Han vill att jag gör abort men jag vet inte om jag kan.
I lördags fick jag reda på att jag är gravid. Det är inte alls planerat och vi har använt skydd, så detta kom som en stor chock för oss.
Vi är 25 och 26 år gamla, i en stadig men ganska ny relation sedan 2 år tillbaka. Vi har bott tillsammans i ett år, vi är bästa vänner och älskar varandra. Allt fungerar strålande. Vi har båda fast inkomst av heltidsarbete och boende givetvis. Sedan ett tidigare förhållande har jag en liten dotter. Det är vår situation.
Min sambo blev helt apatisk av beskedet. Jag med. Min sambo vill att jag gör abort, men jag vet inte om jag klarar av det :( Jag vill inte göra abort och jag har haft ångestattacker sedan i lördags på grund av den press jag känner:
Antingen gör jag abort, men då kommer jag avsky honom. Varför vill han utsätta mig för detta? Men om jag inte gör abort så säger han att han antagligen kommer hata mig. Han säger att jag tvingar honom att bli pappa om jag inte gör abort, men jag tycker ju inte det. Vi var två om att ha sex - detta är inte bara mitt fel! Ändå blir det jag som får stå kastet, hur det än slutar.
Bara tanken på en abort gör mig så otroligt kränkt. Jag mår illa och skakar i hela kroppen. Jag är livrädd och får ångestattacker. Min sambo verkar inte förstå hur svårt det är. Men jag har gjort abort tidigare och man glömmer det ju aldrig? Det är en vidrig och hemsk upplevelse, speciellt när det som i vårt fall är helt i onödan! Ja det är iallafall min känsla.
Min sambo säger att han inte är redo. Han vill vänta några år. Han vill inte ge upp sin frihet; han vill kunna gå och gymma, gå på bio utan att leta barnvakt. Han vill kunna flytta vart som helst. Och han är rädd för att, om han får barn med mig, så är han fast i den här staden där vi bor. Jag förstår alla hans rädslor för jag känner likadant.
Det är inte optimalt att få barn nu, jag hade gärna väntat. Men det är lite svårt att planera när det redan har hänt.
Vad ska vi göra? Det känns som att oavsett så kommer någon bli arg och ledsen, och få sitt liv förstört.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-03-02 13:42
Okej... Det verkar som att min sambos panik har släppt en aning. Han säger fortfarande att han inte vill, men att han tror att det blir bra hur det än slutar.
Han säger att det löser sig och att jag inte behöver vara orolig.
Kanske blir detta en solskenshistoria. Nu är det dags för mig att acceptera att vi ska få ett barn. Gud så konstigt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 21:10
Nu har vi nått vecka 16. Vi har börjat fundera på namn och alla våra vänner vet att vi ska få barn.
Han har börjat borra in sina händer i min mage, i hopp om att få känna någonting.
Det har varit tufft och ibland har jag dåligt samvete. Men jag tror verkligen att vi kommer klara oss igenom detta. Han verkar till och med positiv och han säger att han älskar mig igen. Det trodde jag aldrig för två månader sedan.
Allt slutar nog gott ändå, trots allt
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-11-02 22:58
Nu har vi fått en alldeles fantastiskt fin liten dotter. All oro hos mig är som bortblåst. Hon är hans ögonsten och han har fallit pladask för henne. Första dygnet satt han med henne i sin famn mest hela tiden, och bara tittade på henne.
Och idag kom en antydan ifrån honom om att han nog vill ha en till.. Tänk vad saker och ting kan förändras.
Kramar till er som följt tråden, härifrån bebisbubblan