Ensam med 2 små barn. Hur gör ni.

Jag är inte så mycket ensam och har inte så små barn längre. Men en gång var det så små och även om vi dela på mycket så hände det att man var ensam en länge period. Det jag kan säga att även jag blev så där frustrerad och vansinnig. Tror det är rätt vanligt för att inte säga normalt. Det som däremot (tror jag) inte är normalt är att man är ensam med så små barn. Jag är övertygad om att naturen i egentligen vill att vi ska bo i större familjer över generationerna. Vårt samhälle har liksom förstört den levnadsstilen. Mitt ända råd är att (om det går) ändå försöka hitta någon avlastning och annars stå ut. De blir större.

Min var 3,5 när lillasyster kom och min man reser mycket i jobbet.
Jag tycker det går riktigt bra, har inte heller någon familj i närheten...
Sänk kraven på allt! Vissa dagar är det okej att hänga framför Tvn alldeles för mycket. Halvfabrikat har ingen dött av ibland heller ;)
När pappa är borta sover treåringen med mej i dubbelsängen ;)
Jag planerar en aktivitet om dagen som treåringen älskar och så försöker vi gå ut en sväng. Har du möjlighet att gå till Öf? Går stora på dagis? :)

Jobbigt :( för vår del hade det inte fungerat att en reste mkt då våra barn inte sovit mkt alls. Dottern hade kolik mm. Jobbigt nog de kvällar min man jobbade eller långa dagar eftersom man var slut från natten. Vi hade/har ingen avlastning nära heller. Minsta föddes när mellan var 2 år och 8 mån och äldsta var då 7,5 år så han hjälpte mig en del. Om inte annat så den sociala biten 😉 Mitt råd? Lägg dig tidigt på kvällen, sov när du kan, planera och STÅ UT. Det har vi gjort. Det blir lättare fast man inte tror det. Nu när minsta snart är 3 år är det 90% roligt och 10% jobbigt istället för tvärtom och det är underbart 😊 lycka till!

★*☆ Stolt mamma till Philip 021128, Nova 070810 & Elliot 100426 ★*☆

Jag har 2 barn. 3 år och 15 mån. Min man jobbar inom offshore och är borta i 4 veckor i stöten så då är barnen och jag själva.
Det är SKITJOBBIGT ibland, särskilt när de blir sjuka eller sover dåligt (mina barn vaknar mycket på nätterna) känner också igen det där att 3-åringen gör sig liten och bråkar extra, men det går för att det måste gå. Jag säger som tidigare, ibland får man hänga hemma kolla för mycket på tv och äta nått som tar 5 min att fixa.
Mina bästa tips är annars planering och rutiner.
Se det som ett litet jobb/företag. Planera mat, kläder och aktiviteter. Försök hitta på saker i förväg att göra. Någon liten aktivitet varje dag och försök träffa någon annan vuxen. Det jag tycker är jobbigast är just bristen på vuxenkontakt och sällskap inte avlastning.

Jobbigt, men det kan gå att få till det riktigt bra! Vår lösning blev att köra schema, där alla tider skulle hållas +-15 min. Och lära de små raringarna att somna själva och inte vakna före man väcker dem.

Varit ensam med tre barn utan man alls. Det som funkade för mig är rutiner, planering och att vara principfast. När min 3-åring la sig på golvet i affären och skrek efter godis klev jag helt sonika förbi honom och fortsatte handla. Han kom ganska snart av sig. Och nu blir det inga fler bråk i affären....

Som någon skriver; se det lite som ett företag. Planera veckan innan vad ni ska göra, äta osv och se till att ni har maten hemma, pengar till aktiviteter, resor osv. Tryter kassan? Stanna då hemma, men googla på roliga innelekar och sätt sen fart att planera! Att ställa tre stolar efter varandra och leka buss kan vara jättekul!

Jag är ensam mån-tors varje vecka, då min man veckopendlar. Mina barn är 3 respektive 20 mån nu, och för oss funkar det oftast bra. Vad tycker du är jobbigast? Hos oss var absolut dagens värsta när båda skulle göras klara för att gå ut efter lunchen, då de sov middag i vagnen, vilket var bäss sättet för båda att somna. Stressen innan vi kom ut var jobbig, trots att jag förberedde. Minsta var jättetrött och bara grät, medan stora bara skulle det ena och det andra stället för att kläs på. Alla tre var oftast upprörda, men till slut kom jag fram till att det fick jag acceptera, att det lev gråt och skrik, den lilla stunden. Nu är det mycket lättare. Är kanske treåringen avundsjuk på syskonet? Stör bebisen syskonet på natten? Hur sover ni?

