• Apskaft

    Fick samtal, är antagligen pappa till 16-månaders unge

    Hej!

    Som rubriken lyder, fick ett samtal här om dagen som var som tagen ur en dålig film. Fick reda på att jag antagligen har en unge som redan är 16 månader gammal. Jag hade ingen som helst aning om att ungen ens existerade, och om det är jag som är pappan kom ungen till genom ett extremt suddigt "one-night-stand". Jag har gjort ett fadersskapstest och får snart svar, men enligt mamman finns egentligen inga alternativ än mig, och ungen är dessutom slående lik mig av foton att döma.

    Det jag undrar nu är alltså:

    Låter detta ens troligt?? Kan någon komma på en anledning till att mamman väntat i över två år (från graviditeten)  med att berätta om barnets existens? Jag har en paranoid tanke om att hon kanske väntat så här länge för att hon då självklart kommer ha större möjligheter att få vårdnaden om barnet då barnet redan knutit ann till henne och jag varit helt (ofrivilligt) frånvarande. Vad tror ni?

    Sen undrar jag rent juridiskt hur det fungerar med t.ex. underhållsskyldighet, kan jag bli retroaktivt skyldig henne underhållsstöd för 16 månader tillbaka i tiden? Det kanske låter som en snål fråga men jag är en 24-årig student  med skyhöga skulder och urusel ekonomi.

    Om det nu är min unge känner jag redan en slags bitterhet för att mamman inte sagt tidigare att jag har ett barn och jag har missat den kanske viktigaste delen av barnets uppväxt - men jag är beredd att göra vad som helst för att kompensera den missade tiden. 

    Hur fungerar det rent juridiskt om en tråkig utveckling skulle innebära en vårdnadstvist?

    Vad har jag för chanser att få delad vårdnad om mamman skulle visa sig vara negativt inställd till det?? Har jag någon chans med tanke på att jag aldrig ens träffat ungen??

    Tack på förhand, alla tips uppskattas! 

  • Svar på tråden Fick samtal, är antagligen pappa till 16-månaders unge
  • Häggen

    Jag tycker Du skall göra som Du vill. Ha kontakt eller inte. 
    Som jag har förstått så kan inte mamman neka Dig att träffa ditt barn. Visar det sig på fadersskapstestet så innebär det inte bara skyldigheter utan även rättigheter.
    Gemensam vårdnad / delat boende / delad vårdnad / gemensamt boende.
    Jag har gått igenom en skilsmässa å vi har delat boende gemensam vårdnad, barnet måste ha en adress men det innebär INTE att barnbidraget kommer till den adress barnet är skriven och bor.
    Adressen är via skatte verket å barnbidraget via Fkassan.
    Så Innan Du skriver på något vart barnet skall  bo/leva så prata med Fkassa skatteverket OM Du har frågor sen försök att få det Du vill.
    Skriv Inte på något  OM Du känner Dig osäker åp vad det innebär å kvinnor säger oftast det som gynnar dem.
    Ta reda på fakta från myndigheter Om Du är tveksam.
    Annars gå efter Ditt hjärta å försök styr det Du vill ha.......

    Lycka till. 

  • ett par

    Killen här.
    Been there, done that !
    Ett hett tips är att gå med i www.pappaliv.se läs, ta del och värdera deras information för att tillämpa informationen i ditt liv. Där finns en hel det kloka personer som kan hjälpa på pappaliv.
    Om du får stora problem kan du höra av dig med PM till mig, jag har lyckligtvis gått igenom detta med förståndet i behåll....tror jag.

    LYCKA TILL

  • tantamantan
    Häggen skrev 2013-03-10 10:48:02 följande:
    Jag tycker Du skall göra som Du vill. Ha kontakt eller inte. 
    Som jag har förstått så kan inte mamman neka Dig att träffa ditt barn. Visar det sig på fadersskapstestet så innebär det inte bara skyldigheter utan även rättigheter.
    Gemensam vårdnad / delat boende / delad vårdnad / gemensamt boende.
    Jag har gått igenom en skilsmässa å vi har delat boende gemensam vårdnad, barnet måste ha en adress men det innebär INTE att barnbidraget kommer till den adress barnet är skriven och bor.
    Adressen är via skatte verket å barnbidraget via Fkassan.
    Så Innan Du skriver på något vart barnet skall  bo/leva så prata med Fkassa skatteverket OM Du har frågor sen försök att få det Du vill.
    Skriv Inte på något  OM Du känner Dig osäker åp vad det innebär å kvinnor säger oftast det som gynnar dem.
    Ta reda på fakta från myndigheter Om Du är tveksam.
    Annars gå efter Ditt hjärta å försök styr det Du vill ha.......

