Helt plötsligt hatar jag att bo i Stockholm

Håller med dig,så nu efter många år har vi köpt hus en liten bit utanför Nyköping,det är inga problem med att sälja lägenheten,det ska bli så skönt med lugnet.

Skönt att höra att det är fler som gjort som vi funderar på. Mina vänner är helt oförstående och förstår inte hur man kan lämna Stockholm. Och de flesta är inflyttade som vi...

Jag förstår dig. Vi känner också på samma vis, dock tror jag inte att vi kommer att flytta, våra föräldar bor utomlands och utanför stan skulle vi bara vara ännu mer isolerade, här har vi i alla fall alla vänner. Försöker bara att inte bry mig och att jobba med mitt eget tankesätt och inte låta mig påverkas. Vänner som är för uppslukade av de där börjar jag umgås mindre med, det finns faktiskt folk som inte bryr sig och bara är sig själva. Men visst skulle det vara skönt med lugn och ro och småstad.

Jag bor i Stockholm och är fattig som en kyrkråtta, men jag har inte upplevt att allt handlar om pengar och status. Det kanske beror på i vilka kretsar man umgås? Många som jag träffar är fattiga studenter eller konstnärer, men jag kan tänka mig att det blir värre när man kommer upp i medelåldern och helt plötsligt förväntas ha "lyckats" och kommit någonstans i livet.

Jag bodde i Stockholm i 7 år och vantrivdes verkligen på slutet. När jag hälsade på vänner i andra (mindre) städer kände jag mig alltid lika blåst när jag kom hem. Att behöva pendla var jag än skulle, betala mer för allt, all statushets yadda yadda.

Så jag flyttade till en liten/medelstor stad och det är så himla härligt! Gångavstånd till precis allt! Man törs cykla inne i stan. Nära till naturen om man vill åka skidor eller jogga i skogen. Knappt nån statushets alls. Mer och bättre boende för pengarna. Billigare levnadskostnad. Mindre kriminalitet.
Jag har inte ångrat mig en sekund!

Om jag vill besöka Stockholm och gå på museum och konsert eller nåt, så tar jag det över en weekend eller över dagen. Det räcker!

Ja, det var inte alls samma hets när vi var i 20-årsåldern. Då bodde vi sunkiga andrahands-lägenheter, jobbade med låga löner eller på springvik.

Nu 15 år senare är vi alla chefer eller egenföretagare. Vi har universitetsutbildningar, är gifta och har barn. Nu ska det vara stora fina hus/lägenheter i fina områden med bra skolor. Ungarna ska ha flera uppsättningar vinterkläder för tusentals kronor. Vi äter middagar på dyra fina restauranger och vi ska lägga en bra slant på kläder, träning och saker till oss själva. Det är viktigt att vara smal och "välbehållen", på naturlig väg eller med hjälp från klinik.

Jag känner att detta är inte jag, men jag dras med och börjar bli missnöjd med det jag har, trots att jag har allt jag någonsin kunnat önska mig.

Ja, jag känner också så. Och så tänker jag att "för vems skull gör jag allt detta"? Lever jag så här för att jag vill eller för att det förväntas av mig?

Puh! Det lät mer än lovligt jobbigt, så jag förstår om ni längtar till någonting annat. Det är säkert ett jättebra beslut för er att flytta!

Ja, jag tror det faktiskt. Man orkar liksom inte hålla uppe fasaden (när det är en fasad). När man tröttnar på jobbet och vill byta så vågar man inte för då kanske man inte kan köpa ett stort hus om ett par år och då hamnar man "efter" kompisarna. Jag köper begagnat till mina barn, men enbart märkeskläder för jag vill inte att barnen ska sticka ut för mycket i vår umgängeskrets.

Visst skulle man kunna gå sin egen väg I stockholm också. Men det är lättare om man inte bor där. Då slutar folk jämföra sig för man bor ju ändå "bara" i Nynäshamn/Västerås/Enköping.

Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Förra året flyttade jag till en liiiten ort, långt från Stockholm. Jag känner inte igen det du skriver om fasader, men min man och jag var färdiga med Stockholm. Vi ville bo i hus, men har inte ekonomi för att köpa något för 5 mille (som dessutom ligger ca 1h pendling från stan). Vi har bra jobb på nya orten och har precis köpt vårt drömhus - för strax under två miljoner. Mitt bästa tips: Följ hjärtat. Vill ni flytta från Stockholm, gör det. Stockholm finns ju alltid kvar, ifall ni skulle vilja flytta tillbaka nån gång