Umgänge med en förälder som barnet inte har bra kontakt med

Om det vore mitt barn skulle jag:

Prata med pappan och försöka få en bild av hurbseriöst och genomtänkt det hela var.

Prata med barnet och se hur han förhöll sig tull det hela och hur han skulle vilja lägga upp umgänget

Presentera barnets förslag för pappan samt mina ideer

Boka ett möte med pappan ich familjerätten och försöka få fram en bra överensKommeöse om umgänge.

Jag skulle verkligen inte sätta

mig på tvären på något sätt utan jag skulle aktivt medverka till att försöka bygga upp en bra relation mellan barn och pappa. Jag skulle dock inte frivilligt gå med på omedelbar vh- boende för en motvillig tioåring hos en pappa som han inte känner och som han kanske dessutom känner sig sviken av.

Vad barnet känner och upplever måste ju vara det centrala. Om man inte utgår från barnets behov är det nog svårt att bygga upp en bra relation.

Det är inte så lätt att boka ett möte med familjerätten när man bor 60 mil från varandra.

Och hur ska man lägga upp umgänget?
Kommer ju inte låta mitt barn övernatta hos någon han knappt känner på en gång.
Det är ingen dagstur precis, utan ca 5 timmars tågresa bara dit...

Jag har alltid sagt att han gärna får komma ner hit till oss och träffa sin son, men han får inte bo hos mig. Detta har han dock inte varit intresserad av, får han inte bo hos oss kan det kvitta.
Jag har väl inga som helst skyldigheter att ordna uppehälle hos mitt gamla ex hemma hos mig?
Det skulle kännas ytterst obehagligt att ha honom här. 

Ring familjerätten och prata med dem.
De har stor erfarenhet av trilskande föräldrar.

Pojken har ju sin handbollsträning/matcher och kommer förmodligen vara måttligt intresserad av att resa 120 mil varannan helg för att träffa en pappa som aldrig brytt sig. Ett problem för pojken är ju att han i så fall lika gärna kan ge upp handbollen då han aldrig kommer bli tillräckligt bra för att platsa i lag när han blir äldre. Tyvärr ser det ut så inom alla idrotter - missar du träning/match vh så kan du bara spela kvar (i bästa fall) om du ser det som motion.

För mig låter det vettigare att umgänget i framtiden blir på skollov och att det nu först är så att pappan kommer till er hemstad för att lära känna sin son. Hur pappan finansierar det är ju hans problem. Han kan absolut inte kräva att han ska bo hos er.      

Alla sympatier till dig, TS.

Du och din son har ett väl fungerande liv tillsammans och nu helt plötsligt har en person som i princip inte bidragit med något annat än att han "donerat" spermier rätt att klampa in i era liv och röra till allt.

Det heter att barnet ska ha rätt till sina föräldrar men i detta fall är det, som så ofta, bara tal om förälderns rätt till sitt barn. 

Jag håller med "mmma" - det är för j-gt att föräldrar inte tar hänsyn till sina barns fritidsintressen och tvingar dem att sluta med sina aktiviteter bara för att föräldern ansett sig behöva flytta långt bort. Har man barn så stannar man kvar i närheten oavsett vad. Är man inte beredd på det så får man låta bli att skaffa barn alternativt inse att kontakten med barnet får ske på barnets villkor.   

  

Sonen har tyckt att pappa varit "snäll" eftersom han skickat dyra presenter ibland, och jag har aldrig talat illa om hans pappa på något sätt. 

Jag har frågat sonen om han vill åka till sin pappa varannan helg, och han svarade att det vill han absolut inte!
Han tyckte det räckte med två gånger om året, men sova över där vill han inte.
Inte så konstigt, då han de senaste fyra åren bara träffat sin pappa sammanlagt fem timmar. 
 

Som jag förstår det så har du ensam vårdnad?

Isf så ska du se till att sätta dig i förarsätet genast och ta över kontrollen. Han har inget att komma med i dagsläget och att tingsrätten skulle dömma till hans fördel efter 10 år är ganska osannolikt.

Om jag vore du så skulle jag direkt ta kontakt med familjerätten och boka upp samtal så att ni får hjälp av en tredje part att lägga upp detta på bästa sätt.

Det viktigaste är att inte låta honom skrämma dig eller tvinga barnet till något.

Han får ju komma till familjerätten i din kommun i så fall. Likaså får han komma till er ort för att träffa barnet till att börja med. Naturligtvis har du ingen skyldighet att låta honom bo i ditt hem. Du ska stötta ditt barn i kontakten med pappan med det ska ske utifrån barnets behov pch inte utifrån pappans. Att åka 60 mil bort och sova hos någon man inte känner mot sin vIlja är knappast för barnets bästa. Du ska samarbeta inte följa pappans minsta nyck. Båda måste ju samarbeta och pappan är ju skyldig att ta hänsyn till barnets behov i umgänget.

Ja, jag har ensam vårdnad.

Han kommer inte komma hit på något möte på familjerätten, utan han har tänkt ta det direkt till tingsrätten, säger han. 

Tycker det är upp till pappan att bjuda till eftersom han varit frånvarande och ointresserad så många år. 

Han får väl åka till din stad i början och bygga upp kontakten och bevisa att det inte bara är någon tillfällig idé från hans sida och att han verkligen är ren från drogerna.

Jag skulle INTE skicka iväg mitt barn till någon med det förflutna innan jag kände mig säker på att han verkligen slutat med allt vad droger heter.

Han förväntar sig alltså att sonen ska åka och träffa honom ensam en hel helg utan att ha träffat honom på flera år? Alltså jag skulle kontakta familjerätten för att be om råd samt ta fram ett förslag på umgänge efter barnets önskemål och behov. Så att det finns dokumenterat att du är villig att samarbeta och inte motverkar pappan. I övrigt skulle jag invänta hans agerande. Jag skulle som sagt inte frivilligt släppa iväg min motvilliga tioårig till en för honom främmande person 60 mil bort. Om det är pappans enda bud på umgänge är det väl bara att avvakta en eventuell stämning. Har svårt att se annat än att även tingsrätten rekommenderar en upptrappning av umgänget Eller att de skulle ge delad vårdnad till någon som vägrar samarbeta utifrån barnets bästa. Men jag har ingen erfarenhet av såna domar, men det låter konstigt. I alla fall finns det ju ingen vits att tvinga pojken till något han inte vill förrän en dom finns.

Jag tycker ändå att du ska kontakta familjerätten hos dig och förklara läget och att du är villig att samarbeta och att du är positiv till en framtida relation mellan fadern och sonen. Erbjud honom, skriftligt, att hälsa på hos er och träffa sonen. Spara all kontakt ni har med varandra och försök se till att han skriver mail eller sms istället för att ni pratar på telefon. Inget av detta har något bevisvärde i rätten men det styrker din sak genom att visa att du är villig att samarbeta och han inte är det.

Väljer han då att gå direkt till tingsrätten så är sannolikheten stor att han förlorar. Er son är dessutom  år och har ganska myclet att själv säga till om.