Hjälp - familjeproblem.

Hej! Tänkte göra det här så kortfattat och förståeligt som möjligt.

Jag har varit tillsammans med min sambo i 10 år drygt och senaste åren har det blivit lite konflikter med mina föräldrar och min sambo som inte kommit jättebra överrens. De har inte förstått sig på min sambo och antagit massor av saker om min sambo som inte stämmer för att de inte kunnat greppa hur min sambo är som person. Allt kulminerade nu i höstas genom att min far sa en dum kommentar som sårade min sambo och min sambo orkade inte bråka med dem och gick iväg. (vi har även haft ett jobbigt år i övrigt och orkar inte mer problem) När jag sedan skulle förklara för dem att de betett sig dumt gick de på mig framför mina barn som självklart blev rädda och ledsna.

Min far skyller dessutom allt på mig att det var jag som startade diskussion fast det inte var det. Jag har en tendens att få skulden för det mesta av mina föräldrar - mitt storasyskon däremot kommer undan med allt och har blivit daltad och ompysslad hela livet och aldrig behövt ta några konsekvenser för sitt handlande.  Till saken hör att helt plötsligt väljer mitt syskon också att börja skälla på mig också tillsammans med mina föräldrar framför mina barn när jag som sagt försöker förklara för dem att de gjort fel och sårat och då börjar mitt syskon kalla mig det ena och säga att jag inte är dennes syskon längre och måla ut min sambo som djävulen själv.  Jag och barnen går undan tillfälligt och jag och min sambo diskuterar och beslutar oss att åka hem istället för att stanna hela veckan ut för att 1. mina föräldrar kommer inte inse att de är de som behöver be om ursäkt och vi kan inte låtsas att allt är okej när det inte är det 2. våra barn ska inte behöva vistas i en miljö där de inte kan vara trygga.

Till saken hör att min far mår psykiskt dåligt, min mor vågar inte sätta sig upp mot honom som hon gjorde när vi var yngre och har föreslagit terapi men han blir bara arg då. Min far är jättebitter och är väldigt självcentrerad och utmålar sig som martyr mer än gärna. När jag försöker förklara vara vi väljer att åka hem så bryter helvetet lös och de börjar skrika massor av hemskheter och säger att jag inte är deras barn längre och att min sambo är det ena och det andra och försöker få mig att dumpa min sambo.

Nu har det gått ett par månader och jag får ett mail från dem där det står att de antar att tystnaden från mig beror på att jag valt att ta bort dem ur mitt liv. Jag svarar och säger att jag väntar på att de ska be om ursäkt för det de sagt och gjort, och att det är inte jag som sagt elaka saker och föreslår att min far borde gå i terapi för sin deppression och även att jag vill ha en relation med dem i framtiden m.m. då får jag tillbaka att vi (jag och min sambo) borde be dem om ursäkt för de vi gjorde mot dem. Jag blir arg och svarar dem igen och förstår inte hur de kan vända allt till att vi gjort fel och ska be dem om ursäkt, jag tycker de har blivit bittra och det skriver jag också.

Min sambo i sin tur vill inte ha något att göra med dem alls i framtiden efter det här och efter hur de fortsätter att skriva som de gör och inte förstå att de gjort fel - läs min far - så känns det som de aldrig kommer lösa sig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Å ena sidan saknar jag mina föräldrar och vill att deras barnbarn ska få träffa dem - å andra sidan tänker jag för en gångs skull inte ta på mig skulden som de gärna vill att jag ska göra. För enligt dem har de inte gjort något fel alls. Min far är inkapabel till att göra fel enligt honom själv och har alltid betett sig som en översittare och det har blivit mycket värre de senaste åren. Jag vet inte hur jag ska tackla problemet alls.

Hjälp. Vad ska jag göra?