälp med pusslet. Sen satt dottern en lång stund och visade dockan hur man lägger pussel, och jag fick laga mat i fred. Det var som att hon egentligen ville lägga pussel men inte kunde gå med på det, dockan gav henne en ursäkt att göra det ändå.

Ja, här är en till som ser fram emot syskon i juni med skräckblandad förtjusning då jag har en 2,5-åring då, som redan nu vill ha myyyycket uppmärksamhet och gärna sitta i knät hela kvällen.

Hennes behov av "kan sälv" går upp och ner. En period var det hopplöst att få på henne ytterkläder på förskolan och jag var totalt genomsvettig av att strida för att komma iväg hem. Nu är det mer mornarna som gör mig tokig då hon ska ta på sig kläderna själv och drar iväg med dem till sovrummet. Visst hon fixar byxor och strumpor själv, men det vill ju till att hon börjar någon gång om vi ska hinna. Likadant är det evigt tjat innan hon kommer igång med overallen eller att jag får hjälpa till. Så jag känner igen det där med att bli galen med jämna mellanrum.

Det ska bli spännande att följa hur det blir när syskonen kommer ... 

Vi försökte avleda, hitta på alternativa lösningar, förklara osv för vår dotter vid hennes utvbrott utbrott sedan hon var 1 år. När hon var 2,5 märkte vi tydligt att det blir bara värre och värre.

Vi läste på en del böcker, och började bli "stenhårda" med henne, typ "in på rummet", använda uttryck som "jag vill att du tar på dig själv", och strunta i protester.

Nu har det blivit ENORMT mycket bättre! Inte bara det att hon blivit "lydigare", utan framförallt gladare och lugnare, mer avslappnad. Försöker inte hela tiden gå och styra och kontrollera allt och alla. 

Jag märkte skillnaden senad bara 4-5 månader tillbaka (hon är 3 år 6 månader). Så det tog typ ett halvår. Men man glädjer sig ändå att vi lyckades bryta detta, för att jag kan lätt föreställa mig hur hon kunde ha blivit som en bortkämd  fyra/fem/sexåring med järnvilja och nollsjälvkänsla!       

Det funkar bra för oss att "tävla mot klockan" för att snabba på på/och avklädningen! Vi sätter lärmet på 2 minuter, och sedan piper det högt! Dottern tycker att det är jätteroligt och vill verkligen hinna. Nu har hon även börjat med att säga själv att vi ska sätta klockan på "nittioen sekund!" - alltså, väljer tempot