Vägen tillbaka från ingen lust
Jag har varit mer eller mindre lustlös de senaste fem åren och vill veta om någon känner igen sig i min berättelse. Jag är en 50-årig kvinna i ett längre förhållande med en man jag älskar.
Det var så ovanligt för mig att inte känna lust att jag faktiskt inte fattade själv att något saknades i början. När vi först träffades var det så otroligt bra och skönt. När det gått ett par år brukar ju sex bli mer slentrianmässigt men inte ens när det svajade i vårt förhållande hade vi sex mer sällan och aldrig dålig sex.
Sedan gick det utför. Jag kände egentligen ingen lust och gjorde som många andra, skyllde på att jag var trött, att jag var äldre och kanske inte hade samma behov längre och att det i långa förhållanden alltid finns svackor. Vi hade sex ändå och i början tyckte jag inte att det gjorde så mycket att jag inte kom för jag njöt ända av beröringen.
För min sambo var det nog inte lika kul. Han märkte att det saknades glöd och började känna sig oälskad. Jag förstår nu i efterskott att jag inte gav utan faktiskt bara tog eller kanske bara tog emot. Samtidigt var jag i så stort behov av kramar att jag passade på att tjyva dem i sängen.
Han började bråka om att det alltid var han som tog initiativet till sex och jag försökte besvara hans pikar och anklagelser med förklaringar som jag själv trodde på då. Men jag visste ju faktiskt inte riktigt varför det blivit som det blivit. Ju mer han tog initiativ, desto mer låste det sig för mig. Till slut hade jag ren och skär prestationsångest.
Jag blev rädd för "frågan om sex" samtidigt som jag var livrädd för att bli lämnad på grund av ett sexlöst förhållande. Jag mådde så dåligt att jag inte vågade prata med honom, eller någon annan om det. Till slut tog jag ändå upp en fråga om han kunde tänka sig ett förhållande utan sex och det kunde han.
Nu efter ett år helt utan sex och onani har jag börjat vakna till liv igen. Jag är inte lika lättänd som jag varit och jag tänker inte på sex ofta men det händer att jag blir kåt. Bara det är underbart. Varje gång känns som om jag vunnit på lotteri. Jag har börjat onanera igen och till slut tagit mod till mig och frågat sambon om han vågar sig på att försöka ha sex igen med mig.
Jag kan inte garantera att det fungerar och vet inte om sexlusten försvinner igen eller om den är här för att stanna och han funderar på vad han vill.
För att få svar på alla frågor jag hade till mig själv och som jag inte hade svar på skrev jag ett långt brev till mig själv. Där kunde jag läsa mig till att relationsproblem blandat med en depression hos mig antagligen var det som tog kål på min lust. Jag skriver antagligen för man ska inte psykoanalysera sig själv.
Känner du igen dig? Kan du ge mig några goda råd på vägen tillbaka till ett sexliv, antingen med mig själv eller min sambo.