Hemsk 6 åring

Nope tack o lov inte.. har en på 6,5. Får man fråga vad som händer när han beter sig så mot dig? För här hade jag blivit totalt vansinnig kan jag säga. Hon får visst bli arg men kalla oss sådana ord har aldrig hänt vad jag kan minnas. Låter rätt extremt i mina öron.

Barnen har en jobbig fas där nån gång, lilla tonåren brukar det kallas. Bara att möta upp, ägna tid och förstås sätta gränser, prata om o om igen...

Visst är 6-års den lilla tonåren men att få utbrott och skrika och härja kan man väl ta till en viss gräns.
Däremot att ens barn kallar en för jävla idiot eller att man är dum i huvudet det accepterar jag inte ens från mina tonåringar!  
Det måste finnas en gräns vad som accepteras och inte, den gränsen sätter du som förälder. Dum i huvudet och idiot kommer övergå till f***a och h**a tillsammans med jävlar och helvete mm, någonstans måste man sätta ner foten och markera att det inte är ok.

Som andra har sagt; markera, markera, markera.

Jag har själv ett barn som senare fick diagnosen ADHD, han hade mycket vilda tendenser (dock är det värsta han någonsin sagt till mig att "mamma är dum", inga verbala eller fysiska attacker alltså). Det gällde att sätta tydliga, klara gränser och följa upp omedelbart. En varning - sedan konsekvens. Alltid.

Ja vad händer när han beter sig sådär ?
Vi har en stol i hallen och där hamnar han i 6 minuter, efter två varningar.

Är man ute bland folk, eller tex påväg till skolan så vet jag inte hur man ska göra,
Jag har även kört på data och tvförbud..

Har ni provat något annat än bestraffningar? Min unge har aldrig blivit bestraffad och beter sig inte för jävligt. Säger ju inte att det måste bero på det, men jag tror stenhårt på astrid lindgren; ge barnen kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv. Pratar ni med barnet? Spenderar tid ihop? Leker en stund utan att göra en massa annat under tiden? Förklarar VARFÖR han inte ska bete sig så och hur du önskar att han ska bete sig istället? 

6 åringar brukar ha perioder av sånt där som någon sa innan. Min son hade nån kortare period av ilska för ett halvår sedan men inte på långa vägar så som du beskriver. Min 6 åring kan svära men inte ÅT nån. Han kan bli ledsen o arg men då börjar han oftast gråta. Har knappt hört honom skrika nån gång åt någon.

Jag har aldrig kört med bestraffningar och aldrig ens skrikit åt honom (kanske hänt 10 ggr på hans 6 åringa liv) utan försöker prata med honom. Jag tror mer på det än att skrika och gasta. Visst att man inte accepterar att barnet svär åt en men jag tror ändå inte på att föra ett jävla liv själv om det heller för då är man ju minst lika dålig som barnet. Nä, jag tror på att prata med barnet och förklara istället när barnet lugnat ner sig... 

Vår smarta, snälla, resonabla, vänliga son var plötsligt ett monster i ett halvår när han var sex. Fy så jobbigt det var. Humörsvängningar, totalt egofixerad, tjurig, trött och fick raseriutbrott. En liten dramaqueen blev han plötsligt också. 

Det var så jobbigt för honom, och för oss. Han grät och tyckte inte att han klarade något och allt hände honom.

Vad vi gjorde? Vi skällde ju tillbaka när tålamodet tröt (funkade dåligt) och vi försökte resonera, visa, förklara, etc. Det som fungerade bäst var att gå igenom konflikter i efterhand - vad hände och varför och hur gör vi nästa gång - och att försöka se och förebygga ilskeanfallen. Vi försökte göra allting förutsägbart och förberedde honom på allt som skulle hända. Vi såg till att göra kul saker ihop. 

Jag fattar inte grejen med straff av typen sitta på en stol. Vad lär man sig av det? Det enda vi har straffat ungen med är att vi andra också blir arga och då blir det inte kul. Det han har lärt sig något av är när vi har övat på konflikthantering.

Det gick över. 

Välkommen till lilla tonåren! Ett tips googla om 6årstrots och lilla tonåren! Kommer hjälpa och få dig att förstå mkt varför dom beteer sig på olika sätt )
Har en likadan hemma, var som att få fel unge på dagis

Japp, vår 6-åring är också hemsk. Han säger inga fula ord, men han skriker, gnäller och bråkar från morgon till kväll. Bråkar han inte med oss föräldrar, så är det med syskonen. Jag kan inte minnas att de 2 äldre var fullt så här... påfrestande. Men det kanske bara beror på att 6-åringen alltid haft en imponerande röstresurs.

Hoppas det lugnar sig snart...