• Anonym (Lamköttet)

    Jag är tillsammans med en 38 år äldre man - fråga mig vad du vill

    Det finns mycket fördomar om förhållande med stor åldersskillnad, så därför skapar jag denna tråd. Jag är själv tillsammans med en man som är 38 år äldre än mig. Fråga vad ni vill!

  • Svar på tråden Jag är tillsammans med en 38 år äldre man - fråga mig vad du vill
  • Anonym (Lamköttet)
    IsDimma skrev 2013-03-04 05:32:49 följande:
    Hur gammal är du?
    (Jag är själv 27 och han 61).
    Jag är 26 och han är 66. Hur träffades ni?
  • IsDimma

    Nätet. Fast det var inte tänkt att bli ett förhållande. Jag skulle bo som inneboende hos honom och flyttade för tre år sen rakt in till kärleken
    Och ni?

  • Anonym (Lamköttet)
    IsDimma skrev 2013-03-04 12:31:29 följande:
    Nätet. Fast det var inte tänkt att bli ett förhållande. Jag skulle bo som inneboende hos honom och flyttade för tre år sen rakt in till kärleken
    Och ni?
    Vi träffades genom att vi var engagerade i samma förening. Jag blev ganska snabbt nyfiken på honom :)
  • Anonym (Lamköttet)
    IsDimma skrev 2013-03-04 12:38:29 följande:
    Hur länge har ni varit ett par?
    Vi träffades första gången för fyra år sedan. Har varit ett par i snart tre år och bott ihop i två år. Vi har en gemensam dotter som är två år.

    Ni då? 
  • IsDimma

    Jag flyttade in för tre år sen. Vi har delat säng sen typ dess men gränsen för exakt när vi blev ett par känns väldigt flytande

  • Anonym (Kärlek)

    Jag är lika gammal som du och har sedan ett par år tillbaka en romans med en man som är 33 år äldre. Han är rädd för vad andra ska tänka och tycka om det hela och därför är det ingen i hans liv som vet om vår relation, vilket sårar mig ibland... Mina vänner och föräldrar däremot vet, och de har inga problem med det. 

    Vad har ni mött för reaktioner från omgivningen och hur hanterar ni det? Var det svårt för honom att berätta för familj och vänner när ni träffades?  

  • Anonym (Lamköttet)
    Anonym (Kärlek) skrev 2013-03-04 12:47:52 följande:
    Jag är lika gammal som du och har sedan ett par år tillbaka en romans med en man som är 33 år äldre. Han är rädd för vad andra ska tänka och tycka om det hela och därför är det ingen i hans liv som vet om vår relation, vilket sårar mig ibland... Mina vänner och föräldrar däremot vet, och de har inga problem med det. 

    Vad har ni mött för reaktioner från omgivningen och hur hanterar ni det? Var det svårt för honom att berätta för familj och vänner när ni träffades?  
    Tråkigt. Om ni varit ett par i flera år tycker jag absolut att du borde kräva att han ska berätta!

    Det var absolut svårare för honom än för mig att satsa på oss. Speciellt att överhuvudtaget våga flirta med mig ;) Han kände att det var fel och var säkert också orolig för omgivningens reaktioner, men till slut ändrade han sig.

    Vi har mött både positiva och negativa reaktioner. Många av mina vänner har reagerat oförstående, men inte direkt negativt. Bland hans vänner har det nog funnits en del avundsjuka och skepsis, men jag har lyckats bli accepterad. Han har inte så många nära vänner och hans nära vänner är jag också vän med nu :)

    Mina föräldrar blev först chockade, men sen har det blivit bättre. Pappa är fortfarande negativ dock. Hans mamma lever fortfarande och hon har tvärtom varit ett stort stöd redan från början. Vi fick snabbt jättebra kontakt.

    Han har barn också, vilket naturligtvis är en komplikation. De var nog tveksamma först, men har accepterat mig. Jag har aldrig försökt vara någon extramamma till dem. Deras mamma, min sambos ex alltså, vägrar prata med mig och är ganska bitter person. (De var skilda långt innan jag och min sambo träffades, så jag har inte "förstört" deras familj eller liknande)

    Så, positivt och negativt blandat. Om man är starka tillsammans så fixar man det dock. Och de flesta omvärderar sin åsikt när man lär känna dem :) 
  • Anonym (Kärlek)
    Anonym (Lamköttet) skrev 2013-03-04 13:12:16 följande:
    Tråkigt. Om ni varit ett par i flera år tycker jag absolut att du borde kräva att han ska berätta!

    Det var absolut svårare för honom än för mig att satsa på oss. Speciellt att överhuvudtaget våga flirta med mig ;) Han kände att det var fel och var säkert också orolig för omgivningens reaktioner, men till slut ändrade han sig.

    Vi har mött både positiva och negativa reaktioner. Många av mina vänner har reagerat oförstående, men inte direkt negativt. Bland hans vänner har det nog funnits en del avundsjuka och skepsis, men jag har lyckats bli accepterad. Han har inte så många nära vänner och hans nära vänner är jag också vän med nu :)

    Mina föräldrar blev först chockade, men sen har det blivit bättre. Pappa är fortfarande negativ dock. Hans mamma lever fortfarande och hon har tvärtom varit ett stort stöd redan från början. Vi fick snabbt jättebra kontakt.

    Han har barn också, vilket naturligtvis är en komplikation. De var nog tveksamma först, men har accepterat mig. Jag har aldrig försökt vara någon extramamma till dem. Deras mamma, min sambos ex alltså, vägrar prata med mig och är ganska bitter person. (De var skilda långt innan jag och min sambo träffades, så jag har inte "förstört" deras familj eller liknande)

    Så, positivt och negativt blandat. Om man är starka tillsammans så fixar man det dock. Och de flesta omvärderar sin åsikt när man lär känna dem :) 
    Tack för ditt långa svar! Det är skönt att se hur det är för någon annan. 

    Mannen i mitt fall hade också svårt för att våga flirta haha.. det var jag som fick ta första steget. :)  Han har också barn för övrigt, som är i min ålder. Hur gamla är din mans tidigare barn? 

    Svårt att ställa krav i mitt fall dock, han har varit väldigt tydlig med vad som gäller från början och jag kan ju inte tvinga honom. 
     
    Brukar ni "generationskrocka" kring någonting?
Svar på tråden Jag är tillsammans med en 38 år äldre man - fråga mig vad du vill