Mammor till Aspergare - se hit :) !

hej! Eftersom din sons symptom kom så plötsligt för två år sedan så tycker jag att du ska läsa den här informationen om PANDAS - en streptockock orsakad sjukdom som kan ge neuropsykiatriska problem. Ny, relativt okänd diagnos i Sverige, men högst verklig och den behandlas bla med antibiotika: www.pandasinfo.se

Inte vad du frågade efter, och det är ju inte alls säkert att det stämmer in på din son, men värt att kolla upp.  Det finns ett test man kan ta (blod och plasma tror jag) för att ta reda på om man har pandas.

Hej! Vill bara skicka en styrkekram från en annan mamma som har det tufft.....hinner inte skriva så mycket nu för jag ska på läkartid nu för att bli sjukskriven(förhoppningsvis) för utbrändhet o stress av samma anledning som dej, ett barn med adhd(men väntar på ny utredning för asperger). Livet har varit så tuff o med sån kamp med skola, bup, vill inte äta, vill inget göra och detta har bara blivit värre..... jag orkar inte med fler utbrott osv. 
Skriver mer sen men förstår hur du har det. (Jag har ett barn till o 2 bonusar).

Kramar så länge o håll tummarna för att jag blir sjukskriven nu! 

Å, hoppas du fick bli sjukskriven!!! Berätta gärna mer om du vill o orkar!

Jag har oxå två bonusar här plus en hos sin mamma, så vi är åtta i familjen till vardags. Fast bonusarna går i gymnasiet o hjälper till en del, men de producerar mkt tvätt och disk o äter o duschar jämt ;)

Kram!

Här är en till utmattad aspergermamma.... Tyvärr! Det tar kål på en att alltid övertala, förhandla, motivera och bita ihop...

Min son är snart 5 och utredningen är helt klar om 2 veckor.

Ja, vad händer sen??? Blir det bättre? Ovisshet är fruktansvärt!
Kommer vi få träffa fler föräldrar i samma sits, kan vi få ekonomisk hjälp som kompenserar brist på tid?
Kan vi få träffa fler barn som är som vårt och som han kan trivas ihop med?
Allt bara snurrar i huvudet.

Mest av allt känner jag för att fly... . Typ åka bort en hel helg själv eller med 5 andra utbrända mammor. Tycka synd om sig själv och andra, dricka vin och dela problem... Ja det vore fint. Men som den "perfekta" mamman man är, skulle jag aldrig kunna med att lämna familjen i sticket..

Sorry om jag snor tråden, det var inte meningen... Men jag förstår ända in i hjärtat hur du mår och känner.. Helt slut!
Försök att vila och stänga av när du kan. Och känn efter vad du faktiskt mår bra av.. Ta hand om dig!

Hej! Jag vill bara ingjuta lite hopp till er alla som kämpar med era aspisar. Min dotter slogs, rymde etc etc i 6-års. Det var krismöten, utredningar och ett evigt kämpande för att hon skulle få resurs då hon började skolan. Nu 2 år senare är hon världens lättsammaste gulligaste unge! Skolan är lite ställda eftersom skillnaden är så stor. Numera behöver hon inget särskilt stöd mer än att hon går i spec grupp i svenska och matte för att få det lite lugnare men det finns inga egentliga problem längre. Hon är fortfarande lite egen, asocial och aspig men ändå omtyckt av dom flesta och väldigt positiv och rolig. Jag nyper mig i armen ibland och är hela tiden beredd på en helomvänding, men just nu är allt underbart! Så allt kan ändras till det bättre när man minst anar det!

Heeej! jag blev sjukskriven men vet ju inte om FK godkänner. Men jag får hoppas det. Annars kanske nån här har tips på hur man gör då. 
Hör ju att andra mammor här har det superjobbigt oxå. Styrkekramar till er!
Jag skulle oxå vilja försvinna bort och släppa allt ansvar för ett tag. Jag känner mig så dränerad på energi då varje dag är en kamp.....
vad har ni andra för må-bra-tips? 

Kanske försöka få tid att vars själv med dun lille kille. En heldag där du kan följa honom och göra det han tycker är roligt?!
För dig själv: Ta ett långt bad med bra musik till och lite tända ljus. Låter som en klyscha, men det funkade för mig idag! Jag badade med min 3-åring som inte har AS och så hade sonen pappa-tid!

Hej!
Min dotter är tio och är under utredning men om det kommer att falla under asperger/högfungerande autism eller adhd/add vet jag inte. Hon är liksom någonstans på gränsen där. Jag känner igen en hel del av det du beskriver. Det är en evig kamp och när det är lugna perioder, som det kan vara här hemma, så är det ändå en kamp, om du förstår hur jag menar. Det är som att jag liksom har vant mig så vid att hålla på och hitta lösningar och att förhålla mig till svårigheter att jag inte längre märker det lika mycket ifall det inte är som det är när det är som värst. När det är lugnt är det "bara" en balansgång, lite av en strypkänsla eftersom hon är extremt bunden till mig och liksom kryper innanför min hud mentalt. Det är påminnelser, gränser, starka känsloutbrott och många missförstånd. Men det är också många intressanta samtal om tillexempel politik och mänskliga rättigheter... När det är som värst är det utbrott i många timmar, tre timmar sömn per natt och skolfrånvaro. I perioder har jag varit helt fullständigt slut och sjukskriven. I dag känner jag mig starkare och har mer ork, men nu vabbar jag också på 50% för att jag måste vara hemma innan och efter hennes skola.  

Min bonusson har Asperger och det är tufft i perioder. Nu är han 16 och för ett år sen fick han depression pga D- vitaminbrist. Fick medicin och det har blivit bättre.

Vill inte skrämma dig och det ser olika ut. Men ta stöd av Bup och andra föräldrar.

Skönt att höra att man inte är ensam....
"Innerlig", såg att du vabbar 50 % för att vara hemma med din dotter. Det skulle jag oxå behöva sen efter sjukskrivning. Min son vägrar fritids o klarar sig inte hemma själv före o efter skola. Just nu är det ännu en vakenkväll o kanske natt....tur att jag kan sova en stund imorgon då barnen är i förskola o skola.  Har ni nåt tips på att få ett barn att sova. Tycker bara det blir värre o värre med sömnen för sonen. Svårt att orka med skolan då. Vi har samma rutiner varje kväll men han kommer aldrig till ro..
Ja, ville bara skriva lite.
Kram till alla tappra mammor!!