När man har slutat ha känslor och är helt likgiltig
Jag tror att jag har tappat alla känslor man kan ha. Förutom en stor sorg om någon skulle gå bort eller så då är jag övertygad om att jag skulle känna känslor. Men annars har jag inga känslor och orkar inte bry mig. Jag är likgiltig bara.
Så jag lever inte i en kärleksfull relation med mitt livs stora kärlek? Orka bry sig. Jag tror ändå inte på kärleken.
Åren går, om en minut är det för sent och jag har fortfarande inte barn? Ja, ja, det är väl inte meningen att jag ska få barn eller uppleva att få barn med någon jag älskar.
Jag har ingen karriär alls och pension kommer det inte att bli tal om? Tråkigt för mig men det ordnar sig väl eller annars får jag hoppas på att dö ganska ung.
Mina föräldrar bestämmer vilka nya köksskåp jag ska ha? Mm, det spelar ingen större roll. Skåp som skåp.
Min man vill att vi målar huset i en viss färg och att vi köper en Audi A5? Whatever.
Kompisarna vill se den filmen och äta på den restaurangen? Okej. Jag kommer ju ut en stund åtminstone.
Det blev storbråk med en av mina äldsta vänner och vi har inte pratat sen i somras? Good riddance. Det finns nya vänner om jag vill ha det.
Det är som om jag struntar i allt och inte orkar bry mig om något. Vad har jag för fel?