    Lycka till. 
    Inte helt korrekt. Hon har redan enskild vårdnad eftersom de inte är gifta. Boendet och vårdnaden har inget med varandra att göra, helt klart är att hon har boendet eftersom pappan hittills inte funnits med i bilden även om det inte är självvalt.

    TS, ang sanningshalten så kan ju även hon ha lika suddiga minnesbilder av ert one-night-stand och har isf fått sitta på ett flertal 'förhör' för att få fram så mycket uppgifter om fadern som möjligt för att leta rätt på dig. Hade de inte lyckats hade barnet fått fader okänd inskrivet men det ska mycket till innan det görs. Så, ja det kan ha gått så lång tid innan de hittat dig. 

    Ang vårdnad, boende etc så får du inte gemensam vårdnad om hon inte säger ja eller du stämmer henne. Be att få umgänge och nekar hon, be att ni sätter er i familjeterapi för att komma fram till en lösning. Vill hon inte komma så är det frivilligt, men ser illa ut.
    Till mötet är det bra om du har ett umgängesförslag nerskrivet som du kan lämna fram.
    Eftersom du aldrig träffat barnet kan du ju så klart inte få ensamt umgänge med barnet till en början utan får börja träffa barnet tillsammans med mamman, ofta brukar det rekommenderas täta men korta umgängen, tex varannan dag ett par timmar per gång till en början, sen så trappas det upp med att du kan gå iväg med barnet en stund osv. Vid 1 års ålder kan man ha en övernattning då och då, kanske en natt på helgen och en i veckan, men eftersom du ju som sagt inte träffat barnet alls så kanske det inte är läge än på ett bra tag.

    Vid två års ålder brukar man rekommendera två övernattningar, tex varannan helg, och gärna en natt i veckan också. Vid tre kan man köra varannan vecka, men detta beror som sagt på barnet och hur tryggt det är med dig.
    Kanske kommer mamman totalvägra, då får hon komma fram med ett förslag som du får titta på osv, se bara till att få det underskrivet och att ALLT står med (se nedan förslag på vad som bör stå med).

    Risken finns att gemensam vårdnad INTE blir av om ni inte anses kunna samarbeta och hon har ju ett försprång före dig tyvärr.         

    Vad som (minst) bör stå med för att undvika tjafs.  
    *Vem som hämtar/lämnar (umgängesföräldern är den som ska genomföra det praktiska eg, men man kan komma överens om annat, kostnaden är också umgängesföräldern tidigare var praxis om sträckan understeg 10 mil enkel resa annars så skulle boendeföräldern bidra utefter förmåga, nu kan det bli så att boendeföräldern ska bidra utfter förmåga oavsett, det beror lite på var man läser)
    * Var ska hämtning/lämning ske, ibland kan dagis vara det bästa alternativet.
    * Vilken tid ska detta ske?
    * Hur gör ni med loven? (Gäller främst framöver när barnet är äldre så antingen låter man det vara nu och skriver in i avtalet att det ska revideras med tex 2 års mellanrum eller så tar man det nu) 
    * Ska ni ha lika mycket tid var? Varannan v rakt av är inte alltid det bästa för barnet,ibland kan 3 dagars byten vara bättre, ibland 2 veckors, man får vara lyhörd för hur barnet mår.

    Ang underhåll, du är student och har antagligen inte råd att betala själv, då kan man ta det via FK, då räknar de ut hur mycket av 1273 kr (som är beloppet om man tar det via FK) som du har råd att betala per månad och så täcker de upp för resten, du blir inte återbetalningsskyldig sen. 

    Huruvida du får betala i efterhand vet jag inte, jag har hört både ock, 3 månader tillbaka som max retroaktivt har jag hört, men sen har jag även läst om någon som fått betala hela tiden tillbaka trots att han varit i din sits, men jag vet faktiskt inte vad som gäller, testa att kolla FK´s hemsida eller ring dem, du kan vara anonmym om du vill. 

    Klagar mamman på att underhållet är för lite så kom ihåg att enl konsumentverkats beräkningar så behöver mamman själv inte bidra till barnets nödvändiga kostnader förrän barnet är mellan 7-10 år, innan täcker barnbidrag och underhåll det.(Det blir tom pengar över, men det vill inte gärna boendeföräldrarna prata om, de hävdar ofta tvärtom och de har rätt, om man inte ser enbart till kläder och mat etc, då kostar barn mer så givetvis kan du bidra med mer, som tex kläder då och då el liknande)  Detta är dock endast de nödvändiga kostnaderna och bostadskostnaden ska INTE räknas med då mamman har möjlighet till bostadsbidrag, man ska inte dubbelkompenseras.
      
