Människan är det enda djur som lägger sin unge under ett träd och sedan går och lägger sig under ett annat.

Jag har också svårt att förstå det, men folk måste ju göra det som passar dem bäst.

Jag tycker också att det strider mot naturens gång att inte samsova. Bebisen har legat i magen under 9 mån och sen ska den plötsligt sova själv.

Vi har samsovit och jag gör det gärna men det funkar inte längre. Ligger vi alla i samma säng får ingen av oss nån sömn pga att sonen far runt som en tetting. I sin egen säng ligger han still och vi får alla sova...

Men sen är ju frågan hur länge man ska samsova, min dotter är ca 4 månader bara så än så länge känns det för tidigt.

I början , fine om man ammar men jag samsover inte till vilket pris som helst. För att jag ska fungera och få sömn jag behöver så sover jag gärna själv. Nu är min dotter snart två men det händer att hon kommer in till oss och då får hon såklart sova hos oss. Likadant om hon ropar på oss på natten så kommer en av oss över. Men att sova i samma säng år ut och år in, nejtack.

Självklart gör man det som passar bäst för famijen, och viftande ungar är inget kul på nätterna så visst vill man helst att de ska sova i egen säng. Men personligen tycker jag det är fel när man till varje pris ska "tvinga" barnet att sova i egen säng när de allra helst vill ha närhet hos sina föräldrar. 
Vår son är 18 månader och jag ser inte att han kommer vilja sova i egen säng de närmaste året. Det får bli när det blir. Jag hoppas bara han sover i egen säng när han är typ 15 bast  

Säga vad man vill om det men människan är också det enda djur som lagar sin mat, tvättar sig med tvål, åker på semester, pratar med varandra och reflekterar över sin existens.

Mina barn sov bäst i sin egen säng från början. De kom aldrig till ro, när vi försökte samsova med dem. 

När de blev äldre, ändrades det. Första barnet började sova hos oss, när han var 2 år och andra barnet när han var 1 år. Idag är de 6 år resp 3 år och det händer inte sällan att båda sover hos oss.