• Aprilia77

    Amma eller inte när det inte har fungerat tidigare...?!

    Väntar mitt tredje barn, BF om tre veckor. Tänker, tänker och tänker på hur jag ska göra med amningen den här gången. Med de två andra har det inte funkat alls, försökte med första någon månad, blev heldeppig på köpet och det kändes som en enorm befrielse när jag beslutade mig för släppa amningen. Med tvåan gav jag upp redan efter några dagar. Har funkat fint med flaskmatning även om min sista fick lite ont i magen (kanske hon hade fått av amning också) men det värsta är DET DÅLIGA SAMVETET. Skulle kännas fel att inte lägga en nyförlöst till bröstet...

    Någon som känner igen sig? Råd? Tips?

  • Svar på tråden Amma eller inte när det inte har fungerat tidigare...?!
  • LivetSomSofia

    Jag känner samma. Har mycket längre kvar till BF än vad du har men med min första så funkade de inte alls och som du så blev jag heldeppig och kände en himla lättnad när det bara var flaska för gällde. 
    Men jag tror inte att jag ens kommer att försöka nästa gång för att JAG måste må bra också för annars mår inte bebis bra.! 

  • cloudberry79

    Jag kunde inte amma ettan och det var en lättnad i sig att kunna sluta kämpa och ge barnet mat. Med tvåan var jag mycket mer påläst om amning och visste vilka hinder jag skulle ha och hur man kan ta sig ur dem, så henne har jag helammat sedan start. Vi har haft problem vid tillväxtperioder och det har varit svårt att få henne att gå upp i vikt i början, men sen släppte det vid ungefär två månaders ålder och sedan dess har det varit en fröjd att amma henne. Hon är drygt sju månader och nu kan jag tänka mig att amma i flera år, jag som inte trodde jag skulle amma alls... Har haft superstort stöd från Amningshjälpen på Facebook, annars hade jag inte fixat det!


    (M)amma till V -07 och E -12
  • WPmamman

    Kämpat med de två äldsta och det fungerade inte. Med nummer tre fixa vi hem ersättning innan och jag skulle ge det ett försök. Men krånglar det tänkte jag inte kämpa och krångla. Det lustiga är att det har fungerat felfritt i nio veckornu bara för att vi förberedde att det kanske inte skulle fungera.


  • Aprilia77
    LivetSomSofia skrev 2013-02-21 13:13:30 följande:
    Jag känner samma. Har mycket längre kvar till BF än vad du har men med min första så funkade de inte alls och som du så blev jag heldeppig och kände en himla lättnad när det bara var flaska för gällde. 
    Men jag tror inte att jag ens kommer att försöka nästa gång för att JAG måste må bra också för annars mår inte bebis bra.! 
    Tack för svar! Ja, det är lite så jag känner också, att det viktigaste är att alla mår bra. Men jag kan inte undgå att känna mig lite sämre som mamma om jag tar beslutet att inte ens försöka...
  • Tezz11
    WPmamman skrev 2013-02-21 13:19:49 följande:
    Kämpat med de två äldsta och det fungerade inte. Med nummer tre fixa vi hem ersättning innan och jag skulle ge det ett försök. Men krånglar det tänkte jag inte kämpa och krångla. Det lustiga är att det har fungerat felfritt i nio veckornu bara för att vi förberedde att det kanske inte skulle fungera.
    Precis så tänker jag göra, funkade inte heller med första men vill nog ändå försöka med nästa. Men tänker inte känna samma press att det ska funka och få dåligt samvete i fall det inte gör det och vi väljer flaska. Men tänker nog ändå delamma även om det funkar, för att kunna nyttja lite fördelar som man upptäckte sist med flaskan, avlastningen bl a .. 

    Någon som vet hur det funkar att delamma från början? 
  • c89

    Mår man verkligen dåligt av det så är det naturligtvis bäst att låta bli. En glad mamma är en bra mamma. Samtidigt som det ÄR bäst för barnet att ammas, så länge mamman kan klara av det.