            
  • Summerchild

    Tråkigt läge ...å inte säga till killen....han missar ju allt .... Allt är avgörande hur hon sen samarbetar ....

  • Junjun
    Apskaft skrev 2013-02-25 19:15:14 följande:

    Hej!

    Som rubriken lyder, fick ett samtal här om dagen som var som tagen ur en dålig film. Fick reda på att jag antagligen har en unge som redan är 16 månader gammal. Jag hade ingen som helst aning om att ungen ens existerade, och om det är jag som är pappan kom ungen till genom ett extremt suddigt "one-night-stand". Jag har gjort ett fadersskapstest och får snart svar, men enligt mamman finns egentligen inga alternativ än mig, och ungen är dessutom slående lik mig av foton att döma.

    Det jag undrar nu är alltså:

    Låter detta ens troligt?? Kan någon komma på en anledning till att mamman väntat i över två år (från graviditeten)  med att berätta om barnets existens? Jag har en paranoid tanke om att hon kanske väntat så här länge för att hon då självklart kommer ha större möjligheter att få vårdnaden om barnet då barnet redan knutit ann till henne och jag varit helt (ofrivilligt) frånvarande. Vad tror ni?

    Sen undrar jag rent juridiskt hur det fungerar med t.ex. underhållsskyldighet, kan jag bli retroaktivt skyldig henne underhållsstöd för 16 månader tillbaka i tiden? Det kanske låter som en snål fråga men jag är en 24-årig student  med skyhöga skulder och urusel ekonomi.

    Om det nu är min unge känner jag redan en slags bitterhet för att mamman inte sagt tidigare att jag har ett barn och jag har missat den kanske viktigaste delen av barnets uppväxt - men jag är beredd att göra vad som helst för att kompensera den missade tiden. 

    Hur fungerar det rent juridiskt om en tråkig utveckling skulle innebära en vårdnadstvist?

    Vad har jag för chanser att få delad vårdnad om mamman skulle visa sig vara negativt inställd till det?? Har jag någon chans med tanke på att jag aldrig ens träffat ungen??

    Tack på förhand, alla tips uppskattas! 


    Kan ju finnas massor av anledningar till att hon inte berättat för dig!
    Hon kanske har mått skitdåligt över detta och det kanske för henne inte alls har varit nån dans på rosor...

    Soc lägger också näsan i blöt om att alla barn ska ha en fader på pappret..!
    Tror inte de får skriva :fader okänd längre ,, utan de är skyldiga att gräva fram en fader.

    Hon kanske suttit i många samtal med dem innan hon uppgav ditt namn..

    DET
    Är ju ändå kan jag tycka fint av dig att du känner att du missat nått... lååångt i från alla killar som skulle känna så..
  • Junjun
    Apskaft skrev 2013-02-25 19:15:14 följande:

    Hej!

    Som rubriken lyder, fick ett samtal här om dagen som var som tagen ur en dålig film. Fick reda på att jag antagligen har en unge som redan är 16 månader gammal. Jag hade ingen som helst aning om att ungen ens existerade, och om det är jag som är pappan kom ungen till genom ett extremt suddigt "one-night-stand". Jag har gjort ett fadersskapstest och får snart svar, men enligt mamman finns egentligen inga alternativ än mig, och ungen är dessutom slående lik mig av foton att döma.

    Det jag undrar nu är alltså:

    Låter detta ens troligt?? Kan någon komma på en anledning till att mamman väntat i över två år (från graviditeten)  med att berätta om barnets existens? Jag har en paranoid tanke om att hon kanske väntat så här länge för att hon då självklart kommer ha större möjligheter att få vårdnaden om barnet då barnet redan knutit ann till henne och jag varit helt (ofrivilligt) frånvarande. Vad tror ni?

    Sen undrar jag rent juridiskt hur det fungerar med t.ex. underhållsskyldighet, kan jag bli retroaktivt skyldig henne underhållsstöd för 16 månader tillbaka i tiden? Det kanske låter som en snål fråga men jag är en 24-årig student  med skyhöga skulder och urusel ekonomi.

