Börjar ge upp

Jag är mamma till en treåring och sambo sedan nästan tio år tillbaka.

Vårt förhållande har gått upp och ner och på sistone har jag fattat att det beror lite på mig och om jag går med på precis allt som min sambo vill.   
Hans fritidsintresse går alltid först och jag är alltid den som först och främst har ansvaret om vårt barn. Mina intresse är överhuvudtaget inte aktuella förutom om där finns "tid över". Jag har köpt en del genom åren men nu har börjat tänka lite, ska de alltid va såhär? o när jag få känna att jag har tid för mig själv utan skuldkänslor?!

Det senaste som hände var att en mycket nära släkting till mig gick bort. Visst han tyckte synd om mig osv men när det sen blev tal om begravning och namnuppläsning i kyrkan så skulle det checkas av mot hans fritidsintresse.  Begravningen gick bra, men inte namnuppläsningen i kyrkan. Jag sa att det var viktigt för mig att jag ville ha min familj med. Han blev sur och gick knappt att prata med. Jag sa till honom att bestämma sig för om han skulle med eller inte. Han tänkte inte svara på det. Han väntar nu bara på att höra att jag säger "Var hemma då!" För då har jag "accepterat" det.
Det som stör mig mest är att jag alltid ställer upp för honom när det gäller hans släktkalas och dylikt!

Ville prata av mig, men vill även ha tips och ideer på vad jag ska ta mig till. Någon som är i en liknande situation?