Vad kan jag kräva av soc??
Ska försöka fatta mig kort!!
Jag har ett barn som vi kan kalla X...som idag är 9 år. Pappan och jag har gemensam vårdnad och har varit separerade sen barnet bara var 3 månader. Jag tog mig ur förhållandet pga att det inte var hållbart...det var alldeles för mycket bråk från bådas sida!
Vi har sedan gåt hos familjerätten under alla dessa år...för att skriva avtal...och som jag ser det...att pappan ska få kasta skit på mig. Jag anser att pappan vid flera tillfällen verkligen gjort bort sig hos familjerätten. Men men...vi har iaf ett umgängesavtal där barnet ska vara hos pappan tors-mån varannan vecka.Det har alltid varit struligt när X ska dit...X vill inte till pappa....men när X väl är där har det funkat bra. Fram tills för snart ett år sedan. Barnet protesterar nu...vill verkligen inte till pappan...säger till mig att det mår dåligt när det är där ...trivs inte...känner sig inte trygg...och saknar mig väldigt mycket.
När X kommer till pappa..är det ledset...saknar mig...gråter och vill inte göra något alls med pappan. X började få små nojor som tex att det var rädd att det skulle komma gas ur div saker...mm.
Jag kontaktade bup...meddelade pappan detta...och han tyckte det var ett bra initiativ. Men av någon anledning ringer pappan dit och drar till med några lögner. Bup gör i sin tur en orosanmälan till soc....vilket jag kan förstå.
Jag och X träffar BUP och där anser man att barnet inte alls behöver någon hjälp från deras sida...utan bara att han går igenom en period i sin utveckling...då menar dom det här med att han saknar mig..och är rädd att det ska hända mig något. De säger till mig att jag ska fortsätta bekräfta X och stötta o fortsätta ge den trygghet jag gör.
Vi blir kallade till soc för en förbedömning. Och eftersom jag o pappan ger olika syn på X så startar dom en utredning. Pappan jag och X har varit hos soc varsin gång för att prata. Soc har kontaktat skilan som i sin tur har fyllt i ett häfte( minns ej namnet nu) Skolan har ingen oro....utan X följer och uppnår alla mål som skolan har...gör läxor..och har kompisar och är en omtykt kompis.
Jag anser...utifrån det barnet säger....att det är problemet hos pappan...som gör att barnet inte vill dit. Pappan anser att det är jag som mamma som smutskastar pappan inför barnet.
Jag pratar inte skit om pappan till barnet. Jag är mån om deras relation. Pappan har vid flera tilfällen kränkt mig inför barnet...sagt inflr barnet att jag ska minsann se till att du blir av med X. Pappan har vid flera tillfällen ringt något och pratat skit om mig...enligt X...då pappan trorr att X sovit...eller så låser han in sig på toa och ringer.Pappan anklagar X för att ljuga. säger att X svikit honom och storasyster.
Pappan skickar massor av sms....där han säger att soc säger si och så....och då är det saker som att det skulle vara fel på mig osv.
Nu har detta gått så långt att X inte alls vill vara hos pappa. X har åkt dit...trots att X har varit hysterisk här hemma och skrikit saker som att hur kan du tvinga mig mamma..vill du att jag ska vara där och må dåligt...jag dör hellre än att åka dit. Barnet har även uttrykt att det önskar att något händer pappan för då slipper X åka dit. Barnet säger pappa och farfar är läskiga. :((
ALLT detta har jag berättat för vår handläggare på soc. Jag har även talat om att problemen fanns redan hos pappan innan barnet ens var fött....då pappan redan då hade en konflikt med sitt andra barns mamma....och detta är fan en repris.
Vi har ju som sagt ett avtal skrivet....och jag försöker verkligen allt vad jag kan för att barnet ska åka dit.
Men detta funkar inte.
Vi har nu fått en vårdplan....vi ska gå på samtal....först separat...sen tillsammans. Jättebra!!!
Men....umgänget fungerar ju inte som det ska....jag får panik av att det inte funkar.Jag ser hur barnet blir stressat och oroligt över att det ska dit...ångesten kryper sig på och ju närmre pappahelgen kommer desto mer kommer symptomen på barnet. Och samtidigt kommer också hoten och smsen från pappan att jävlar dig om X kommer hit och är ledset och saknar dig,,,och mår dåligt. Vad pappan inte fattar är ATT HAN MÅSTE BEMÖTA X PÅ DEN NIVÅ HEN BEFINNER SIG PÅ!!! Man kan inte som vuxen bli arg på ett barn för att det saknar den andre föräldern....man måste ge barnet den trygghet den behöver då....barnet ska inte hålla inne sina känslor bara för att föräldern inte kan vara vuxen nog att hålla sina känslor i styr. Usch!!
ALLT detta vet soc om. Barnet har berättat!!
Nu har jag då sagt till soc att umgänget måste ju komma igång igen...så jag har frslagit att man börjar med en natt....och utökar sen...då man ser att barnet blir mer trygg igen.. så att det blir som vanligt igen! Pappan sa ja till detta....och soc tog det då med barnet vid ett samtal att pappan sagt ja. Nu har pappan bara efter en dag ändrat sig!!!
Kan inte soc kräva att det ska vara så????? Kan dom inte gå in och bestämma detta....över pappans huvud?
Pappan skriver såhär...i ett sms att soc har frågat om jag ska ansöka om enskild vårdnad. Samt ...ser ingen annan utväg än att gå till domstol...eller att X överger mig!!
Detta tar så jäkla mycket på krafterna!!!
Vad kan jag göra???
:(((