    Om det nu är min unge känner jag redan en slags bitterhet för att mamman inte sagt tidigare att jag har ett barn och jag har missat den kanske viktigaste delen av barnets uppväxt - men jag är beredd att göra vad som helst för att kompensera den missade tiden. 

    Hur fungerar det rent juridiskt om en tråkig utveckling skulle innebära en vårdnadstvist?

    Vad har jag för chanser att få delad vårdnad om mamman skulle visa sig vara negativt inställd till det?? Har jag någon chans med tanke på att jag aldrig ens träffat ungen??

    Tack på förhand, alla tips uppskattas! 


    Om det nu visar sig att detta är ditt barn då tycker jag inte att du ska börja gapa om vårdnad och sånt...
    Det är inte det som är det viktiga..
    Jag tycker att Du tillsammans med barnet och barnets mamma ska träffas många, många gånger tillsammans så du lär känna barnet INNAN du ens kommer på tanken att nämna dela vårdnad för mamman..!

    Du och mamman är ju främlingar för varandra (antar jag eftersom var ett one night), jag skulle då aldrig lämna ifrån mig mitt barn till en främling även om det är Den som står som pappa på pappret...
  • Junjun

    Varav din ekonomi!!

    Så beräknas underhållet efter din inkomst nu för tiden ...

    Jag tycker också att det skulle vara bättre om du har god ton till barnets mamma och säga som det är..
    dessa pengar har jag, dessa utgifter har jag , såhär mycket pengar har jag kvar varje mån efter betalat räkningar etc.
    men självklart ska jag hjälpa er så gott jag kan ekonomiskt.

    Du kanske kan köpa grejer till barnet?
    Tex. Leksaker, bilbarnstol, kläder, overall, regnkläder, stövlar etc etc...
    Dina föräldrar /släktingar kanske vill/kan köpa barnkläder eller har gamla barnkläder ni kan ge barnet..

    Tror du har gått upp i lynningen och gör för stor grej av detta...

    Du måste också för att det ska bli bra se saken ur mammans och barnet perspektiv.

    Inte vara arg utan i stället fråga dig:

    Vad är det som gjort att hon inte vågat säga något om barnet?

    Hur har hon haft det ensam gravid?
    Hur har hon haft det ensam med barnet i 16 mån?
    Hur var förlossningen?
    Har hon haft nån som stöttat henne?
    Hur mår mamman?
    Hur mår barnet?
    Hur är hennes ekonomi?
    Hur bor de?
    Vad kan du hjälpa till med?
    Hur ska ni göra för att du ska få möjlighet att lära kännna mamman och barnet?
    Kanske du ska börja med att bara träffa mamman ?
    Lära känna mamman först?

    Tror du i detta läge måste förstå att du inte bara kan se allt från ditt håll...
    Tycker också du kan pratat med personlen på soc hur ni ska gå till väga om de kan hjälpa att stötta och meddla.
    Om det blir jobbigt för er...

  • en blind vän

    Utan faderskapstest är det inte ditt barn. Om du var den enda hon varit med så hade hon ju ringt dig på en gång.

  • Emale
    Junjun skrev 2017-02-18 11:55:39 följande:

    Om det nu visar sig att detta är ditt barn då tycker jag inte att du ska börja gapa om vårdnad och sånt...

    Det är inte det som är det viktiga..

    Jag tycker att Du tillsammans med barnet och barnets mamma ska träffas många, många gånger tillsammans så du lär känna barnet INNAN du ens kommer på tanken att nämna dela vårdnad för mamman..!

    Du och mamman är ju främlingar för varandra (antar jag eftersom var ett one night), jag skulle då aldrig lämna ifrån mig mitt barn till en främling även om det är Den som står som pappa på pappret...


    Jag tycker också att man ska ha god ton som utgångspunkt och försöka samarbeta. Däremot genomsyras ovanstående inlägg liksom en stor portion av samhället av inställningen att mamman har något slags företräde till barnet. Vadå DITT barn? Det är hans barn precis lika mycket. Den enda giltiga anledningen jag kan komma på till att TS inte fått veta om barnets existens förrän nu är om mamman verkligen försökt spåra honom men utan att lyckas. Allt annat är fullständigt oförlåtligt och utgör ju inte precis någon bra grund för en framtida bra relation och ett gott samarbete runt barnet. Så stå på dig, TS. Du har lika stor rätt till ert barn som mamman och barnet har rätt till sin pappa. Att du sannolikt kommer att få kämpa för din och barnets rätt till varandra år 2017 är ett nederlag för den svenska jämställdheten.
Svar på tråden Fick samtal, är antagligen pappa till 16-månaders unge