Tack för alla era svar.
För att förtydliga: för lite drygt ett år sedan så försökte denna kille något liknande som mycket väl kunde ha resulterat i en våldtäkt. Det var då rektorn lovade att se till så att det inte händer igen. Men det gjorde det, och dessutom fullbordad.
Ska få träffa soc, polisen, allt går trögt. Min flicka är hemma, och han är i skolan som om ingenting har hänt. Hon förstår inte varför hon inte får gå men samtidigt säger hon att hon inte vill träffa honom för "det gjorde ont det han gjorde".
Jag är rädd att rektorn kommer att försöka slingra sig undan, när det uppenbarligen har brustit i tillsynen , de har haft för lite personal (en var sjuk och ingen vikarie).
Min dotter får också lära sig att säga nej, men hur ska det gå till? Hon är bara sån, naiv, lydig, rättrogen... Jag mår illa, har pratat med kurator på sjukhuset, det gör ont.
Klarar inte av att träffa de andra föräldrarna, har bett mamman till honom förra gången har gjorde något dumt att prata med honom. Han är rätt smart egentligen, detta hände inte var som helst utan i en annan del längre ifrån klassrummet där ingen kunde se dem.
Är mest rädd för att andra kommer att skratta: så ni har gjort DET ? och då ler min dotter för det gör hon när hon inte förstår och då skrattar de ännu mer. Och att skolan slätar över det hela eftersom båda är särskoleelever, men hon var faktiskt INTE med på det. Och hon kan varken skrika, fly, slå eller säga nej. Hon är alltid stel och står stilla. Hon gör som hon blir tillsagd, även om det kommer från en helt okänd person. Han hade aldrig kunnat göra detta med någon annan tjej från klassen, de vet vad som passar eller ej, de är verbala och kan ge svar på tal.
Och hur ska jag kunna lita på skolan igen? För jag har varnat dem att det inte är bra att de aldrig tar in vikarie, för 2 assistenter kan inte både undervisa och hålla koll på klassen.
En mamma tycker att det definitivt borde anmälas till skolinspektionen eller elevombudsmannen och krävas skådestånd pga bristande tillsyn.
Vi har fått en ung ganska oerfaren bitr.jurist. Få se hur det går.
Har pratat med rektorn och hon skulle försöka se till att det blir bättre bemanning. Det behövs absolut men någon som inte springer runt i alla klasser utan ÄR nära min dotter hela tiden, åtminstone under en övergångsperiod.
Är så trött, förtvivlad och ledsen. VIlken sorg. Det är inte bara att komma över detta utan att det inte händer IGEN.
Jag kommer aldrig att bli hel igen.
