"skämma bort" bebis?
Hej!
Vår dotter föddes i v 33+1 för tre månader sedan. De två första veckorna sov hon bra och kunde ligga i sin säng/vagn och sova mellan målen, likaså på nätterna. Men efter de två veckorna så kan hon inte sova själv längre. Enda gången hon sover längre stunder är när hon får ligga på magen och sova på vårt bröst. Detta är det samma oavsett om det är dag eller natt. Har provat att hon kan sova mellan oss i sängen, men det går hon inte med på heller.
Om hon somnat i famnen och man då lägger ner henne så vaknar hon inom 15 minuter.
Finns det någon "risk" att vi skämmer bort henne med detta sovbeteende? Rent spontant känns det inte så, men det vore skönt om vi slipper ha det så här hela tiden.
Kan tillägga att när vi är ute på promenad så sover hon max 30 minuter i vagnen med, sedan vaknar hon med fullt skrik och somnar inte om.
Har även en fråga om hennes amning. Jag helammar henne och på dagen äter hon med 1,5-2 timmars mellanrum. Jag tycker det är väldigt ofta. När (och om) kan det bli glesare mellan amningstillfällena på dagen? Eller ammar vissa bebisar så ofta hela tiden? (På natten går det tre-fyra timmar mellan amningarna.)
Tacksam för svar!