Tack för alla tips !!!

Det jag tycker är jobbigt är att jag inte kan vara på 2 ställen samtidigt. Det är alltid något barn som skriker. Då får jag onda blickar omkring mig.

Det som är dumt från min sida ... Det är att jag tror att 3 åringen klarar av mer. Jag blir så trött på att vara betjänt . Han är ochså ett barn men jag har större förväntningar på honom.

Eller som när jag har köpt kakor till honom. Jag sa till honom ( öppna inte förpackningen) så gör han det i alla fall. Så att nästan alla kakor ramlar ut. Omgivning stirrar på mig. En person kommer fram och säger till mig att jag måste ta hand om kakorna.

3 åringen är mycket jag . Jag. Men han älskar sin syster. I bland vill han vara väldigt mycket baby.

Nätterna är sisådär .... I blad är jag uppe med den lilla till 8.00 på morgonen.

Mest frustrerad blir jag på min man tror jag.... Han kan känna sig trött och gå och lägga sig kl 8. Då står jag där med 2 otrötta små barn. Känns som jag driver ett hotell eftersom han inte hjälper till med någonting . Det är nog det som tar slut på mig. Att jag får göra allt skälv även om min man är hemma eller inte.

Min man är också källstrött, oftst, men han får allt hålla sg vaken till åtminstone ett barn sover, och det blir han som får gå upp tidigt med barnen om jag vill hinna sova. Jag antar att din man, liksom min är trött av allt resande, men jag tycker ändå att den som får sova ostört flera nätter i veckan får ställa upp och låta den som blir störd varje natt sova ut iblad också. Men när går egentligen din treåring och lägger sig? Hur gör du med nattningen? Här nattas båda samtidigt nu, med varierande resultat.

Vi separerade när döttrarna var 2,5 år resp 4 månader och visst var det jobbigt och är det fortfarande trots att barnen är mycket större och har fått yngre syskon med en annan pappa.
Jag tror också att det är "normalt", det är meningen att småbarnsåren ska vara tuffa, dock så blir det bättre eller så byts de ut mot andra "jobbigheter" när barnen blir äldre.
Det ÄR tufft att vara förälder, har man inte den insikten innan man skaffar barn så får man ett bryskt uppvaknande men man kan ALDRIG någonsin förbereda sig för vad som komma skall, det är bara att bita ihop och rida ut stormen.

Fast nej, bara för att det funkar för en del betyder inte det att det funkar för alla.

Har man mer krävande barn eller som i TS fall inte sover på nätterna funkar det inte.

Vad säger din man TS? Hur bestämde ni innan ni skaffade det minsta barnet? Det är inte bara ditt ansvar att få det att funka och om hans jobb inte funkar för familjen så får han ju börja leta annat jobb.  

Du kan väl låta 3-åringen somna om i din säng när han vaknar på natten. Kanske bra att behålla rutinen att han somnar i sin säng om det är så ni vill ha det.

Som de andra sagt är det bra att planera in en aktivitet på morgonen och en på eftermiddagen. Gå gärna till en plats där det finns andra barn i det stora barnets ålder.. Den lilla kan ju sova i vagnen eller sitta i en bärsele. Förvänta dig INTE att treåringen ska vara stor på något sätt.

Försök hitta tid då du är mer fokuserad på det stora barnet - inte sitta med bebisen hela tiden...babysitter funkar ju bra. Man kan ju sjunga och leka med den stora och den lilla tittar på.

Vet inte om det stora barnet går på dagis men det är ju värdefulla timmar då du och bebisen kan ta det lugnt.

När mannen kommer hem är det ju självklart att du får sova ut! Får man sova är det mycket lättare att härda ut förstås.

Hej! Jag är i en liknande situation med att vara själv i veckorna! Fick tvillingar feb-12, sen har jag även 2 söner på 2 o 4 år! Är glad att jag överlevt första året... Har varit o är fruktansvärt kämpigt att få allt att gå runt! Pojkarna har kommit i kläm då jag inte haft tid med dem ( Tjejerna kräver min uppmärksamhet hela tiden! De har varit mkt sjuka, så har gråtit mig genom nätterna då båda skriker samtidigt o även väcker dem andra! Önskar så att min sambo hade ett annat jobb! Försöker tänka positivt att det blir lättare. Snart är våren här, ett tips va ute med barnen, oftast går allt lättare då, massa frisk luft o göra av med energi, så blir mina barn lugnare iallafall. Jag har tagit dagarna som de kommit, vissa dagar flöt på bättre än andra! I början nattade jag barnen genom att åka bil, funkade inte annars, ensam med 4 små barn