    Jag ville otroligt gärna amma och tyckte det funkade bra men vår son gick ner mer och mer i vikt (vände på BB först) så vi fick börja komplettera med ersättning då han förvisso stannade i vikt och/eller gick upp typ 40g på en vecka, men samtidigt fick han fruktansvärt ont i magen, kräktes om möjligt ännu mer och började rata brösten. Slutligen kom vi fram till att han är allergisk mot mjölkprotein efter att ha bytt BVC-sköterska där den första propsade på att han var hungrig, att vi skulle hälla i honom ännu mer lactulos, att bebisar kräks osv till en annan som LYSSNADE.
    Tyvärr var det redan för sent för att fortsätta amma eftersom att han var tvungen att vända i vikt och han redan börjat rata brösten så mycket så att mjölken börjat sina.

    Nästa barn ska jag stå på mig från början, läsa på mer om amning, ev. komplikationer och banne mig få det att fungera!
    Men, det är ju barnet som styr... 

  • Höstvind

    Med mitt första barn hade jag knappt nån mjölk. Fick först amma honom o sen direkt efter ge ersättning. Höll på så i sex månader, då slutade jag amma.

    Trodde det skulle bli samma med andra barnet, men inte! Hade mycket mer mjölk o helammade honom tills han var 7 månader o sen delammade jag honom tills han var 8 1/2 mån. Vet inte om 2an hade bättre sugteknik, jag kanske var mer erfaren o lugnare eller vad det berodde på.

    Hur som helst tror jag det är olika med olika barn o kvinnor, ibland funkar amningen och ibland inte. Om amningen inte funkar, ge ersättning. Bebisen mår finfint av det också!

    Lycka till ts!

  • By Starlight

    Min första försökte jag desperat amma. Hon sög som en galning men kunde inte greppa rätt hur jag än hjälpte och fixade. Till slut blödde mina vårtor..det blev äckliga sår...Jag började pumpa istället med en pump jag hyrde från bvc för dyra pengar. Detta resulterade i att mina bröst började producera tokmassa mjölk och jag fick stockningar som resulterade i 40 graders feber och akutenbesök...Sedan fick jag nån slags svampinfektion...Alltså det var en never ending story. Men jag kunde inte ge upp eftersom ALLA bara predikade om hur bra det var med bröstmjölk.

    Jag grät grät grät och kunde inte njuta av min dotter första 2,5 månaderna. När jag till slut tog beslutet om att SLUTA fick jag tjata mej till piller som stoppade upp mjölken.
    Sedan kunde jag ANDAS igen...och njuta tillsammans med min sambo. För detta var ju oerhört jobbigt även för min sambo både känslomässigt och ja..på alla vis. Han fick springa på apoteket ock köpa salvor..hjälpmedel..mer salvor..oavbrutet. Vi lade tusenlappar på det där..plus pumpen. Och inget funkade.
     Min dotter mår bra idag som 3åring..Hon hade ganska mkt magproblem som bebis..Men det har hon även nu. Det handlar inte om amningen vet jag. Har alltid följt den berömda kurvan..heh..och ja..utvecklats som hon ska.

    Jag VÅGAR INTE amma mitt nästa barn. VILL INTE ens ge det en chans. Jag vill ha de där pillerna som stoppar upp mjölken direkt på förlossningen. Jag vill inte gråta och vilja dö mitt barns första tid i livet. För SÅ hemskt var det. Jag sa till min sambo att om inte Ellen fanns hade jag velat dö. Så ont och så mkt ångest hade jag för amningen...och för att ingen gav mej stöd att sluta.

    Kanske kommer det kännas ledsamt att inte lägga barnet vid bröstet som nyfött. Men jag tror och hoppas jag kommer få stöd och tips på hur man kan göra istället. 

    Näpp..nummer två får ersättning. PUNKT.       


    Älskade Ellen född 16 nov 2009
  • webby

    Jag kunde inte heller amma min första, blödde som en tok och fick hemska sår, pumpade ett tag men fick kasta den lilla  mjölken som kom då de var mer blod och sårskorpor än mat. andra barnet ammade jag inte alls, fick piller direkt på bb.  

  • Aprilia77

    TACK för alla fina svar och för att ni delar med er av era erfarenheter! Jag har läst och tagit till mig. Nu känner jag att jag kanske ändå ska ge det en chans. Mitt största problem har varit att jag fått tokont i bröstvårtorna, de blev variga och blodiga och amningen gjorde ondare än själva förlossningen. Har tänkt på om jag kanske ska testa amningsnapp redan för början... har någon gjort det? Funkar det?

Svar på tråden Amma eller inte när det inte har fungerat tidigare...?!